En månad senare

Efter ett tag i New York blev det uppenbart att den uppkoppling jag kunde hitta inte ville samarbeta med bilduppladdning via wordpressappen i telefonen så jag höll mig till instagram med dubbletter i tumbler och på twitter. Men nu är jag tillbaka på jobbet på allvar (det har gått en hel vecka) och jag har lyckats ta mig ur jetlagen från resan (det var intressanta dagar innan det började jämna ut sig), väskorna är undanpackade och jag sitter och sorterar bilder och anteckningar från resan. Det var en underbar resa att göra, varje dag fylld av saker som var nya eller märkligt bekanta men ändå inte hemvana. Om jag tar mig samman kanske jag kan sätta ihop någon sorts beskrivning av det hela, eller åtminstone längre bildinlägg. Förutsatt att jag kan komma över känslan att ingen ändå bryr sig om vad jag gjort på semestern. Jobbet är som vanligt, i butiken har inget hänt förutom att sommarrusningen är igång och mina kollegor räknar ner till sina respektive semestrar (jag gick först). Jag har tillbringat första veckan med att skriva texter till höstens nyheter-katalogen. Det är min absoluta favoritarbetsuppgift och den har den här veckan varit förgylld av en liten hund som varit på besök. Med henne i knäet medan förstod jag verkligen varför så många författare har djur som sällskap medan de skriver. Man blir på sin post och blir vänligare inställd till texten dessutom. Eller så var det bara jag som inbillade mig för att jag var yr av jetlag. Hursomhelst.

Det är också en månad kvar till Särskild kommer, en vecka kvar till den kommer från tryckeriet och en vecka tills förläggare och andra är tillbaka från sina semestrar. Det innebär att min nådetid är en vecka till. Sen kommer fjärilarna att bosätta sig i magen ett par månader. Jag hade lovat mig själv att börja på ett nytt projekt innan Särskild nådde läsare, så jag inte behövde vara så upphängd på den gamla boken utan kunde tänka på den nya istället, men jag satte sista kommat precis innan jag reste och jag har inte skrivit många sidor medan jag var borta (alla goda föresatser till trots). Igår läste jag igenom de sidor jag skrapat ihop tidigare, mina gamla plotplaner och mina gamla karaktärsblad men det känns väldigt föråldrat alltihop. Jag kan inte förstå varför jag ville börja historien där den börjar och jag vet inte om jag gillar vart den var på väg. Det var inte så jag mindes det. Så det är bara att börja om. Men det tar emot. Önskar jag var mer lagd åt novellhållet och kunde göra något kortare innan. Jag inbillar mig att det vore trevligt.