Klart!

Jag har fyllt i min nomineringslista för Hugon och är rätt nöjd med den om jag får säga det själv. Det ligger många timmar bakom besluten, alla saker måste kollas upp, konst ska jämföras, längd på kortprosan ska undersökas (galningarna delar in det i novel, novella, novelette och short story, lagom komplicerat och endast avdelat med antal ord, och tror ni att det står utmärkt när man läser berättelserna? nej. nej det gör det inte) Maken gjorde också valet att istället för att lyssna på mig väga alla de fantastiska verken jag läst, sett och lyssnat på under året och våndas över att de inte fått det erkännande de förtjänade och sen försöka välja vilka fem som får plats så gav han mig makten att bestämma över hans nomineringslista också. Jag har alltså haft dubbelt så många platser att fylla och, låt oss inte sticka under stol med det, dubbelt så mycket inflytande! Hah!  'Här älskling, ta min rösträtt och gör som du tycker. Jag gillar Karin Tidbeck, men du vet ju ändå bäst till slut.'

Eller ja, kanske inte riktigt så ... Jag lovade att vara en rättvis och god hemdespot och förvalta det här förtroendet väl. Men själva röstsedeln, den får han fylla i själv när det är dags. Någon måtta på den här maktansamlingen får det allt finnas.