Jag blir alltid glad när jag ser mina genres tagna på allvar. De som tror att fantasy och sf är lättare att skriva för att man kan hitta på som man vill misstar sig grundligt (och det är märkligt ofta det misstaget görs).
När man skriver fantastik är det viktigare än annars att ha koll på sin värld och bygga den med omsorg. Att vara konsekvent och välja vad man har med sig från vår värld blir mer betydelsebärande än i mainstreamlitteratur. Läsaren förlitar sig på att du har full koll och att du kommer att lotsa dem genom historien och världen utan att plötsligt servera iskylda drycker i en medeltida kultur utan att först ha tänkt ut hur istransporterna går till (det betyder inte att du måste berätta hur det går till, men du måste i alla fall veta). Alla friheter som genrerna ger kommer med sina egna uppsättningar måsten.
Sf/f bygger på traditioner, har litterära giganter, föregångare, strömningar, konventioner och allt det andra som mainstreamlitteratur också har, och att tro att man kan bortse från det när man skriver kommer bara att göra att resultatet blir klenare. Jag säger inte att man inte kan bryta mot konventioner, jag säger bara att man ska veta när man gör det och göra det medvetet.
Anledningen till att jag tänkte på det här just nu var att jag snubblade över Stefan Ekmans plussning av en inspirationskurs i att skriva fantasy. Den låter väldigt spännande. Här finns originallänken med pdf. Det rör sig om fyra möten i Göteborg och de är gratis eftersom de är en del av kursledarens utbildning till skrivpedagog.
För dem i Malmö med omnejd finns det en kurs i Att skriva fantasy och science fiction. Den är en del av Folkuniversitetets utbud och katalogtext finns här.
Det är roligt att läsa fantastik skriven på svenska, som en kontrast till all den engelskspråkiga litteratur jag vanligen plöjer. Jag ser för egen del fram emot att få se mer svensk fantastik i framtiden. Bra, välunderbyggd, egensinnig fantastik.
