Den mörkaste tiden

Det här förbaskade mörkret börjar tära rejält på mig, jag kan inte nog säga hur mycket jag ser fram emot vintersolståndet på torsdag! På andra sidan blir det bättre, om än långsamt. Tills dess gäller det bara att inte använda socker eller koffein som kompensation eftersom det i sin tur gör att jag sover sämre och därför har svårare att komma upp ordentligt och är tröttare om dagarna i en skenande, ond spiral. Julhandeln är i full gång också och det är den galnaste och roligaste tiden att jobba i butiken, men det lämnar väldigt lite energi över på kvällarna. Idag har vi haft en rekorddag på jobbet och jag har druckit dubbel dos kaffe och sitter här och skälver lite stilla. Inget skrivet med andra ord.

En annan uppmuntran i den mörka tiden är brevlajvet jag är med i, Poste Restante, som just nu står för lejonparten av min kreativitet. Jag absolut älskar det! Handskrivna brev, finurligt vikta kuvert, lack, formuleringar som tagna ur gamla dokument, och så lajvelementen: stavfel, datum, halvkvävda sanningar och avslöjanden, överstrukna meningar som ger känsla av vad personen önskade att de kunnat säga men försöker hindra sig. Jag hoppas att den här vurmen finns kvar efter februari så att jag kan använda den till något annat också. Jag har redan planer ...