Tiptree Award 2013

Det har varit min stora ära och heder att sitta i juryn för Tiptree Award under förra året, och häromdagen kom den stora finalen - vinnaren utsågs och meddelades! Jag är glad och stolt att kunna meddela att N. A. Sulway vann med den otroligt vackra Rupetta.

Tiptree Award är inte riktigt som andra priser. Dels är målet med den att hitta litteratur som "expand and explore our understanding of gender" i engelskspråkig sf/f-litteratur publicerad under året. Juryn är olika varje år och det är upp till varje jury att tolka vårt uppdrag. Målet är inte heller att hitta en nomineringslista och sen välja en vinnare från den, istället kan alla nominera på hemsidan och vi läser alla nominerade verk samtidigt som vi letar själva och så gör vi våra egna "shortlists". Efter det följer en utvärdering av vad vi läst med målet att åstadkomma vad Tiptree är kända för - hederslistan. De som hamnar på hederslistan är de verk som intresserat juryn mest under året och den används av många som en rekommenderad-läsning-lista ifall man är ute efter litteratur som inte bara är bra utan också gendermedveten.

Hela hederslistan finns här, med motiveringar för varje verk, och jag är ytterst glad över den. Det har varit en njutning att läsa alla dessa verk. Vi är också den första juryn som gett hederslisteplats åt ett musikaliskt verk - Janelle Monae, Electric Lady - så det var en spännande diskussion att följa.

Vinnaren kommer att firas på Wiscon i Madison i maj, och då ska jag dit och vara med.

Vänner med saker att fira

Har ni sett att Maria Turtschaninoff vunnit ett jättefint pris? Och att Karin Tidbeck har vunnit Crawford-priset för exceptionellt lovande nya fantasyförfattare? Och hon placerades på Locus rekommenderad-läsning-lista för 2012?

Det är lätt att vara stolt vän när så roliga saker händer.

Skrytbart: Karin Tidbeck, Jagannath

Min vän Karin Tidbeck (aka Slaktarn för de som följt med på våra äventyr Sverige över) har plöjt fältet med sin fina novellsamling Jagannath. Inte nog med att den blivit blurbad av enbart stora namn, den har fått så mycket uppmärksamhet att jag knappt hunnit med att läsa allt, och det är enbart av det bra och lyriska slaget. Om ni inte lyckats fånga något än så kan ni lyssna på den senaste episoden av Notes from Coode Street där Jonathan Strahan och Gary K Wolf kallar Karin THE DISCOVERY OF THE YEAR!

Där hör ni. Och det är ändå i förhållande till alla de andra otroligt coola samlingarna de pratar om.

Jag är (fullständigt utan berättigande) väldigt, väldigt stolt. Delar av den där boken har skapats i min soffa. Bara det.

Saker som hänt

Så, det var som sagt ett tag sen och det har förstås hänt en del trevliga saker som jag gärna skulle berätta om, så jag gör en sammanfattning: Det andra framträdandet i S:t Petri gick bra, men det var inte min förtjänst - hela grejen var att andra skulle berätta eller dela med sig av sina tankar om festivalen, minnen, upplevelser eller bilder  och det gjorde de verkligen! Jag fick höra saker som hänt under festivalen, saker som hänt folk nära deras hem, hur de sett fåglar som aldrig förr. Jag fick se bilder som tagits under veckan och lagts upp på twitter och instagram under #säramalmö. Sen fick jag fanart (wohoo! jag fick fanart! för första gången! *ahem*), bland annat en teckning av Hemming så som Udda skulle ha ritat honom. Dessutom fick jag en berättelse där en tjej skrivit in en karaktär i en av mina scener ur Särskild, en person som gömmer sig och ser saker som borde ha varit dolda för vanliga ordinära. Jag. Älskade. Det. Allt! Det var fint och generöst av alla som kom att dela med sig och att vara där och lyssna.

Dagen efter signerade jag i Bokia på Hansa - tack till alla som kom! Och på kvällen avrundade jag så släppveckan med ett litet drikmingel hemma hos mig. Folk visste vad jag behövde och dränkte mig i chokladpraliner. Jag skämtar inte. Jag har ett berg av praliner här och då har jag ändå ätit av dem i två veckor. Mina vänner känner mig, uppenbarligen.

På måndagen drog jag till Stockholm för att medverka på PunktMedis, Medborgarplatsens bibliotek, där de hade program för Stockholms zombievecka. Sara Bergmark Elfgren intervjuade mig och sen svarade jag på lite frågor. Vi stannade kvar och lyssnade på Maltört förlag som pratade om sin utgivning, och naturligtvis kunde jag inte motstå nytrycket av en bok om varulvar skriven på 40-talet. Underbar bok, vacker och intressant! Jag fick också träffa lite olika människor som tagit sig dit för att lyssna. Jag fick lägga handen på en läsplatta (den moderna signaturen), signera i ett par böcker, bli fotograferad och hälsa på lite bokbloggare. Sen tog Sara med mig på middag med några ur hennes bokklubb och det var en sanslöst trevlig kväll! Jag hoppas att få träffa alla igen under bokmässan eller på Kontrast.

Dagen efter det (har vi kommit till en tisdag för en evighet sen nu? ja det har vi nog) tillbringade jag på tåg, med hörlurar och en särdeles god bok. Jag fick äntligen chans att läsa klart det sista av Skalpelldansen av Jenny Milewski.

Så kom onsdagen, skrivtiden och förkylningen från helvetet. Alltså, inget skrivet men massor sovet. Och en oväntad hemma-hos-fotografering för en hemma-hos-intervju med City. När tidningen kommer ska jag (förhoppningsvis komma ihåg att) berätta det. På torsdag? Eller nästa torsdag? Hursomhelst var jag rätt utslagen ett par dagar där och sen var det tillbaka till jobbet.

Det roligaste sen dess är Hugo Awards. Det gladde mig extra mycket att det både var en bok jag verkligen, verkligen älskat som vann Best Novel (Among Others av Jo Walton, som jag älskar i övrigt också), men också att flera personer jag träffat stod på scen och tog emot sina priser. SF Squeecast vann för bästa podcast! Jag har fortfarande inte sett klart hela ceremonin, men den finns tackochlov att streama när man har tid. Jag sitter och önskar mig ett kommentatorspår till all kontext som ligger bakom skämten, utropen från publiken, och kanske till och med lite bilder på klänningarna. Jag vet att Kambriel hade gjort Cat Valentes klänning och den hade jag gärna sett närmare på.

Och Sara, jag har inte glömt att du utmanat mig, jag ska bara ta mig samman! Och jag har inte glömt att jag utlovade bilder, men datorn och telefonen vill inte prata med varandra. Får återkomma med det också. För att inte tala om alla fina recensioner jag fått och inte länkat till! Jag är hopplös.

Bokhora har läst

Jag bara måste skryta lite: Bokhora har läst och gillat Udda verklighet! Det ligger högt på min squee-lista, tillsammans med Lotta Ohlsson på DN, se mina böcker i tv och att få lov att framträda på Malmöfestivalen, och då har ändå varje sådan sak gett mig lyckorysningar.

En alldeles särskild dag

I fredags var den stora dagen, släppdagen för Särskild, och oavsett vad jag väntat mig av den så har det inte varit något i närheten av vad jag fick. På torsdagskvällen hade Sydnytt med ett litet klipp från en intervju (har jag hört, men inte sett, om någon har en länk får de gärna dela med sig), på fredagen hade TV4 lokalnyheterna också ett.

Jag hade blivit intervjuad av Sydsvenskan, Skånskan och City (s.22, 17/8)som alla hade med bild och intervju under fredagen. Och detta var bara innan jag kom till butiken för signering.

Väl där stod det blommor på bordet som folk lämnat åt mig under förmiddagen (alla blommorna var inte märkta, så ge er gärna till känna så jag kan tacka ordentligt!) och jag hade en liten skara som väntat på att jag skulle komma. Sen rullade dagen på med en jämn ström av människor som kom och pratade med mig om böckerna, om sinar tankar om ettan och sina förhoppningar om tvåan - tusen tack till er alla! Det är helt underbart att få träffa folk som läser dem så att jag har ansikten på er och inte bara en siffra i statistiken. Jag fick glada tillrop på mail, facebook och twitter under dagen och även om jag inte hann svara på alla så ska ni också ha tack! Telefonen blänkte till och jag såg att ni tänkte på mig.

Efter att butiken stängt så ställde mina kollegor till med kalas för mig och jag bjöd dem på bubbel i gengäld. Inte bara hade de byggt Turning Torso i skyltfönstret, de har backat mig under de här två åren och ställt upp när jag behövt vara ledig för bokrelaterade saker. Samt förstås lyssnat på mig när jag bitchat över min historia. De är lätt världens bästa kollegor.

Någon gång under kvällen fick jag veta att Kvällsposten/Expressen recenserat Särskild, en fin recension. Jag fick se recensioner från ett par bloggar också. Jag fick valda delar upplästa för mig och det gjorde mig alldeles rörd.

Vi gick tillsammans ner till S:t Petri kyrka, bakom Rådhuset vid Stortorget och kryssade mellan festivalfirarna för att komma dit. Det var en vacker kväll. Jag var helt i stämning när författarsamtalet skulle börja och Rebecka och Festivalgeneralen gjorde mig sällskap längst fram i kyrkan. Mittgången sträckte sig lång framför mig, så lång att ljudet har en fördröjning innan det kommer från dörren till altaret och detta enorma rum var det fullt av folk. Lite drygt 200 personer var där och jag hoppas att jag inte var den enda som kände den fina stämningen. Det var troligen den största händelse mitt skrivande har gett mig, och det var lätt den största publik mitt skrivande dragit! Tack till alla som kom! Jag hoppas ni hade trevligt.Min förläggare stannade kvar efteråt så att min mamma fick träffa henne. Enligt mamma hade de jämfört hur stolta de var över mig. Sånt värmer.

Under författarsamtalet pratade vi om festivalen, om de säras festival och om att göra Malmö till sin egen fantasistad och på Malmöfestivalens begäran kom jag med ett par utmaningar inför nästa fredag (den 24:e, kl 21.00 i S:t Petri) och nu vill jag bjuda in alla er andra till dem också. Jag vill veta:

Hur ser ditt fantastiska Malmö ut?

1. Malmös magiska platser: sätt nålar med beskrivning av dina magiska platser i M almökartan, som finns i St. Petrikyrkan hela festivalen.

2. Leta efter den Sära festivalen,sära platser och ting. Fotografera karaktären Malmö som du tycker att Malmö verkar vara i Uddas universum! Använd tag #Säramalmö. Lägg upp på Instagram, Twitter och Facebook - se resultaten här:http://www.briza.se/sara-malmo/!

2b. Om du inte hittar det du ser i ditt huvud på Malmöfestivalen eller Malmös gator: skapa själv och ta en bild av ditt verk och lägg upp. Ta gärna med din skapelse den 24 augusti.

3. Vad gör småbröderna på festivalen? Fotografera eller observera en fågel ...

4. Om du tar med en fjäder till St. Petrikyrkan kl. 21 den 24 augusti, kan du köpa en särknapp för den ...

Bilder från tillställningen i S:t Petri finns på Briza Maximas facebooksida.

Ni förstår att det kändes omtumlande och overkligt? Alla saker på en gång. Alla bilder av mig i tidningarna, alla saker jag har sagt, alla saker andra säger om mig, alla recensioner och allas gratulationer. Jag trodde att jag skulle upplösas av allt!

Och precis när jag tror att allt lugnat ner sig så dimper Skånskan ner med en söndagsbilaga där jag täcker hela omslaget och har ett helt uppslag plus extraspalt dessutom. Fotona är resultat av en av de lättsammaste och roligaste fotograferingar jag gjort. Och förutom att jag faktiskt gillar semikolon så känns jag vid allt annat som sägs i den. Men det var en väldigt surrealistisk upplevelse ändå.

Jag får återkomma med bildbevisen senare, det börjar bli sent och av någon konstig anledning är jag halvdöd, som en urvriden disktrasa, matt, trött och lättrörd. Och imorgon ska jag börja nästa projekt. Det är på tiden, jag har saknat skrivandet.

Dagen före den stora dagen

Imorgon är det dags. Släppet. Jag har mjukstartat med en recension i Smålandsposten och med att få se bilder på min bok i det vilda, i andra bokhandlar. Men i SF-bokhandeln i Malmö har den sk hårt släppdatum. Den kommer inte att säljas förrän imorgon och det sammanfaller med recensionsdagen. Så jag kan vara nervig inför båda samtidigt, på ett organiserat och komprimerat sätt. Jag har förberett mig så gott det går. Hela lunchrasten idag tillbringade jag med att försöka hitta min favoritpenna på någon av stans bok- och pappershandlar. Till sist hittade jag den på Matton, framgång! Nu har jag en hel hög, för framtiden. Först lär jag leta recensioner. Jag lovade mig själv för länge sen att inte läsa recensioner längre för det gjorde tråkiga saker med min skrivlust, men jag tror inte jag kan hålla mig. Man vill ju veta att någon läst! Jag får kanske be en vän eller maken att vara recensionssåll åt mig. Hursomhelst lär det vara kvickt överstökat och sen ger jag mig på det personliga fixet. Jag vill ha en slätstruken blus, jag har köpt en ny fluga för dagen och jag ska ta med mig klänningen för kvällens framträdande till butiken och byta om där. Jag har också lovat kollegorna champagne som tack för det fantastiska stöd de gett mig under de gångna två åren, så den får jag inte glömma.

Sen ska jag vara på SF-bokhandeln kl 12-18.30 och träffa de som vill träffas och skriva i vad böcker folk vill att jag ska skriva i. Kom förbi och säg hej om ni ändå är i krokarna! Beundra de två Turning Torso byggda av mina böcker som mina kollegor gjort i fönstret.

Sen blir det en snabb bit mat och ombyte för att vara fin och mätt till mitt livs största framträdande: Författarsamtal och boksläpp i S:t Petri på Malmöfestivalen! Det börjar 21.00. Har man inte haft chans att skaffa sig boken under dagen så finns den där på kvällen också. Och jag har med mig penna, jag lovar.

Om ni inte är här men ändå vill se och höra vad som händer så finns det andra chanser. Jag har för mig att TV4:s lokalnyheter och Sydnytt skulle ha ett litet inslag om boken och släppet, så det lär väl sändas imorgon. När jag hittar länkar så lägger jag upp dem.

Tack alla för glada tillrop och stöd här på bloggen och på facebook, det känns som en blandning av en tävling och julafton nu när man ska gå och lägga sig inför den stora dagen. Jag är nervös och uppspelt samtidigt. Om min kamera funkar bättre imorgon (den valde dagen att lägga av) så kommer jag att lägga upp bilder, troligen på instagram där jag är 'lindorm', facebook eller twitter, för den här bloggens bilduppladdning är inte den lättaste att hantera. Håll tummarna för mig, eller kom och hejja på!

Kom och träffas!

EDIT: Uppdaterad med länkar och lite mer information. De närmaste veckorna bjuder på en mängd saker för min del. Det är så många att jag tänkte samla alla på ett ställe:

Den 17:e augusti släpps Särskild och jag har blivit ombedd att göra en signering i SF-bokhandeln i Malmö. Jag kommer att vara där från kl 12-18.30 så det finns gott om tid för de som vill att komma förbi och skaffa sig en bok och prata lite. Särskild börjar på första dagen av festivalen, så vad kunde vara lämpligare än att börja läsa den på första dagen av festivalen? (här är facebookeventet)

Har man inte möjlighet att dyka upp under den tiden så misströsta inte, jag har nämligen den stora glädjen (och helt enorma stoltheten) att meddela att jag kommer att medverka i Malmöfestivalens program! Fredagen den 17:e, kl 21.00 kommer jag att prata om böckerna, om mitt Malmö och om skrivande med Rebecka Eriksson på S:t Petri. Det kommer att finnas möjlighet att skaffa sig en bok där istället om man vill. Jag kommer också att utmana alla att se på festivalen med de säras värld i åtanke och skicka bilder eller beskrivningar till oss. (här är facebookeventet)

Skulle man sen inte ha haft tillfälle alls under den 17:e så kan man istället komma och träffas och prata på festivalens avslutningsdag, den 24:e augusti, även det i S:t Petri och även det kl 21.00. Det är också tillfället då vi visar upp resultatet av utmaningarna under veckan. (här är facebookeventet)

Och skulle man vara fast i huvudstaden under veckan så kan man istället komma till PUNKTmedis den 27:e augusti, där jag deltar under en kväll med mängder av intressanta punkter. Såhär står det på deras facebookevent:

18.00-19.00 Har du en zombie-, fantasy- eller science fiction-historia i byrålådan? Kom och pitcha din manusidé för förlaget Styxx Fantasy! Speed dating på max 5 minuter mellan förhoppningsfulla författare och förlag. Hämta nummerlapp i informationsdisken från 17.45. 18.00-20.00 Apart Förlag presenterar och säljer de fyra volymer av den tecknade serien "Walking Dead" som hittills kommit ut på svenska. Dessutom kommer det finnas tillfälle för dig som önskar att bli porträtterad som zombie! 18.30 Författaren Nene Ormes berättar om sin senaste roman, ”Särskild”, fortsättningen på den urbana fantasy-romanen ”Udda verklighet”. Den utspelar sig i Malmös andra värld och ”skildrar vår nutida verklighet, fastän mer fantastisk.” 19.00 I gamla tiders Sverige fanns en rik folktro rörande varulvar. Ella Odstedt bok ”Varulven i svensk folktradition” från 1943 publiceras i dagarna i nyutgåva. Malört förlag berättar om våra förfäders föreställningar om människor som förvandlas till mordiska rovdjur.

Det verkar bli intensivt i slutet av månaden. Jag kan knappt vänta!

Särskild är här!

Särskild låg i lådan när jag kom hem. Jag slet upp paketet och stirrade klentroget på den. Det känns fortfarande overkligt att ha den i handen men deen är här nu, andraboken.

Det börjar bli allvar

När Svensk bokhandels katalog över höstens böcker dyker upp och den egna boken är med då vet man att det inte är långt kvar.

Och om man tittar noga så ser man att det är en pocketutgåva av Udda verklighet på gång också. Jag är glad och stolt.

Åconrapport, bättre sen än aldrig

Det har gått en vecka sen Åcon5 och jag har tillbringat den veckan i säng eller soffa med en överjävlig förkylning, så jag beklagar bristen på rapport. Nu: bot och bättring! En av fördelarna med att vara sist med att rapportera är förstås att det redan finns en del att läsa och en del bilder att titta på. Johan och Maria på Tystnad har till exempel skrivit rapporter och gjort bildrapporteringar (här och här), det finns en på storify och det går att använda #åcon5 på twitter ett tag till i alla fall.  Åka har pratat om den och Karin Tidbeck har sagt sitt, har vi tur kommer Tero (en av arrangörerna och den som hade hand om hedersgästen) att berätta mer om sin upplevelse senare, likaså Bokmalen. Det finns säkerligen fler och om jag hittar dem ska jag fylla på. Men nu över till min:

Vi var tre entusiastiska författare som gav oss av från Malmö med skrivblocken under armen och chokladen i högsta hugg. Första biten av resan lades på att planera ett framtida gemensamt projekt. Vi tog tåget till Stockholm där sen våldgästade Glorybox-Sara, blev behandlade som besökande dignitärer och pratade strunt hur länge som helst. Det i sig blev inte problematiskt förrän dagen efter då vi förväntades stiga upp kvart i alldelesförtidigt och ta oss till färjan. Och färjan sen. Jösses. Det är något väldigt nära helvetet att lyssna på skvalmusik, live-muzak och hockeyreferat kombinerat med sockerhöga barnskrik och casinomaskiner. Nästa gång blir det hytt, sanna mina ord.

Mariehamn var däremot förtjusande och skärgården ut ur Stockholm och in på Åland var helt bedårande. Vi kom fram på torsdagen, checkade in, fick våra namnskyltar och gav oss ut i jakt på kaffe och choklad. På kvällen var det en Squee-panel där folk diskuterade saker de verkligen gillade och Linda Meleys Castle Waiting nämndes av flera, samt tv-serien Middleman och Shirley Jacksons We Have Always Lived in the Castle. Jag har satt alla på min 'att göra'-lista. Spuee-panelen var modellerad på SF Squeecast, den podcast som Cat är med i månadsvis, och precis som med panelen är podcasten trevlig just för att det handlar inte om att dissekera saker utan att hylla något på sakliga men känslomässiga grunder. Jag har lyssnat på alla SF Squeecast-sändningarna och Cat talade sig så varm om Medea the Sorceress av Diane Wakoski att jag faktiskt köpt ett ex. Jag läser poesi. Frivilligt. Det är den typen av inflytande det har att tala sig varm om något.

På kvällen gick vi och såg en specialvisning av Iron Sky, som var 'Allå, 'allå, 'emliga armén fast med nazister på månen. Mycket trevlig biograf i gamla 30-talssalonger och en mycket trevlig publik att se den med.

På fredagen började jag med att följa med på en chokladresa till ett litet chocolaterie i det gamla posthuset i Ekerö och det var fantastiskt gott, skönt att komma ut och röra på sig och roligt att se något annat av Åland än bara Mariehamn. I bussen pratade vi bland annat mardrömmar och underliga drömmar i stort. Jag har haft min beskärda del av underliga drömmar den senaste tiden, de flesta om odöda djur. Fråga inte. Jag har ingen aning om varför.

Jag deltog inte i provningen utan satt och preppade för hedersgästintervjun med Cat Valente. Ja, det var ju därför jag kommit dit och det var den stora grejen med hela resan. Cat jagskojarinte Valente! På riktigt! Jag är full av häpnad och beundran inför hennes skrivande och Palimpsest har varit en av mina favoritböcker de senaste åren. Inte bara min förresten, den har ju vunnit priser och blivit omtalad och listad bland de bästa av de bästa av personer med större tyngd än mig, men ändå! En favoritförfattare på plats! Resan var också färgad av att jag läste hennes novella Silently and Very Fast under resan.

Hedersgästintervjun gick bra tycker jag. Hon är väldigt lättpratad, svarar roligt och jag var så förberedd man kan vara med ett sådant uppdrag. Hon är helt galet produktiv, om ni inte kollat in hennes produktion ännu så är det läge nu, och det speciella med henne är att hennes historier ligger så nära hennes eget liv att det var svårt att separera dem. Jag kunde inte skilja hennes verk från hennes egen livstidslinje utan vi kryssade fram mellan de punkter som lett till de senaste verken och hon berättade för oss om sina föräldrar som var inom teatern, om hur hon återberättat samma historia om och om igen som lite flicka för att försöka hitta sanningen mellan de olika versionerna, om hur hennes resor färgat hennes text och om hur hennes klassiska utbildning omsluter hennes skrivande samtidigt som hennes fascination för folksagor är källan i skrivandet. Hon berättade om sina ryska svärföräldrar och sin svärfamiljs berättartradition, om sin kärlek till Maine och den lilla ö hon bor på, om hur hennes barnbok The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making (eller Fairyland, ifall vi vill vara informella) blev till, som kapitelbok på nätet där man kunde donera vad man ville, och hur den tog henne igenom en svår ekonomisk period. Hon nuddade vid priserna hon nominerats för och priserna hon vunnit, hon nämnde hur hon anklagats för att försöka smyga in poesi i fantasyn (oh no!) och hur hennes liv ligger nära Snövit. Sen avslutade vi med att tala om hennes decopunk-bok som jag ser så mycket fram emot.

Hon var rasande trevlig och jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att göra intervjun. Jag hoppas att andra hade lika mycket ut av det som jag.

Fredagskvällen avslutades med en besynnerlig frågesportspanel som jag blev rekryterad till. Den hette Never mind the Buzz Aldrins och gjordes i lag. Jag hade Cheryl Morgan och Åka i mitt lag och det var tur, för ensam hade det aldrig gått. Den eminenta lekledaren var Ben, redaktör på Enhörningen. Traditionellt så är det tydligen rejäla fester på kvällarna på Åcon (jag misstänker att det gäller alla kongresser, men här är det något förväntat) och den första festen innehåller en tradition jag missade: att måla en ung man. Som i kroppsmåla. Årets färg var lavendel. När festen flyttade ut i korridoren och jag blivit väckt av den ett par gånger gick jag ut och sällade mig till skaran. Då fick jag beskåda den lavendelblå mannen, hänga med Kontrasts kongressledning och se gryningsljuset över skärgården innan jag gick till sängs igen. Mycket trevligt.

På lördagsförmiddagen gick damerna och jag till kafé Svarta katten och satt och skrev ett par timmar. Vi hade gjort oss förtjänta av det tyckte vi. Jag är så spänd på att få sätta igång med nästa skrivprojekt att det är tramsigt rent!

Resten av lördagen var full av paneler. Jag var med och pratade om den svåra andraboken, Karin T var med och pratade om postmodernism i fantasy, sen höll hon i ett samtal om sagor i fantasy som Karin W satt med i panelen på och de var båda med och pratade om kvinnoroller i fantasy. Dessutom hade Cat sitt hedersgästtal och det gavs möjlighet att ställa frågor, hon berättade om sin arbetsdag, om sina framtdia planer, om Edinburgh.

Och om man inte är övertygad om hennes förtjusande kvaliteter än så kan man läsa här.

Lördagen avslutades med en frågesport även den och även denna gång blev jag rekryterad att vara med. Det var Just a speculative fiction minute! som gick ut på att publiken valde tema, nyckelord och i viss mån handling, lekledaren avslutar med en fullständigt vansinnig titel och sen skulle en ur panelen (Eemelie, Cat och jag) berätta på en minut vad det var för verk det handlade om. Cat gjorde ett lysande Bonsai Kitten Manifest och Eemeli berättade ytterst minnesvärt om en skyttegravserotika med extra lera och fordon. Om jag förstod publikreaktionerna rätt så var min bergmaneska diskbänksrealism med relationsproblem och zombietentakler mitt eget bidrag till kvällen. Jag inser att jag inte återberättar det bra nog, men det var faktiskt helt galet roligt!

De tre musketriserna gick och la sig tidigt (berättade jag att Karin T gav oss tillnamn för att skilja på Karin och Karin? Inte? Nå, vi hette Slaktaren, Dräparen och Stryparen under resan) eftersom vi började hemfärden sjukt tidigt dagen efter. Om det var några fler kongressäventyr så skedde de utan oss.

Åcon var en sjuhelvetes trevlig upplevelse!

Det var förstås trevligt att sätta fötterna på Centralen också, men det hade eventuellt mer att göra med de 13 timmarna på resande fot, färjan och tåget hem. Och sen blev jag som sagt sjuk. Även det en kongressupplevelse, talar folk om för mig ...

(bilder har dykt upp efter hand på min tumblr och mitt twitter)

Skrytbart: Sara och Mats och deras Eld

Idag har Eld recensionsdag och jag är extra glad för Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg som nu får ta emot berömmet och hyllningarna efter sitt arbete med uppföljaren till Cirkeln. På Saras blogg och på Cirkelns facebooksida kan man hitta bilder på recensionerna och länkar för de som vill läsa. Själv har jag undvikit dem eftersom jag inte vill bli det minsta spoilad inför min egen läsning. Snart, snart är det bara jag och Eld. Då jäklar tänker jag ligga uppe till sent på natten och njuta. Tills dess: Grattis till Sara och Mats!

Och i brist på andra bilder eller länkar får ni här lite bilder från deras boksläpp i Stockholm:

Som synes var det väldigt trevligt. Vi hade sen den stora glädjen att ha Sara och Mats nere i Malmö på signeringsbesök i SF-bokhandeln. Här finns bild på det, och här finns Simons omnämnande av samma. Så om ni inte läst Cirkeln ännu är det läge för det, så ni kan kasta er över Eld sen. Sista delen, Nyckeln, ska enligt utsago komma till hösten 2013.

Skrytbart: Jenny Milewski

Idag debuterar Jenny Milewski med sin skräckroman Skalpelldansen.

Jag har medvetet hållit mig ifrån att läsa den än, jag ville ha den som riktig bok och inte e-bok eller manushög. Jag ser fram emot att få avnjuta den. Om man nu kan säga 'njuta' om något som innehåller både skräck, splatter och seriemördare. Och långsam uppbyggnad mot det där som kanske eller kanske inte är en galenskap.

Grattis Jenny till debuten!

Särskild

Särskild har fått en recensionsdag! Den 17 augusti 2012 kommer uppföljaren till Udda verklighet.

Det är festival i Malmö, och festivalen har lockat mer än bara vanliga människor. De sära har kommit till stan för att jaga, slåss och roa sig. Men bakom musiken, de glättiga scenerna och festivalstånden ruvar mörker och hemligheter.

Udda har börjat drömma igen, och hennes drömmar leder henne tillbaka till den karismatiske hamnskiftaren Hem- ming och till det enigmatiska Oraklet som bor i toppen av Turning Torso. Uddas förmågor gör henne till både en tillgång och ett hot för de krafter som rör sig i Malmös sära värld. Där finns de som vill utnyttja henne, men ock- så de som fruktar henne och vill förgöra henne. Magrete, Hemmings brutala mäster, gillar inte att Udda har svurit sin lojalitet till Oraklet och en sammandrabbning är över- hängande. Hamnskiftare, drömmare, lotsar, eldtursar och orakel – vem går segrande ur striden?

Den får svart snitt, precis som den förra, och kommer i samma originalformat som Udda verklighet också.

Stipendium! (och artikellänk)

I fredags fick jag riktigt goda nyheter. Jag var sen iväg till jobbet och var hemma när posten kom. Ett tunt, vitt kuvert låg tillsammans med en hög reklamtidningar och annat bös. Det var från Författarfonden och jag tänkte 'lika bra att läsa avslaget nu, undrar hur många som sökte den här rundan' eftersom det var vad som hänt förra gången. Döm om min förvåning när jag öppnade det och det ensamma pappret meddelade att jag blivit tilldelad ett arbetsstipendium av Författarfonden! Jag trodde inte att det skulle kännas så stort eller viktigt som det gjorde. Men här sitter jag och ser fram emot 2012 på ett alldeles nytt sätt. Så många skrivperioder jag kan få ut av de pengarna! Jag har redan planerat in den första omgången.

Jag ville verkligen att det inte skulle vara någon skillnad på att skriva på halvtid (som jag gjorde när jag skrev Udda Verklighet) och att jobba heltid och skriva den tid som blev över. Jag ville vara en av de där författarna som kan skriva närsomhelst, bara dyka in i texten och hamra loss en timme, en kvart, fem minuter, vad tid som gavs. Det är jag uppenbarligen inte. Jag har lyckats rätt bra med att skriva på morgonen under sommarhalvåret, men under den mörka årstiden är det hopplöst att ens få upp ögonlocken, för att inte tala om att komma igång med skrivandet innan jobbet. Så jag har fått tjänstledighet beviljat i omgångar för att skriva och efter tre dagar har jag upplevt ett skutt framåt, som om bogseringslinan spänts och det börjar rulla av sig självt.

Ska bli spännande att se om det funkar nu också.

Förresten, såg ni artikeln i DN där jag pratar om remakes på sagor med Hanna Fahl? Inte? Här är den.

Var tar tiden vägen?

Jag började ett inlägg i måndags där jag lovsjöng min helg och slutet av förra veckan. Sen letade jag efter bilder och ... ja, resten är historia. Hur som helst så hade jag en fin helg. Jag hade fint besök i torsdags och passade på att fylla mitt hem med skräck-, wierd- och fantasyförfattare som satt i den röda sammetssoffan och drack champagne till oanständigt sent. Det kändes så där återhållet dekadent som jag föreställt mig att författare måste ha det och flera gånger under kvällen kom jag på det också, vilken tur jag hade som fick ha det så. Särskilt när vi skålade för allt roligt som hänt i respektive skrivliv - nya kontrakt, fina recensioner, färdiga manus och så vidare.

Dagen efter tog jag med delar av sällskapet till Hollandia och pekade ut bordet som Udda och Nadja sitter vid när de är där, litteraturvandring light.

På lördagen gick vi på Sisters of Mercy-koserten i Lun och jag hade en lysande plats! De spelade alla låtar som var viktiga för mig på 90-talet. Äntligen har jag sett dem! (ja, ja, jag vet att det inte är samma sak som att ha sett dem när de var stora, men det var nog för mig ändå). Söndagen bjöd på pannkakor både till frukost och lunch och sen ett maraton av gamla Poirot-avsnitt.

Sen kom måndagen med en lysande recension av Lisa Sjöbloms Hitta barnen! i DN (på tal om saker att skåla för), tisdagen levererade Utopi nr3 där Karin Tidbeck har en nyskriven novell illustrerad av Lisa och Sara Bergmark Elfgren medverkar med en serie tillsammans med Kim W Andersson. Vi filmade lite snuttar för butikens julkalender och gick på Tintin-filmen. Och så var det plötsligt torsdag igen. Var tar tiden vägen? Visst, den är fylld av saker att göra, men någonstans borde jag ha hunnit posta ett pyttelitet inlägg om helgen, eller hur?

Nå, nu postar jag i alla fall, så att jag inte plötsligt inser att det är torsdag igen och ytterligare en vecka har gått.

En vecka, en helg, ett brev

Förra helgen firade jag min födelsedag med det sedvanliga coctailkalaset och min fasta övertygelse att mitt liv blir roligare om jag har en årligen återkommande anledning att bära klänning, hatt och dricka drinkar ur martiniglas i trevligt sällskap. Mycket riktigt, det var verkligen bättre för kvällen! Men sen kom dagen efter och förutom att jag mådde som jag förtjänade så hade jag dessutom fått en ytterst oförtjänt förkylning. Den i sin tur utvecklade sig till en riktig jävelhosta som jag fick träffa läkare för att få bukt med. Jag gillar inte att gå till läkare. Ja, jag vet, läkarskräck är så vansinnigt tramsigt de är bara människor de också osv, osv. Det hjälps inte. De föregående två veckorna hade varit fulla av läkarbesök, provtagningar och annat trams (orelaterad fysisk åkomma, jag mår efter omständigheterna väl och är friskförklarad) så jag tycker att det var fullt tillräckligt med petande, klämmande och deprimerande väntrum för resten av året. I vilket fall som var jag inte frisk nog att låta bli och resultatet var att jag blev sängliggande resten av veckan. När man inte kan läsa, skriva eller titta på tv i någon vettig utsträckning har man gott om tid att tänka på saker och därav kom det förra inlägget om hur lång tid det egentligen tar att skriva en bok.

Eftersom jag haft torra ögon, varit yr och ofokuserad och varit alldeles för sjuk för att göra något vettigt har jag försökt mig på att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Svärmor hade lånat mig en bok på skiva, men jag klarade verkligen inte av den. Jag hade inte kunnat läsa den på papper så det blev inte bättre av att lyssna på den. Plotten, karaktärerna, dialogen, beskrivningarna - allt irriterade mig på olika sätt. Men sen fick jag Jonathan Strange & Mr Norrell av en vän och eftersom jag inte lyckats läsa ut den i pappersformat tidigare så tänkte jag ge den en ny chans nu när jag ändå var halvt medvetslös och inte orkade värja mig.

Det har gått över förväntan! När jag bodde i Uppsala och gick på universitetet där hade jag en vän som med jämna mellanrum läste för mig på kvällarna. Han stannade gärna uppe hela nätterna och jag var morgonpigg och som avslutning läste han Lovecraft för mig tills jag somnade. Det var förstås rätt vansinnigt att lyssna på galningars berättelse om hur de förlorade förståndet medan onämnbara ohyggligheter bankade på dörren, men det var texter som gjorda för att återberättas av en person. De var ofta skrivna som dagbok eller som ett försök att beskriva en händelse och därför perfekta för högläsning. Om man då bortser från de knepiga ordvalen. Hursomhelst, JS&MN känns likadan, det är mycket tillbakablickar och utvikningar och det känns utmärkt som högläsning. Fast visst somnade jag upprepade gånger och visst var det lite förvirrande när min spellista lagt kapitelfilerna i fel ordning, men nu tror jag att jag löst det. Jag går till och med och lägger mig lite tidigare för att kunna höra ett par kapitel extra. Det ger tid för hostmedicinen att verka också.

För min del är det extra trevligt att läsa/höra Jonathan Strange & Mr Norrell och det lite ålderdomliga språket den är skriven på eftersom jag har gett mig på att vara med i ett brevlajv - Poste Restante. Den senaste veckan har varit full av inspirationssurfande och brevutkast. Nu har jag fått mitt första brev tillbaka och går och grunnar på hur jag ska svara.

Men helgens händelse är ändå mötet med chefsförläggaren och samtalet om min framtid som författare. Jag ägnar dagarna i ända åt mitt liv som bokhandlare, det är rolig omväxling att prata om mina planer och förhoppningar som skrivande person också. Det var också intressant att prata med någon i den svenska bokbranschen om fantasy och hur det fungerar för dem, med tanke på att jag ägnar stora delar av mina veckor åt den engelska och amerikanska sidan av samma sak.

Och på tal om liv som fantasyförfattare - Sara Bermark Elfgren och Mats Strandberg var på Babel i torsdags och pratade om Cirkeln. Det var ett fint inslag om ungdomslitteratur och fantasy, finns på svtplay, Sara och Mats kliver på efter ca 20 minuter.

Sen tänkte jag avsluta med att ställa samma fråga som på facebook: vad rekommenderar ni för ljudböcker? Har ni några favoriter? Är det uppläsningen som gör den stora skillnaden? Såhär på kapitel 17 av Jonathan Strange & Mr Norrell har jag en bit kvar innan det blir dags att byta, men det är alltid bra att vara förberedd!

Skrytbart: Lisa Sjöblom

Den senaste i raden av vänner som gör fantastiska saker är min vän Lisa Sjöblom. Hon har under de år jag känt henne tecknat underbara bilder, gjort fina illustrationer till både reklam och läroböcker, gjort serier och kalendrar (både en årskalender för 2011 och en julkalender) med sina fina kaniner Sleepybones och Lazyhead, hon har i flera år gjort omslagsillustrationen till Författarskolans examenstryck, inklusive mitt (jag älskar de små husen ur Lunds stadsbild och skrivmaskinerna, i mitt tycke det finaste omslaget, föga överraskande). Hon gjorde omslaget till den fina foldern från Eurocon 2011 och hon har gjort det snygga omslaget till Karin Tidbecks Vem är Arvid Pekon? Hennes stil är detaljrik, gjord för hand med bläck och stift och varenda gång jag tänker att "bättre än såhär blir det inte" så producerar hon en bild som är ännu finare än den förra.

Nu kommer den första boken där hon står för alla illustrationerna. Den heter Hitta barnen! och texten är skriven av Erik Magntorn och den kommer på Lindskogs förlag. Det finns ett smakprov här och den släpps i september, lagom till Bokmässan, så om ni ska skaffa en barnbok i år till er själva eller någon ni känner så är det den här.