Can't be trusted with the internet

/

Jag har tillbringat betydligt mer tid med internet de senaste månaderna än vad jag brukade göra och jag har märkt av en tydlig dämpning av mitt humör och en radikal brist på lust att skriva annat, läsa annat eller interagera utanför datorn. Jag är tröttare och ledsnare nu än jag varit på rätt länge och förutom att ljuset börjar bli mindre (jag lider av att det blir mörkt och som så många sagt: Winter is coming) så är mina internetvanor den tydligaste skillnaden. Jag blir påverkad av vad folk säger och tycker, jag läser länkar och engagerar mig i diskussioner jag annars inte skulle ha kommit i kontakt med och resultatet är att även om jag tillbringat hela dagen framför datorn har jag inte fått något skrivet. Jag menar, jag vet ju redan att folk kan vara onda, att världen ligger pyrt till och att jag har haft en sjuk tur att födas i den tid och på den plats som är den här, men jag har för tunn hud för att läsa om det varje dag. För att inte tala om att jag är trött på att börja så många konversationer med att förklara vad the male gaze är, eller gå igenom hur vardagsrasism fungerar och nästa person som säger att jag borde låta mig nöja med den relativa jämlikhet vi har här för att den är bättre än vad kvinnor på andra ställen i världen har kommer att få mig att skrika och börja blockera folk. Så jag har försökt lista ut vad jag ska göra åt det och kommit fram till att jag får försöka dra ner på tiden jag tillbringar online. Jag har fortfarande en massa research jag vill och måste göra, jag har vänner som jag bara har kontakt med över nätet och jag vill inte gärna missa alla roliga saker som händer heller, men någon ändring måste jag göra och det här är en början.

Jag kommer att fortsätta uppdatera bloggen i samma fullständigt opålitliga takt som nu.  Facebook kommer att vara det som tar största stöten och twitter efter det. Instagram ligger bredvid kameran i telefonen och kommer troligen att behålla lite kärlek, men om man vill nå mig på riktigt så är det här eller via mail.

Jag hoppas att ni fattar och inte tar det som att jag inte vill interagera. Jag har alldeles för roligt på både facebook och twitter för att det ska vara nyttigt, mellan de idiotiska uttalandena och de blodtryckshöjande länkarna. Jag har helt enkelt ingen självdisciplin när det kommer till internet och måste därför vara sträng.

Bloggturné: Maria Turtschaninoff

/

Idag har jag den stora äran att husera Maria Turtschaninoff på min blogg som en av anhalterna på hennes bloggturné med anledning av släppet av Anaché, hennes senaste roman. Maria har jag pratat om förut, hon har skrivit Underfors, en urban fantasy i Helsingfors, och Arra, en fantasyhistoria. Vi träffades förra året på LitteraLund, satt i en panelintervju tillsammans och hade intressanta diskussioner, så nu tog jag chansen att fråga ut henne igen.

N: Välkommen Maria! Din senaste bok har precis kommit ut, skulle du kunna berätta vad den handlar om?
M: Anaché - Myter från Akkade handlar om en nomadflicka, Anaché, som växer upp bland akkadefolket. Det är ett hårt klimat, både fysiskt och psykiskt, med många tabun och regler för hur män och kvinnor får uppföra sig. Men Anaché är en stolt flicka, en stamledares dotter, och hon vet sitt eget värde. När hon förlorar det hon älskar mest tvingas hon att bli en annan för att överleva. Dessutom hotas stammens existens av en makthungrig angakok - ungefär en schaman - och hans arrogans. Han väcker gudinnans vrede, och hon är inte nådig!
Det är det korta svaret! Berättelsen utespelar sig i samma värld som min andra roman, Arra, men i ett annat land under en annan tid.
N: Den utspelar sig i en helt annan värld än vår, men med stora likheter - hur har du gjort research? Hur valde du vad du skulle ta med och inte?
M: Min research bestod i att jag läste en hel del om olika nomadfolk. Jag läste in mig på hästar. Jag läste reseskildringar och såg på dokumentärer från olika stäpplika klimat för att få inspiration till miljön. Verkligheten är ofta så mycket mer fantastisk än vad jag kan hitta på! Men så stjäl jag som en skata, blandar ihop verklighetens fakta och skapar nåt nytt och eget ur det.
Vad som skall vara med väljer jag utgående från vad som är viktigt för berättelsen, och för Anaché. Vad är det som har format hennes folk, och vad är det som format henne?
N: Nu är jag förstås nyfiken, du skriver på svenska i Finland, och det är ett minoritetsspråk men du är även utgiven i Sverige där det är majoritetsspråket - påverkar det ditt skrivande rent språkmässigt? (och i så fall hur?)
M: Egentligen påverkar det inte mitt skrivande språkmässigt. Alldeles lite kan jag ibland få sålla bort så kallade finlandismer som kan missförstås i Sverige. Det var kanske mer fallet i min förra bok, Underfors, som var en urban fantasy i modern miljö. I ett sånt upplägg får man akta sig för att använda för mycket slang och sådant för att inte alienera svenska läsare. I en renodlad high fantasy som Anaché är det inte ett speciellt aktuellt problem.
N: Påverkar det ditt val av genre? Hur är det med fantasyns status i Finland? Betraktar du dig som en fantasyförfattare?
M: Jag betraktar mig absolut som en stolt fantasyförfattare! Och jag går i jättars fotspår: Tove Jansson och Irmelin Sandman Lilius är två finlandssvenska fantasyförfattare. Fantasyns status har stigit i Finland på senaste tid, precis som den gjort globalt.
Men genren har nog valt mig, och inte tvärtom. Jag skriver det jag älskar att läsa, helt enkelt. Och fantasy ger mig möjlighet att berätta historier om angelägna saker på ett sätt jag inte skulle kunna göra om jag skrev realistisk litteratur.
N: Hur skulle du uppskatta fördelningen av din publik mellan Sverige och Finland (i procent om du vill)?
M: Åh, ingen aning. I och med att de tre senaste böckerna varit Månadens Bok i Barnens Bokklubb är procenten svenska läsare nog högre än den annars varit. Men andelen svenska läsare är nog fortfarande ganska liten.
N: Jag vet att du kommer till Bokmässan senare i veckan, har du någon tid då folk kan lyssna på dig eller få sina böcker signerade?
M: Ja! På fredag kl 11.30 på Arenan skall jag prata om Anaché tillsammans med Katarina Gäddnäs och efteråt är det signering. Och så är mitt stora seminarium också på fredag: kl 14.00 samtalar jag med Lene Kaaberbøl, Sara Bergmark och Mats Strandberg om trovärdiga fantasier. Moderator är Johanna Lindbäck. På lördag pratar jag om fantastiska element med Kaj Korkea-aho kl 12, om Anaché kl 14.30 och på Unga scenen är jag kl 15.30. På söndag signerar jag dessutom Anaché i SF-bokhandelns monter kl 12.

N: Då ses vi där! Tack för att du svarade på mina frågor och ett stort grattis till den nya boken!

Och alla ni andra vet nu var ni kan hitta Maria och hennes böcker på mässan Om ni inte har den möjligheten kan ni istället träffa Maria på hennes blogg och hon kommer att turnera andra bloggar också under veckans lopp. Håll utkik!

När världen suger och jag hatar alla

/

Somliga dagar. När man följt en konversation på facebook och förfäras över de människor som människor man gillar omger sig med. När man via twitter fått länkar man följt upp i sin enfald och sätter morgonjosen i halsen. När man läser tidningen och inte bara blir irriterad på att folk inte bara särskriver, sätter ellipsen direkt efter ordet och har stor bokstav på varje ord i en titel - de gör detta samtidigt som de har usla åsikter! Det är nog för att tröttna på allt och alla. Det enda raka är förstås att beklaga sig på facebook, jag menar, det var ju där jag började bli irriterad ändå. Och så får jag detta till svar och dagen rätade upp sig. Från min vän Mackan Andersson:

Andas in djupt. Tänk - "What Would The Doctor Do?". Bryt ihop över att du inte har en sonic screwdriver. Force-choke:a vederbörande idiot. Räkna till 100. Meditera en stund när du kommer till talet 42. Få åldersnoja när du inser att det bara är typ 5 år dit. Inse att för fem år sedan hade du inte Facebook, inte Twitter och att fem år fram i tiden kommer ditt liv att vara awesome på sätt du inte ens kan föreställa dig idag.

...börja fundera över vad du ska göra då. Teleportera till Egypten? Luftskepp till Mars? Och inse att den här början på dagen kommer att betyda väldigt lite då.

Kram

Jag var tvungen att dela med mig. Det finns hopp om mänskligheten. Eller i alla fall om dagen.

EDIT: Jag borde ha börjat dagen med att läsa den här. Jenny Lindh visar var skåpet ska stå i diskussionen kring litteraturen.

Vad hände? (inte ett löfte om förbättring)

/

Jag har ingen aning om vad som hände, men av någon anledning när jag tänkt uppdatera bloggen har något annat alltid kommit emellan, allt från migrän till telefonsamtal med mamma till fullständig apati eller tolvtimmarsnätter. Luften gick ur mig kan man väl säga. Jag har inte haft anledning att vara utan luft, absolut inte, det har bara fortsatt att gå bra och vara strålande tider - både för mig och boken - men faktum kvarstår att det är tre veckor sen senaste inlägget. Jag har uppdaterat twitter med jämna mellanrum, och jag tror att det finns en bild eller två på instagram (lindorm), men det mesta har varit sofflock-bok-sova-äta ohemula mängder praliner och jobba.

Som en mental anteckning till nästa gång så ska jag räkna med en viss svacka efter ett boksläpp och om det blir ett intensivt boksläpp så får jag kanske räkna med en längre svacka. Någon annan som haft samma upplevelse?

I radio imorgon

/

EDIT: Här är länken till mina minuter i etern. Imorgon ska jag medverka i Morgon i P4 och jag blev just uppringd av dem för lite inledande frågor. Det kändes avgjort underligt att prata om en ny bok. Jag inser att jag vant mig vid att prata om Udda verklighet men att det inte betyder att jag är van att prata om mitt skrivande utöver den. Nå, jag gillar ju radio så det kommer förhoppningsvis att gå bra. Håll tummarna för mig!

Ifall någon vill lyssna så är det 8:40, Morgon i P4, radio Malmöhus.

En månad senare

/

Efter ett tag i New York blev det uppenbart att den uppkoppling jag kunde hitta inte ville samarbeta med bilduppladdning via wordpressappen i telefonen så jag höll mig till instagram med dubbletter i tumbler och på twitter. Men nu är jag tillbaka på jobbet på allvar (det har gått en hel vecka) och jag har lyckats ta mig ur jetlagen från resan (det var intressanta dagar innan det började jämna ut sig), väskorna är undanpackade och jag sitter och sorterar bilder och anteckningar från resan. Det var en underbar resa att göra, varje dag fylld av saker som var nya eller märkligt bekanta men ändå inte hemvana. Om jag tar mig samman kanske jag kan sätta ihop någon sorts beskrivning av det hela, eller åtminstone längre bildinlägg. Förutsatt att jag kan komma över känslan att ingen ändå bryr sig om vad jag gjort på semestern. Jobbet är som vanligt, i butiken har inget hänt förutom att sommarrusningen är igång och mina kollegor räknar ner till sina respektive semestrar (jag gick först). Jag har tillbringat första veckan med att skriva texter till höstens nyheter-katalogen. Det är min absoluta favoritarbetsuppgift och den har den här veckan varit förgylld av en liten hund som varit på besök. Med henne i knäet medan förstod jag verkligen varför så många författare har djur som sällskap medan de skriver. Man blir på sin post och blir vänligare inställd till texten dessutom. Eller så var det bara jag som inbillade mig för att jag var yr av jetlag. Hursomhelst.

Det är också en månad kvar till Särskild kommer, en vecka kvar till den kommer från tryckeriet och en vecka tills förläggare och andra är tillbaka från sina semestrar. Det innebär att min nådetid är en vecka till. Sen kommer fjärilarna att bosätta sig i magen ett par månader. Jag hade lovat mig själv att börja på ett nytt projekt innan Särskild nådde läsare, så jag inte behövde vara så upphängd på den gamla boken utan kunde tänka på den nya istället, men jag satte sista kommat precis innan jag reste och jag har inte skrivit många sidor medan jag var borta (alla goda föresatser till trots). Igår läste jag igenom de sidor jag skrapat ihop tidigare, mina gamla plotplaner och mina gamla karaktärsblad men det känns väldigt föråldrat alltihop. Jag kan inte förstå varför jag ville börja historien där den börjar och jag vet inte om jag gillar vart den var på väg. Det var inte så jag mindes det. Så det är bara att börja om. Men det tar emot. Önskar jag var mer lagd åt novellhållet och kunde göra något kortare innan. Jag inbillar mig att det vore trevligt.

NYPL

/

20120614-114127.jpg Biblioteket, det man menar när man pratar om New Yorks bibliotek, är verkligen vackert! Jag passade på att stanna en stund, sitta vid mässingslamporna och de tunga träborden på plats 727 för att skriva lite. Men jag har för lite tid här för att stanna särskilt länge, så det är snart dags att fortsätta promenera och försöka ta in stan.

Adjö Åland

/

Det har varit en sjukt trevlig upplevelse att besöka Åland och Åcon. Hedersgästen var bortom trevlig, panelerna var intressanta, lekarna var roliga och promenaderna bjöd på vackra hus och fin utsikt. Jag missade det rituella målandet av en ung man men fick chans att beskåda resultatet när korridorsfesten väckt mig. Om man inte kan hålla emot så får man ju sälla sig till dem. Jag fick inte heller tillfälle att prova åländsk sushi men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.

Bilderna kommer som bildposter istället.

Slut för dagen

/

20120518-232654.jpg Det har varit en jättefin dag på Åcon5 och jag är så glad att jag hade chansen att komma hit! Dagens uppgifter har inkluderat plötsligt inhopp i en frågesport av förvirrande men underhållande slag samt hedersgästintervjun med den förtjusande och lättpratade Cat Valente. 50 minuter gick alldeles för fort, jag hade gärna haft en halvtimme till. Bara hennes Palimpsest hade varit ämne för en egen halvtimme, minst!

Imorgon har vi ränksmideri, skrivtid, tre paneler och minst en promenad att göra, så det är bäst att jag avrundar den här dagen.

Hoppas er helg bjuder på något nytt, eller i alla fall något mysigt!