Lite väl sent, men så blev det bara fyra böcker också. Jag är lite förvånad och skeptisk över att jag inte skulle ha läst några graphic novels under en hel månad, så det finns en chans att jag har missat nåt (eller en förhoppning kanske).
Dark Places av Gillian Flynn Skin Game av Jim Butcher Valor and Vanity av Mary Robinette Kowal The Girls from the Kingfisher Club av Genevive Valentine
Min läsdagbok för mars 2014. Som vanligt bara sådant jag läst ut helt. Ser ut att ha blivit en hel del graphic novels den här månaden.
Read More... Så lite tid! Någon gång i gymnasiet eller strax därefter gjorde jag ett överslag på hur många böcker jag läste på ett år och jämförde det med böckerna i mitt lokala bibliotek, sen la jag till nya böcker, drog ifrån sånt jag kunde leva utan att ha läst och ÄNDÅ FINNS DET FÖR LITE TID. Jag märker det väldigt tydligt i bokhandeln där jag står på uppackningen och lägger var tionde bok i en separat hög - till mig. Sen såg jag Socialistsimons länk för dagen: en uträkning om just detta.
Känns både bättre och inte just nu.
Det blir inte lättare av att jag hela tiden hittar nya källor till boktips (som annars är mitt främsta sätt att sålla vilka böcker som får följa med mig hem. Bara idag har jag beställt en bok och tre seriealbum pga att jag lyssnar på podcasts medan jag packar upp. Från The Writer and the Critic plockade jag upp Bearded Women och från Galactic Suburbia blev det tre volymer av Supurbia. Dessutom har jag försökt lägga en ny e-boksapp till samlingen, men Barnes & Noble låter mig inte ladda ner en nook till grodan. Missnöjet över att det finns böcker jag inte kan få tag på, ens digitalt, är otroligt stort. Trots att jag aldrig kommer att hinna läsa alla.
Idag kom också fjärde avsnittet av Fantastisk Podd, nu med östkustgruppen. Hoppas att de inte pratar om andra böcker än sina egna för jag har inte utrymme till fler, varken i hyllan, plånboken eller på läslistan.
Aliette de Boddards Xuya-universum gör mig alltid extra läslyckorusig. Om ni inte redan är införstådda så unna er en ny upptäckt!
Read MoreJag beklagade mig på twitter just över att jag saknar att gå till bokhandeln efter en och en halv veckas skrivtid. Jag saknar att prata om böcker med andra som gillar böcker men särskilt saknar jag att prata om läsande med andra som läser. Jag har binge-läst ett gäng spänningsromaner de senaste två-tre veckorna och det har varit rätt förtjusande, förutom när jag kommer till saker som jag tycker är dåligt i utförandet och tror mig ha gjort det bättre. Det är rätt vanlig författarhybris parad med en yrkesskada och jag vet bättre än att på riktigt förvänta mig att jag skulle ha gjort det bättre, men det hindrar inte att de där sakerna stör mig. Som att hitta brister i den rumsliga skildringen av saker. T.ex. en scen vid en strand dit det bara går en väg, den ligger väldigt öde, det finns en parkering och på stranden är det en fest, komplett med småbarnsfamiljer, bord, dricka i backar, grillar och annat - ändå finns det bara EN bil på parkeringen. Hur kom alla de andra dit, frågar sig vän av ordning irriterat. Jag surade en hel eftermiddag av att inte ha haft någon att prata med om det här.
Men när jag längtar tillbaka till bokhandeln så är det främst för att att upphetsat prata om böcker jag älskat och läst så som man äter en vällagad måltid - med djup uppskattning för alla smaker, även de man inte trodde att man skulle gilla - och här kommer en lista på några av de böcker som gett mig den känslan det senaste året.
A Natural History of Dragons av Marie Brennan (tvåan kommer snart, men ettan går att läsa helt fristående)
Arktis, en kärlekshistoria av Bea Uusma (fritidsforskning har aldrig varit så tilltalande)
A Stranger in Olondria av Sofia Samatar (så att man smakar och luktar platserna som beskrivs, jag har lite kvar men det går inte att rubba min uppfattning om den ändå)
Rupetta av N.A Sulway (mitt förstahandsval till Tiptree och en otroligt vacker bok)
Ink av Sabrina Vourvoulias (bra skrivet om svåra politiska frågor)
The Brides of Rollrock Island av Margot Lanagan (så himla bra om selkiemyten, skriven med en fingertoppskänsla för gråskalor)
Daughter of Smoke and Bone av Lani Taylor (första i en trilogi som snart är avslutad där magin är fängslande och huvudpersonen har naturligt blått hår, jag menar, hur skulle jag inte gilla den?)
Six-Gun Snow White av Catherynne Valente (novella om Snövit om hon varit dotter till en indiansk kvinna och en vit silverbaron i Västern)
Ancillary Justice av Ann Leckie (mindships! Jag älskar mindships! och dessutom språkkonster när det kommer till pronomenhantering i relation till den urspungliga kulturen för huvudpersonen)
The Golem and the Jinni av Helene Wecker (vackert förra sekelskiftet i New York, med en golem och en jinn som båda har hamnat i ohållbara situationer och försöker göra det bästa av det)
Böcker som jag läst för ett tag sen men som jag fortfarande trycker i händerna på folk:
Among Others av Jo Walton (en dagboksroman av oöverträffad stilsäkerhet)
A Redemption in Indigo av Karen Lord (sköna miljöer, intressanta personer och en trickstergud som är precis så tricksy som man vill och lite till, själva berättarmelodin känns som om Lord sitter bredvid och muntligen berättar alltihop)
Santa Olivia av Jaqueline Carey (den boken är skriven som knark, varje rad och varje sida är skriven för att du ska ta nästa och nästa, om superhjältar och folksjälen och civilkurage)
Fathom av Cherie Priest (lovecraftiana med en kvinna i en av huvudrollerna, underbar och creepy)
Zoo City av Lauren Beukes (ett sätt att skriva magi i verkliga miljöer som får den att kännas både mer magisk och mer verklig, samt metatexter som jag verkligen älskar)
New Amsterdam av Elizabeth Bear (ja, jag vet att jag pratar om den här boken jämt, men den är värd det - vampyr i ett alternativhistoriskt New York och Paris och en ritualmagisk brottsutredare, med extra Tesla och varulvar)
Det här är inte en uttömmande lista på något sätt, men det här är böcker som ger mig en lite stjärnögd känsla och som ändå är matiga, som kryddiga delikatesser. Jag har en hög med mer pralinartade böcker också, men det får bli en annan gång. Och som ni ser är det ju tur att jag kommer tillbaka till bokhandeln nästa vecka igen.
Jag sitter i soffan, det är min lediga dag och jag har inte riktigt sett poängen med att byta ut pyjamasbyxorna mot riktiga kläder, och funderar över det här med läsning och böcker som föremål. Det är inget nytt, jag menar, jag jobbar i en bokhandel och publicerar böcker och blir lite stressad om jag inte har en bok i väskan ifall jag så bara ska gå och handla, så visst tänker jag på böcker ofta. Men! I det här fallet tänkte jag på de olästa böckerna i hyllan. Somliga av mina vänner kallar dem hyllvärmare och har utmaningar som går ut på att läsa dem och lägga dem till handlingarna. Jag har egentligen inget namn för dem, de står inte bara där och håller de andra böckerna sällskap, de har ju lagts där av en anledning. Nån gång hade jag för mig att just den boken skulle bli mitt nästa läsprojekt, och sen blev det inte så. Hur gick det till? Varför har jag inte läst dem än? Hur kan de ha blivit så många? Nog är det så att de flesta jag känner med stora mängder böcker också har en uppfattning om hur böckerna ska förvaras, och nog är det så att jag är en av dem. I alla inredningsbilder tittar jag på bokhyllorna och böckerna först, i alla hemma hos-reportage letar jag bokhyllor och försöker se titlarna (skratta inte, jag vet att flera av er är likadana!) och jag följer bloggar som är helt vikta till böckers sorterande och förvarande. Jag är en usel boksoreterare, jag har egentligen bara en regel: inga bakomböcker. Böckerna ska stå så de syns, annars glömmer jag att jag har dem. För min själsfrids skull vill jag heller inte ha några ovanpåböcker. Jag vill att alla hyllorna ska ha prydliga rader av böcker med en egen plats.
Det går förstås inte.
Jag tror att jag helt förlorade greppet om det i och med World Fantasy Con, men det var illa även innan dess. Där fick man en hel kappsäck med böcker när man kom. Det är en del av WFC, tydligen. Jag hade ingen aning och hade till och med tagit med mig en bok dit (se ovan uttalande om att inte kunna lämna hemmet utan böcker). Vilket förstås visade sig vara dumhet av den högsta skolan. Jag drog hem hur mycket böcker som helst och har bara hunnit läsa ut två. Det är tragiskt rent, men den där halvmeterhöga stapeln av böcker måste ju ta vägen någonstans, så nu har jag böcker ovanpå böckerna över hela. Jag bor också så litet att det inte finns plats till fler bokhyllor. Och jobbar på ett ställe som inte bara ger mig personalrabatt, det förser mig med det senaste av alla mina favoriter och en ständig ström av helt nya författare dessutom. Jag sorterar och gör mig av med böcker med jämna mellanrum, skänker bort dem eller trugar dem på mina vänner, men det går inte lika fort som att fylla på. Det är ohållbart.
Så, e-böcker. Är det dags för det? Hur gör jag med min out of sight, out of mind-läggning då? Hur gör ni? Vad läser ni på? Hur hanterar ni den enorma mängd vackra böcker som finns därute? Finns det fler som köper för pensionen (eller motsvarighet, ni vet, regnig dag, sjukdom, jullov, den där långa semestern som aldrig blivit av)? Och kanske framför allt: vad ser ni fram emot att läsa 2013? Man behöver ju alltid tips menar jag ...
Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en läsplatta utöver ipaden eller om jag nöjer mig där (även om jag inte är särskilt nöjd med den som just läsplatta). Om ni har förslag på maskiner som passar er, eller som absolut inte passar, så får ni gärna komma med dem. Det är, som de säger, en djungel därute. Hursomhaver, om man nu ändå läser e-böcker så kanske det är intressant med tips? Och eftersom jag är så vansinnigt förtjust i New Amsterdam-universat av Elizabeth Bear tycker jag att det är läge att rekommendera det som e-läsning. Första boken, New Amsterdam, finns bara att få tag på som e-bok och nu har dessutom Garrett Investigates kommit. En hel liten bok med bara Abby Irene Garrett och hennes fall! Att säga att jag är exalterad vore en typisk underdrift. De ligger båda på Subterranean Press men går förstås att köpa på flera olika ställen.
Den här artikeln hänvisar också till Lord Darcy-böckerna som jag inte hört om eller läst tidigare (mig veterligen) men som nu hamnat väldigt högt upp på min att-läsa-lista.
Mycket nöje!
Jag är kanske sist på jorden att upptäcka bibliotekarien Jenny Lindh som svarar på frågor i DN men när jag läste hennes råd till en skribent som skulle träffa exets nya tjej och denna tjejs intimiderande fördelar så dog jag lite. Jag tror jag är kär. Jenny Lindh är det bästa med DN. Tveklöst. Har ni inte läst hennes frågelåda tidigare så är det hög tid att börja nu.
I det här stadiet av redigering så räknar jag inte ord alls, det känns inte lönt eftersom jag stryker och skriver till i ungefär samma mängder, istället räknar jag sidor mellan mig och slutet. Och så räknar jag timmar mellan mig och deadline (fredag förmiddag, ifall ni vill sympatisera med mig).
Men när jag skriver ny text räknar jag ord. Jag gillar att känna att det går framåt och jag vill ha ett kvitto på att jag försökt varje dag, om det så bara är ett par hundra ord. Eller bara hundra ord. Det verkar vara rätt vanligt att räkna ord, eller sidor, under första utkastet. Jag tycker att jag ser det precis överallt på bloggar och twitter, men jag har aldrig sett en sammanställning av en författare som så nära liknar min egen produktion som Holly Blacks. Hennes dagskvoter för Black Heart (som jag just läst ut, en mycket bra serie för övrigt) ger en hopp om framtiden. Det känns befriande att se någon annan som också producerar lite text per dag. Ifall ni också vill bli uppmuntrade så finns hennes How I wrote Black Heat och How I Wrote Doll Bones. Hon är heltidsförfattare och blandar småskrivande hemma med skrivresor där hon har en högre produktivitet. Som de flesta andra jag känner (och känner till) som skriver så har hon svårt att hålla helg. Det går i ett tills det är något yttre som kliver in och sätter stopp, som sjukdom eller storhelger eller, i hennes fall, arbetsresor.
Nå, de här sidorna kommer inte att redigera sig själva. Bäst jag återgår till dem. Jag tror att jag har bestämt hur jag vill göra i framtiden med mina magiska artefakter, vilket betyder att jag kan redigera klart den här scenen nu. Eftersom det är jag så går jag efter den mest logiska lösningen. Vi får väl se om den faller folk på läppen.
Man vet att man umgås i likasinnade kretsar när vartannat inlägg i min sociala feed är den här videon. Och den är verkligen helt rätt. [youtube http://www.youtube.com/watch?v=EQiEJk-o5WA]
Idag pratade jag med min vän och hennes åttaårige dotter, vi skämtade om gårdagen då de hade varit över och lilltösen hade kittlat mig fördärvad för hon hade hittat min hemliga svaga punkt - hålfoten. Jag har under alla år vi känt varandra hävdat att jag inte är kittlig (kittlen?) och det är jag inte heller, utom i hålfoten. Tösen anklagade mig för att vara en lögnare med detta som bevis och hon har förstås rätt. Så jag hävdade att det där var min akilleshålfot, och jag och modern skrattade högt, men inte tösen. Hon visste inte vem akilles var, hade aldrig hört ordet akilleshäl och tyckte med andra ord att jag var rätt urtråkig istället för vitsig. Hon hade förstås rätt, men det fick mig att igen tänka på vilka historier vi behåller och vilka vi glömmer, vilka vi aldrig tröttnar på och vilka vi bara vill ta oss igenom. Det här ligger nära mina tankar på omläsningar av böcker. Det ligger också nära mina funderingar på vilka historier som blivit viktiga för oss, som talande apor och som civilisation. Jag är långt ifrån färdigtänkt ännu, men det är spännande.
I mitt bloggflöde hittade jag idag det här inlägget hos Kate Elliott, en författare som delar med sig av sina tankar kring skrivandet och berättandet, frikostigt och ingående, på sin blogg. I det här fallet handlar det om att läsa om och om de berättelser man är införstådd med. Läs det. För mig var det en händelse som såg ut som en tanke.
In other news: Funderar fortfarande på vilka böcker som ska ingå i mitt omläsningslöfte för 2012. En bok per månad ska vara en omläst bok. December fick American Gods, men jag behöver 11-12 böcker till. Liftarens guide till galaxen, Enders game, Juliane och jag, Den tionde sånggudinnan, Den hemliga historien, Röde Orm, Santa Olivia, Tigana, Sonja Blue Collection, Dangerous Angels, Sinue Egyptiern - de är alla böcker som ligger bra till,men varenda gång jag tänker på det så blir det så många att jag inte kan välja. Ett försök att slippa undan samtidigt som jag uppenbarligen vill läsa om väldigt många? Vet inte.
Serier jag vill läsa igen: Dresden Files, Song of Ice and Fire, Malazan Book of the Fallen, Harry Potter. Man kan hävda att Liftarens guide, Sonja Blue och Dangerous Angels skulle räknas till serier, men om de är publicerade i en volym så kallar jag det för en bok (för den här sakens skull).
Det tål att tänkas på, alltsammans.
Det här med att läsa om böcker, gör ni det? Jag vill minnas det som att det var något alla gjorde när jag var yngre men som mer och mer blir en ynnest man visar en särskilt älskad bok ju äldre man själv blir. En av mina snabbläsande vänner (100 sidor per timme, jag har verkligen ingen aning om hur snabbt jag läser, men det är inte i närheten av den siffran) hävdar att det är lätt att läsa om en bok flera gånger och att hon bara behåller böcker hon vill läsa om och om igen. Allt som bara förtjänar en omläsning (att hon unnade böckerna en andra läsning imponerade på mig bara det) skänker hon bort efteråt.
Jag satt och tittade på min bokhylla och funderade. Det är dags för en omläsning tror jag bestämt. Jag hade tänkt att jag skulle läsa om böcker under 2011 men de enda böcker jag har läst om är Särskild och Udda verklighet och jag tror verkligen inte att det gälls. Jag hade till och med börjat på en lista av böcker jag ville läsa om. Flera av dem var serier där en ny bok skulle komma (Song of Ice and Fire började jag läsa 96/97 så det börjar bli dags att friska upp kunskaperna tänkte jag, och sista Potter-filmen kom ju, tänk om man skulle läsa om innan dess, men nej) och ytterligare andra var gamla favoriter som jag pratat om i bokhandeln utan att egentligen ha någon färsk uppfattning om dem. En av anledningarna till att det inte blev av under 2011 har varit att jag (förutom att läsa om och om och om mina egna böcker) läst så mycket bra, nya böcker, hittat författarskap som krävt min uppmärksamhet och jag kan inte säga att jag missunnar någon av dessa tiden, särskilt inte till förmån för en bok jag redan har läst. Livet är för kort, har jag intalat mig. Men är det verkligen så? Borde det inte vara tvärt om? Eller i alla fall lite av varje?
Det är väl klart! Så jag har dammat av min lista, och lämnar den öppen för förändringar. Jag tänker mig att jag borde hinna med i alla fall tio omlästa böcker nästa år (måste lämna utrymme för nya böcker också, det är inte som om mina favoritförfattare slutar producera under tiden). När jag sen hittade den här sidan kände jag mig tvungen att knuffa upp American Gods till första titeln (hans regler om spoilers är stenhårda dessutom, det uppskattar jag). Det har ju kommit en nyutgåva med utökad text också, kanske dags att skaffa en ny?
Vilka böcker läser ni om?
Efter diskussionen över hos Sara på Glorybox så var jag förstås tvungen att ge mig på Jemisin. Hennes första, The Hundred Thousand Kingdoms, skaffade jag innan semestern, släpade med mig till Rom och tillbaka utan att faktiskt läsa en endaste sida. Nu var det alltså mer än läge. Och gissa om jag var lycklig att jag gjorde det! Den är sjukt bra. Den är sådär bra att man vill fortsätta läsa, fast man ska gå upp tidigt, fast man egentligen är sömnig, fast man borde äta sin frukost och komma iväg till jobbet, hellre än att träffa vänner på lunchen och hellre än att se klart tv-serien som höll hela ens uppmärksamhet bara dagen tidigare. När den var slut blev jag bedrövad av att inte vara kvar i världen längre. Det var ett tag sen jag blev så uppslukad av en bok och beundrade den på så många sätt att det kändes som om jag återupptäckt något i den uppslukande upplevelsen. Jag kastade mig över den andra boken i samma värld, The Broken Kingdoms, och blev återigen tagen. Hon kan sina saker den där Jemisin, inget snack.
Diskussionen hos Sara gick ut på ifall det var en paranormal romance eller inte. Jag skulle säga, såhär efter att ha läst ut de båda, att det är det inte. För min del krävs det att det finns något normalt för att det ska kunna vara paranormalt. Det krävs en del som är som vår värld och en del som inte är det. Jemisin har byggt en helt egen värld, en uppenbar fantasyvärld med kontinenter, krig, gudar, stadsskick, traditioner och språk som inte är som vårt. Det är inte en fråga om att göra en övernaturlig spegling av vår värld, det här är hennes egen skapelse, alltså kan det inte vara paranormal för mig (eller för butikens klassifikationssystem heller för den delen). Romans däremot, det finns med. Romantiken är en viktig del av berättelsen men det är kärlek som är det viktigaste, inte själva uppvaktningen och kringspelet. I mitt tycke gör det inte det hela till en romansbok. En romantisk bok, visst, men inte romans (eller romance, för de hugade).
Vad Jemisin gör med sin kärlekshistoria är att lägga grunden till en myt, att visa hur en kärlekshistoria som går till legenderna skulle se ut. THTK känns som en grekisk gudasaga fast berättad med mer inlevelse och med ett mycket vackert språk. Om den varit satt i vår värld hade den haft känsla av American Gods eller Sandman, men nu var det en egen fantasyvärld och det gjorde den ännu bättre i mina ögon. Hennes sätt att blanda perspektiv, återblickar, återberättande av legender och sagor med historien så som den utspelar sig var väldigt fint gjort. I andra boken är det ännu snyggare upplagt med en huvudperson som är blind. Fantastiskt skrivet.
Jag ser verkligen fram emot att läsa den tredje delen i serien, The Kingdom of Gods, som kommer ut i oktober. Jag har bokat ett exemplar redan och spekulerar i vilka grepp hon tänker använda för den. Jag är mer intresserad av det än av vilken kärlekshistoria det kan tänkas röra sig om, och det är inte ofta jag säger det om romantisk litteratur, något som jag låter vara ytterligare ett inlägg i diskussionen kring boken.
Photo copyrights ©Frantzdatter Photography
Powered by Frantzdatter
