Enstaka låtar

Motsatsen till oönskad öronmask måste vara den där låten man verkligen gillar och därför går och sjunger en snutt av hela tiden, den som går och går och går i huvudet och bara gör en glad. Det händer rätt ofta att det är mer en ljudslinga än en sång, och eftersom jag är så gräsligt omusikalisk att det är smärtsamt kan jag _aldrig_  nynna den. Om jag försöker får folk ett ansträngt ansiktsuttryck och gissar på fel musikstil med en artist jag aldrig hört om eller Kyckling Gullefjun. Det ena eller det andra. Hursomhelst. En av ljudslingorna jag har på repeat är när den blå damen i Femte elementet sjunger på kryssningsskeppet. Den gör mig glad. När jag hörde den här låten imorse kändes det lite likadant.  Nu har jag haft den på huvudet sen dess. I just det här utförandet. (Hittad via Neil Gaiman.)[youtube http://www.youtube.com/watch?v=TL8wHn0QHIc]

Och så började jag tänka på det där med låtar man har i huvudet fast de är lite vid sidan av vad man brukar höra och då tänkte jag på Die Antwoord. Där har vi en annan låt som inte släpper alls. Även om de inte är alls lika. [youtube http://www.youtube.com/watch?v=8Uee_mcxvrw]

Frånvarande under februari

På måndag åker jag till Tennessee i USA för att vara på skrivretreat i en vecka. Jag ska träffa Mary Robinette Kowal och några andra och förhoppningsvis få igång mitt skrivande igen. Det har varit spridda skurar på sistone men jag har ett par projekt som alla vill ha lite kvalitetstid med mig, så det ska nog gå vägen. (Ni har väl läst MRK, eller hur? Shades of Milk and Honey är Jane Austen med magi, det är lysande. Eller hennes finfina novella Kiss Me Twice som är hollywoodglamour och -noir i en högteknologisk framtid där en AI tvingas lösa sitt eget försvinnande.) Sen bär det av till Budapest för att fira makens födelsedag. Jag har aldrig varit i varken Budapest eller Ungern förut, så det ska bli riktigt spännande. Jag är glad att jag hinner hem och byta väska mellan resorna för jag vill få med mig badkläderna till Budapest. Utomhusbaden ska vara något speciellt.

Jag tror inte att jag kommer att ha så tät uppkoppling som jag vant mig vid och eftersom jag först ska göra en kraftansträngning med skrivandet och sen ska umgås med Käraste är det lika bra att förvarna, om jag försvinner helt från alla mina olika forum är det inte för att jag inte gillar er.

Jag finns att nå på mail eller via vanliga brev och jag kommer att fortsätta med min Month of Letters under tiden. Jag ser fram emot att skaffa mig frimärken av främmande valörer och skicka från exotiska orter. Exotiska för mig alltså. Jag kommer inte att vara så hård som till exempel Maria Turtschaninoff som ska ha internetfasta under sin brevskrivarmånad (skriv till henne också!), och om det inte varit för resandet hade jag inte varit i närheten heller, men nu blir det oväntat mycket av det på kort tid.

Men jag har ett par dagar kvar av normal internetuppkoppling och onormala mängder brevskrivande. Jag har börjat, första brevet ska ju gå i posten imorgon.

Month of Letters

Edit: English at the bottom. Det är den tiden på året: jul och nyår är över, det är svårt att komma in i rutinen igen, ljuset har inte kommit tillbaka och kylan är värre än i december (åtminstone här i Skåne). Det är alltså den perfekta tiden att delta i Month of Letters!

Det är Mary Robinette Kowals påfund och det är en underbart rolig sak att göra. Här är utmaningen:

1) Att varje dag under februari skicka något med posten: ett brev, ett vykort, ett paket; handskrivet eller maskinskrivet eller utskrivet från datorn; till någon du känner eller till en främling. 

2) Att svara alla som skriver till dig, dessa svar räknas också som skickade saker. 

Förra året hade jag med i utmaningen att jag skulle skriva som Udda till alla som skrev till henne och jag gör samma i år. Om du vill höra från Udda så skriver du till henne. Och om du vill skriva till mig så är det bara att adressera det till Nene istället. Jag svarar på alla brev jag får och jag ser verkligen fram emot att skriva brev med lite reda igen.

När jag var yngre hade jag brevvänner, många och långväga, både sådana jag träffat och främlingar. Somliga hade jag hittat via Kamratposten, denna klippa i tidiga tonåren. Jag har kvar buntar med brev från den tiden, det finns inte en chans i helvetet att jag kommer att kasta dem! Inte för att jag läser dem numer, men det är skönt att se dem och veta att det en gång fanns någon som satt ner och tänkte på mig när de skrev allt det där. Att ha en långsam monolog med en annan människa i åtanke. Jag gillar det.

Det är inte svårt det här. Man behöver inte ens ha en fin handstil eller veta hur man skriver brev (det finns inget hur, det är bara att prata på papper), man behöver inte ha fint brevpapper eller speciella kuvert - man behöver bara skriva, adressera och skicka.

Udda Engström c/o Ormes Törnskärsgatan 2d 217 44 Malmö SWEDEN

For those finding their way here through Month of Letters twitter (or any other means not relating to Swedish), here's the gist of it: I'll participate in Month of Letters this year, as I did the last, and I'll answer any and all letters I receive. I make no promises as to the quality of my English, or my English grammar, but if you can stand that please write to me. I'm looking forward to write letters and I'd love to hear from you!

Nytt läsår?

Jag sitter i soffan, det är min lediga dag och jag har inte riktigt sett poängen med att byta ut pyjamasbyxorna mot riktiga kläder, och funderar över det här med läsning och böcker som föremål. Det är inget nytt, jag menar, jag jobbar i en bokhandel och publicerar böcker och blir lite stressad om jag inte har en bok i väskan ifall jag så bara ska gå och handla, så visst tänker jag på böcker ofta. Men! I det här fallet tänkte jag på de olästa böckerna i hyllan. Somliga av mina vänner kallar dem hyllvärmare och har utmaningar som går ut på att läsa dem och lägga dem till handlingarna. Jag har egentligen inget namn för dem, de står inte bara där och håller de andra böckerna sällskap, de har ju lagts där av en anledning. Nån gång hade jag för mig att just den boken skulle bli mitt nästa läsprojekt, och sen blev det inte så. Hur gick det till? Varför har jag inte läst dem än? Hur kan de ha blivit så många? Nog är det så att de flesta jag känner med stora mängder böcker också har en uppfattning om hur böckerna ska förvaras, och nog är det så att jag är en av dem. I alla inredningsbilder tittar jag på bokhyllorna och böckerna först, i alla hemma hos-reportage letar jag bokhyllor och försöker se titlarna (skratta inte, jag vet att flera av er är likadana!) och jag följer bloggar som är helt vikta till böckers sorterande och förvarande. Jag är en usel boksoreterare, jag har egentligen bara en regel: inga bakomböcker. Böckerna ska stå så de syns, annars glömmer jag att jag har dem. För min själsfrids skull vill jag heller inte ha några ovanpåböcker. Jag vill att alla hyllorna ska ha prydliga rader av böcker med en egen plats.

Det går förstås inte.

Jag tror att jag helt förlorade greppet om det i och med World Fantasy Con, men det var illa även innan dess. Där fick man en hel kappsäck med böcker när man kom. Det är en del av WFC, tydligen. Jag hade ingen aning och hade till och med tagit med mig en bok dit (se ovan uttalande om att inte kunna lämna hemmet utan böcker). Vilket förstås visade sig vara dumhet av den högsta skolan. Jag drog hem hur mycket böcker som helst och har bara hunnit läsa ut två. Det är tragiskt rent, men den där halvmeterhöga stapeln av böcker måste ju ta vägen någonstans, så nu har jag böcker ovanpå böckerna över hela. Jag bor också så litet att det inte finns plats till fler bokhyllor. Och jobbar på ett ställe som inte bara ger mig personalrabatt, det förser mig med det senaste av alla mina favoriter och en ständig ström av helt nya författare dessutom. Jag sorterar och gör mig av med böcker med jämna mellanrum, skänker bort dem eller trugar dem på mina vänner, men det går inte lika fort som att fylla på. Det är ohållbart.

Så, e-böcker. Är det dags för det? Hur gör jag med min out of sight, out of mind-läggning då? Hur gör ni? Vad läser ni på? Hur hanterar ni den enorma mängd vackra böcker som finns därute? Finns det fler som köper för pensionen (eller motsvarighet, ni vet, regnig dag, sjukdom, jullov, den där långa semestern som aldrig blivit av)? Och kanske framför allt: vad ser ni fram emot att läsa 2013? Man behöver ju alltid tips menar jag ...

Skrytbart: Karin Tidbeck, Jagannath

Min vän Karin Tidbeck (aka Slaktarn för de som följt med på våra äventyr Sverige över) har plöjt fältet med sin fina novellsamling Jagannath. Inte nog med att den blivit blurbad av enbart stora namn, den har fått så mycket uppmärksamhet att jag knappt hunnit med att läsa allt, och det är enbart av det bra och lyriska slaget. Om ni inte lyckats fånga något än så kan ni lyssna på den senaste episoden av Notes from Coode Street där Jonathan Strahan och Gary K Wolf kallar Karin THE DISCOVERY OF THE YEAR!

Där hör ni. Och det är ändå i förhållande till alla de andra otroligt coola samlingarna de pratar om.

Jag är (fullständigt utan berättigande) väldigt, väldigt stolt. Delar av den där boken har skapats i min soffa. Bara det.