Drabbad av förkylningspesten

Jag har inte dött och inte gått under jorden. Jag har inte ens varit uppslukad av slutspurten på deadline, även om jag borde ha varit Nej, i en vecka lite drygt har jag nu varit sjuk och det börjar (dagens underdrift) mista sin charm. Jag har blivit tröstad med diverse rapporter om att det är lika illa på andra ställen, i och utanför bekantskapskretsen, att somliga till och med drabbats av lunginflammation, och då tänker jag att jag kom lindrigt undan trots allt. Även om lindrigt är relativt i det här fallet, jag kan tänka mig endast ett fåtal tillfällen under resten av året som skulle vara sämre att vara sjuk på än nu. Det har gått så långt att jag var tvungen att prova en tes - kan man sjukskriva sig från sitt skrivande?

Det var bara delvis en retorisk fråga, jag menar, det var inte som om jag lyckats skriva något på nästan en hel vecka när jag fick krypa till korset. Jag kunde knappt titta på tv, så borta jag var, läsa var uteslutet och att läsa på skärm blev galet jobbigt. Så jag ringde min förläggare för att förklara läget. Gudars det tog emot! Jag avskyr att vara sen med saker och jag hatar att vara sjuk och att inte ha varit realistisk nog att planera in det i bedömningen av skrivandet.

Hon var en pärla som alltid och sa att hon hade fullt förtroende för att jag skulle bli klar, och att jag visst kunde sjukskriva mig från en deadline också. Vi är i början av raden av deadlines och det är bara grundmanus det är fråga om. Det betyder inte att det irriterar mig mindre, men det var skönt att höra eftersom jag ändå intet kunde påverka det. Nu när jag haft en hel feberfri dag ska jag se vad som går att rädda av den sista skrivledigheten. Ska bli skönt att vara tillbaka vid tangenterna igen. Jag har saknat dem.