Gott nytt 2015!

Jag hoppas att alla har haft ett bra slut på 2014 och ett par fina dagar på det nya året. Jag önskar alla ett år som är bättre än det förra, gladare, rikare och fyllt av konst och kreativitet. Och av böcker och läsande förstås. Jag är inte stor på det där med nyårslöften, men förhoppningar inför det nya året har jag ändå. Flera av dem rent privata och troligen ointressanta för andra, andra läs- och skrivrelaterade.

Förra året försökte jag mig på att dokumentera min läsning via instagram, det började bra och sen tappade jag det över sommaren och hittade inte riktigt tillbaka. Jag fortsatte att fotografera böckerna jag läst i alla fall, så vid något tillfälle ska jag väl få samman en läslista också. Jag tror att jag ska fortsätta att försöka dokumentera min läsning även 2015, det är så tillfredsställande att kunna se vilka böcker jag läst och att det inte är fullt så få som det kändes, det är också en hjälp när det kommer till "award season". Jag tänkte att jag skulle vara bättre på att skriva upp vilka noveller och novelletter jag läser i år också, något jag inte ens tänkt på tidigare. Utöver det har jag bara ett läsrelaterat löfte - att jämna ut skillnaden mellan köpta och lästa böcker så att mina hyllvärmare blir färre även om min attläsalista inte blir kortare.

Skrivrelaterat har jag storslagna mål för året, samma mål som de senaste två åren faktiskt - att bli klar med den tredje boken om Udda. Jag var på god väg innan sommaren, sen drabbades jag av utbrändhet och alla planer gick om intet. Hösten har varit en enda lång låååångsam återhämtning och november var det första jag lyckats skriva något vettigt sedan USA-resan i maj-juni. Och förstås tvärdog min dator under sista veckan av NaNoWriMo som jag använt som en morot för att tillåta mig att skriva utan kvalitetskrav. Jag har hört om folk som skrivit böcker på telefonen eller plattan, det är bara inte för mig. Särskilt inte som jag skriver i Scrivener och det programmet inte finns för annat än datorn. Tack och lov hade jag en medkännande vän med en reservdator som jag fick låna och som jag just nu sitter med, och skrivandet känns hoppfullt igen.

2015 har redan kommit med en fin nyhet för min del: Udda verklighet ska komma ut på danska! Turbine förlag har köpt rättigheterna och den kommer ut under tidiga 2016.

Dessutom ska jag till Åland och Mariehamn för Mariehamns litteraturdagar i mars och det ser jag väldigt mycket fram emot!

Och så kommer en hel hög med spännande böcker 2015 som jag knappt kan vänta på. Max Gladstone kommer med First Last Snow, Ann Leckie kommer med den hett efterlängtade trean Ancillary Mercy, Jenny Milewski kommer med en ny skräckbok på Styxx förlag och Mats Strandberg kommer med en skräckis på en finlandsfärja - för att bara nämna några få.

Hur är det för er? Har ni några läs- eller bokrelaterade saker att se fram emot under 2015? Några löften eller förhoppningar?

Nåbelpriset och Nobelpriset

Det är den dagen på året, då priset över alla bokpriser delas ut, och då talar jag förstås om Nåbelpriset. För dem som följt med här lite längre så är alla bekanta med det, för alla andra finns det att läsa mer om på SF-bokhandeln Malmös blogg. Värdiga vinnare i år, som vanligt.

När det kommer till Nobelpriset är jag alltid lika intresserad, dvs en del, och alltid lika icke överraskad av vem som vinner, främst för att jag inte känner till dem. De gånger jag har känt till dem är jag glatt överraskad. I år såg jag att det finns ett poängsystem för dessa vinnare (hittat hos Bokbabbel):

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng Har läst en av författarens böcker – 1 poäng Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng Gissade rätt – 1 poäng

Så det är väl bara att börja räkna:

För Nåbelprisets båda vinnare gäller det 5 poäng för Margret Atwood och 4 poäng för Haruki Murakami.

För Nobelprisets vinnare blev det noll poäng.

Jag är inte förvånad.

Läst maj 2014

Lite väl sent, men så blev det bara fyra böcker också. Jag är lite förvånad och skeptisk över att jag inte skulle ha läst några graphic novels under en hel månad, så det finns en chans att jag har missat nåt (eller en förhoppning kanske).

Dark Places av Gillian Flynn Skin Game av Jim Butcher Valor and Vanity av Mary Robinette Kowal The Girls from the Kingfisher Club av Genevive Valentine

Få en bok fast det är stängt

Det är långfredag och SF-bokhandeln i Malmö har stängt - men det betyder inte att ni behöver stå utan böcker! Vi har lämnat ett påskägg i form av en bokhylla utanför dörren, det är bara att ta för sig. (Vi har öppet imorgon, lördag, om det är en specifik bok ni vill ha, men tills dess ...)

Tre saker i en

Elizabeth Bear har släppt ny bok! Eternal Sky-trilogin avslutas (och jag har förstås ett ex i min hand i detta nu) och i och med det har hon en hel del intervjuer och annat ute. Den här från Cooking the Books är en favorit av (bl.a.) tre anledningar: 1) Cooking the Books är fantastisk och pratar om mat och dryck i böckerna. Detta är relevant för mina intressen. Att de dricker te i Bears böcker är också relevant för mina intressen.

2) Bear nämner det Jo Walton kallar 'inclueing' som är något jag _älskar_ i böcker. När jag som läsare får dra slutsatser av världen, karaktärerna, dialogen osv. Detta är en anle

3) Hon pratar om the artful infodump, hur man berättar om världen utan att vara en olidlig tråkmåns. Och för den som läst hennes böcker så ser man hur väl hon gör det.

Resten av intervjun är också fin. Så att ni vet.

Fler böcker i människoskinn

Ja, jag vet, makabert och allt det där - men det är relevant för mina intressen. Här är en lista på 10 böcker bundna i människoskinn. Jag tänkte att det finns fler än jag som tycker det är spännande. Eller?

(Den löpande teorin här hemma är att jag blivit desensitiviserad när det gäller mänskliga rester efter arkeologin, eller möjligen på grund av mitt intresse för mumier från en tidig ålder.)

Böcker i vilket annat medium osv.

Som jag sa nyss, jag är för böcker i alla deras former, och här har vi ännu ett exempel på hur mitt hjärta klappar snabbare när det finns en bok inblandad: böcker på tröjor. Nej, nej, ni förstår inte än - HELA BOKEN PÅ TRÖJAN!

Hos Litographs har det länge funnits planscher med hela texten till en bok samt låta texten forma en lämplig bild. De har varit snygga och dekorativa och jag har funderat på vilken bok som skulle få finnas på mina väggar. Men bokhyllor med många böcker i har alltid fått prioritet framför att lämna väggyta till bara en bok, oavsett hur snygg planschen än är. Men nu är de här: tröjorna! Så. Fina. Jag vill ha flera av dem på studs. Jag menar, titta bara:

Så, för alla era t-shirtbehov, vad sägs om att klä er i en bok?

Lang-dagen, om ni missa

Jag har ett erkännande: jag har aldrig läst Maria Lang. Ja, jag vet. Det är ett brott (höhö) i sig. Men det finns gott om andra som har gjort det och idag har de gått ihop om att göra en bloggdag späckad med Lang-inlägg. Hos Fiktiviteter hittar ni hela listan. Själv var jag tvungen att sluta läsa dem eftersom de lyckades fylla mig med nyfikenhet och samtidigt fylla sina inlägg med spoilers. Jag gillar inte spoilers. Särskilt inte på deckare, thrillers eller andra mysterier. Istället lägger jag Lang till min (alltför stora) att-läsa-hög. Och till er hög lägger jag de här inläggen.

(Tillägg: det här var ett inlägg som jag trodde jag postade igår, men den där appen till min platta och jag kommer inte överens, så den uppdaterade nu på söndagen istället. Lang-dagen var alltså igår, lördag.)

Så många böcker

... Så lite tid! Någon gång i gymnasiet eller strax därefter gjorde jag ett överslag på hur många böcker jag läste på ett år och jämförde det med böckerna i mitt lokala bibliotek, sen la jag till nya böcker, drog ifrån sånt jag kunde leva utan att ha läst och ÄNDÅ FINNS DET FÖR LITE TID. Jag märker det väldigt tydligt i bokhandeln där jag står på uppackningen och lägger var tionde bok i en separat hög - till mig. Sen såg jag Socialistsimons länk för dagen: en uträkning om just detta. Känns både bättre och inte just nu.

Det blir inte lättare av att jag hela tiden hittar nya källor till boktips (som annars är mitt främsta sätt att sålla vilka böcker som får följa med mig hem. Bara idag har jag beställt en bok och tre seriealbum pga att jag lyssnar på podcasts medan jag packar upp. Från The Writer and the Critic plockade jag upp Bearded Women och från Galactic Suburbia blev det tre volymer av Supurbia. Dessutom har jag försökt lägga en ny e-boksapp till samlingen, men Barnes & Noble låter mig inte ladda ner en nook till grodan. Missnöjet över att det finns böcker jag inte kan få tag på, ens digitalt, är otroligt stort. Trots att jag aldrig kommer att hinna läsa alla.

Idag kom också fjärde avsnittet av Fantastisk Podd, nu med östkustgruppen. Hoppas att de inte pratar om andra böcker än sina egna för jag har inte utrymme till fler, varken i hyllan, plånboken eller på läslistan.

Hjältar och monster

Har ni sett? Har ni sett! Hjältar och monster på himlavalvet har kommit tillbaka i tryck igen! Dessutom sålde jag Det blåser på månen, en annan favorit från barndomen, idag. Vad jag älskade de böckerna. Undrar om de håller för omläsning. Hoppas, hoppas.

Edit: kan ni fatta att jag alltid trott att den hette Hjältar och GUDAR? Alltid. Huh, minnet bedrar.

Bok 2014 - januari och februari

Det här med att hålla reda på vad jag läst och när är ett annat av mina pågående projekt med blandad framgång. I år testar jag att ta en bild på boken och använder instagram till läsdagbok. Januari

Februari

Har ni läsdagböcker?

Angående bokomslag

Låt mig säga från början att jag har haft väldig tur med mina omslag. Anna Henriksson är inte bara en fantastisk redaktör som vet att ge precis rätt kritik för att låsa upp kreativiteten, hon har dessutom en känsla för sättning och väljer papper med lika stor omsorg som hon gav snittytorna (mina böcker har ett papper som känns alldeles silkigt och eftersom jag får rysningar av känslan av pocketpapper är jag extra glad för det, och de svarta snittytorna är elegansen själv), dessutom är hon omslagsdesigner. Mina omslag har jag haft vetorätt över (dvs att jag kunde neka att använda det men har inte varit inblandad i processen att ta fram det) och när jag fick det första tyckte jag att det var för rosa. Det visade sig vara min skärm som visade upp färgen fel och så var det problemet löst. Omslaget till Särskild fick jag lov att komma med ett par förslag till och sen gjorde Anna det tjusiga petroleumblå omslaget med Rådhuset på, där ljuset ser ut att komma nerifrån som om det var festival på torget framför. Båda böckerna har text på nedre halvan och det är första drömscenen från respektive bok i ett typsnitt som påminner om min handstil och ska föreställa Uddas drömdagbok. Det har inte funnits något beklaga sig över. Men jag har förstås vänner som inte haft samma tur, där det varit flera rundor med omslagsdesignern, ibland flera olika designers, eller tillfällen där författaren inte ens fått chans att neka till omslaget. Allt beror på vilket kontrakt man har eller vilken lust till samarbete som förlag, designer, marknadsavdelning och författare har.

Just i dagarna kommer Jeff Vandermeers nya bok Annihilation ut och det är en märklig historia. I det här bildinlägget från New York Times visas hur de jobbat med att få omslaget att passa med boken utan att väga över åt något håll som inte är troget för innehållet. Det är alltid intressant att se hur andra jobbat med sina omslag, särskilt om det är böcker jag läst så att jag kan jämföra det med innehållet och se om det ger mig "rätt" känsla. Och somliga böcker plockar man ju upp för omslaget endast, medan andra böcker väljer man trots omslaget.

Magic Bites är en bok jag tog trots sitt omslag, och tacksam för det är jag. Har ni några sådana erfarenheter?

Mystiskt manuskript

Alla som någon gång snubblat omkring bland tankar och teorier kring mystiska manuskript har också snubblat över Voynich-manuskriptet. Om det är kod, ett hemligt språk, ett elaborerat skämt eller något annat - därom tvistar alla. Men nu är det inscannat och tillgängliggjort för allmänheten på absolut bästa vis av Beinecke Rare Book & Manuscript Library vid Yale. Här kan ni se det i sin helhet, pdf:en tar lite tid att öppna (för mig på min dator), men det är så värt det.

Nytt läsår?

Jag sitter i soffan, det är min lediga dag och jag har inte riktigt sett poängen med att byta ut pyjamasbyxorna mot riktiga kläder, och funderar över det här med läsning och böcker som föremål. Det är inget nytt, jag menar, jag jobbar i en bokhandel och publicerar böcker och blir lite stressad om jag inte har en bok i väskan ifall jag så bara ska gå och handla, så visst tänker jag på böcker ofta. Men! I det här fallet tänkte jag på de olästa böckerna i hyllan. Somliga av mina vänner kallar dem hyllvärmare och har utmaningar som går ut på att läsa dem och lägga dem till handlingarna. Jag har egentligen inget namn för dem, de står inte bara där och håller de andra böckerna sällskap, de har ju lagts där av en anledning. Nån gång hade jag för mig att just den boken skulle bli mitt nästa läsprojekt, och sen blev det inte så. Hur gick det till? Varför har jag inte läst dem än? Hur kan de ha blivit så många? Nog är det så att de flesta jag känner med stora mängder böcker också har en uppfattning om hur böckerna ska förvaras, och nog är det så att jag är en av dem. I alla inredningsbilder tittar jag på bokhyllorna och böckerna först, i alla hemma hos-reportage letar jag bokhyllor och försöker se titlarna (skratta inte, jag vet att flera av er är likadana!) och jag följer bloggar som är helt vikta till böckers sorterande och förvarande. Jag är en usel boksoreterare, jag har egentligen bara en regel: inga bakomböcker. Böckerna ska stå så de syns, annars glömmer jag att jag har dem. För min själsfrids skull vill jag heller inte ha några ovanpåböcker. Jag vill att alla hyllorna ska ha prydliga rader av böcker med en egen plats.

Det går förstås inte.

Jag tror att jag helt förlorade greppet om det i och med World Fantasy Con, men det var illa även innan dess. Där fick man en hel kappsäck med böcker när man kom. Det är en del av WFC, tydligen. Jag hade ingen aning och hade till och med tagit med mig en bok dit (se ovan uttalande om att inte kunna lämna hemmet utan böcker). Vilket förstås visade sig vara dumhet av den högsta skolan. Jag drog hem hur mycket böcker som helst och har bara hunnit läsa ut två. Det är tragiskt rent, men den där halvmeterhöga stapeln av böcker måste ju ta vägen någonstans, så nu har jag böcker ovanpå böckerna över hela. Jag bor också så litet att det inte finns plats till fler bokhyllor. Och jobbar på ett ställe som inte bara ger mig personalrabatt, det förser mig med det senaste av alla mina favoriter och en ständig ström av helt nya författare dessutom. Jag sorterar och gör mig av med böcker med jämna mellanrum, skänker bort dem eller trugar dem på mina vänner, men det går inte lika fort som att fylla på. Det är ohållbart.

Så, e-böcker. Är det dags för det? Hur gör jag med min out of sight, out of mind-läggning då? Hur gör ni? Vad läser ni på? Hur hanterar ni den enorma mängd vackra böcker som finns därute? Finns det fler som köper för pensionen (eller motsvarighet, ni vet, regnig dag, sjukdom, jullov, den där långa semestern som aldrig blivit av)? Och kanske framför allt: vad ser ni fram emot att läsa 2013? Man behöver ju alltid tips menar jag ...

E-läsning: Garrett Investigates och Lord Darcy

Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en läsplatta utöver ipaden eller om jag nöjer mig där (även om jag inte är särskilt nöjd med den som just läsplatta). Om ni har förslag på maskiner som passar er, eller som absolut inte passar, så får ni gärna komma med dem. Det är, som de säger, en djungel därute. Hursomhaver, om man nu ändå läser e-böcker så kanske det är intressant med tips? Och eftersom jag är så vansinnigt förtjust i New Amsterdam-universat av Elizabeth Bear tycker jag att det är läge att rekommendera det som e-läsning. Första boken, New Amsterdam, finns bara att få tag på som e-bok och nu har dessutom Garrett Investigates kommit. En hel liten bok med bara Abby Irene Garrett och hennes fall! Att säga att jag är exalterad vore en typisk underdrift. De ligger båda på Subterranean Press men går förstås att köpa på flera olika ställen.

Den här artikeln hänvisar också till Lord Darcy-böckerna som jag inte hört om eller läst tidigare (mig veterligen) men som nu hamnat väldigt högt upp på min att-läsa-lista.

Mycket nöje!

Åconrapport, bättre sen än aldrig

Det har gått en vecka sen Åcon5 och jag har tillbringat den veckan i säng eller soffa med en överjävlig förkylning, så jag beklagar bristen på rapport. Nu: bot och bättring! En av fördelarna med att vara sist med att rapportera är förstås att det redan finns en del att läsa och en del bilder att titta på. Johan och Maria på Tystnad har till exempel skrivit rapporter och gjort bildrapporteringar (här och här), det finns en på storify och det går att använda #åcon5 på twitter ett tag till i alla fall.  Åka har pratat om den och Karin Tidbeck har sagt sitt, har vi tur kommer Tero (en av arrangörerna och den som hade hand om hedersgästen) att berätta mer om sin upplevelse senare, likaså Bokmalen. Det finns säkerligen fler och om jag hittar dem ska jag fylla på. Men nu över till min:

Vi var tre entusiastiska författare som gav oss av från Malmö med skrivblocken under armen och chokladen i högsta hugg. Första biten av resan lades på att planera ett framtida gemensamt projekt. Vi tog tåget till Stockholm där sen våldgästade Glorybox-Sara, blev behandlade som besökande dignitärer och pratade strunt hur länge som helst. Det i sig blev inte problematiskt förrän dagen efter då vi förväntades stiga upp kvart i alldelesförtidigt och ta oss till färjan. Och färjan sen. Jösses. Det är något väldigt nära helvetet att lyssna på skvalmusik, live-muzak och hockeyreferat kombinerat med sockerhöga barnskrik och casinomaskiner. Nästa gång blir det hytt, sanna mina ord.

Mariehamn var däremot förtjusande och skärgården ut ur Stockholm och in på Åland var helt bedårande. Vi kom fram på torsdagen, checkade in, fick våra namnskyltar och gav oss ut i jakt på kaffe och choklad. På kvällen var det en Squee-panel där folk diskuterade saker de verkligen gillade och Linda Meleys Castle Waiting nämndes av flera, samt tv-serien Middleman och Shirley Jacksons We Have Always Lived in the Castle. Jag har satt alla på min 'att göra'-lista. Spuee-panelen var modellerad på SF Squeecast, den podcast som Cat är med i månadsvis, och precis som med panelen är podcasten trevlig just för att det handlar inte om att dissekera saker utan att hylla något på sakliga men känslomässiga grunder. Jag har lyssnat på alla SF Squeecast-sändningarna och Cat talade sig så varm om Medea the Sorceress av Diane Wakoski att jag faktiskt köpt ett ex. Jag läser poesi. Frivilligt. Det är den typen av inflytande det har att tala sig varm om något.

På kvällen gick vi och såg en specialvisning av Iron Sky, som var 'Allå, 'allå, 'emliga armén fast med nazister på månen. Mycket trevlig biograf i gamla 30-talssalonger och en mycket trevlig publik att se den med.

På fredagen började jag med att följa med på en chokladresa till ett litet chocolaterie i det gamla posthuset i Ekerö och det var fantastiskt gott, skönt att komma ut och röra på sig och roligt att se något annat av Åland än bara Mariehamn. I bussen pratade vi bland annat mardrömmar och underliga drömmar i stort. Jag har haft min beskärda del av underliga drömmar den senaste tiden, de flesta om odöda djur. Fråga inte. Jag har ingen aning om varför.

Jag deltog inte i provningen utan satt och preppade för hedersgästintervjun med Cat Valente. Ja, det var ju därför jag kommit dit och det var den stora grejen med hela resan. Cat jagskojarinte Valente! På riktigt! Jag är full av häpnad och beundran inför hennes skrivande och Palimpsest har varit en av mina favoritböcker de senaste åren. Inte bara min förresten, den har ju vunnit priser och blivit omtalad och listad bland de bästa av de bästa av personer med större tyngd än mig, men ändå! En favoritförfattare på plats! Resan var också färgad av att jag läste hennes novella Silently and Very Fast under resan.

Hedersgästintervjun gick bra tycker jag. Hon är väldigt lättpratad, svarar roligt och jag var så förberedd man kan vara med ett sådant uppdrag. Hon är helt galet produktiv, om ni inte kollat in hennes produktion ännu så är det läge nu, och det speciella med henne är att hennes historier ligger så nära hennes eget liv att det var svårt att separera dem. Jag kunde inte skilja hennes verk från hennes egen livstidslinje utan vi kryssade fram mellan de punkter som lett till de senaste verken och hon berättade för oss om sina föräldrar som var inom teatern, om hur hon återberättat samma historia om och om igen som lite flicka för att försöka hitta sanningen mellan de olika versionerna, om hur hennes resor färgat hennes text och om hur hennes klassiska utbildning omsluter hennes skrivande samtidigt som hennes fascination för folksagor är källan i skrivandet. Hon berättade om sina ryska svärföräldrar och sin svärfamiljs berättartradition, om sin kärlek till Maine och den lilla ö hon bor på, om hur hennes barnbok The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making (eller Fairyland, ifall vi vill vara informella) blev till, som kapitelbok på nätet där man kunde donera vad man ville, och hur den tog henne igenom en svår ekonomisk period. Hon nuddade vid priserna hon nominerats för och priserna hon vunnit, hon nämnde hur hon anklagats för att försöka smyga in poesi i fantasyn (oh no!) och hur hennes liv ligger nära Snövit. Sen avslutade vi med att tala om hennes decopunk-bok som jag ser så mycket fram emot.

Hon var rasande trevlig och jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att göra intervjun. Jag hoppas att andra hade lika mycket ut av det som jag.

Fredagskvällen avslutades med en besynnerlig frågesportspanel som jag blev rekryterad till. Den hette Never mind the Buzz Aldrins och gjordes i lag. Jag hade Cheryl Morgan och Åka i mitt lag och det var tur, för ensam hade det aldrig gått. Den eminenta lekledaren var Ben, redaktör på Enhörningen. Traditionellt så är det tydligen rejäla fester på kvällarna på Åcon (jag misstänker att det gäller alla kongresser, men här är det något förväntat) och den första festen innehåller en tradition jag missade: att måla en ung man. Som i kroppsmåla. Årets färg var lavendel. När festen flyttade ut i korridoren och jag blivit väckt av den ett par gånger gick jag ut och sällade mig till skaran. Då fick jag beskåda den lavendelblå mannen, hänga med Kontrasts kongressledning och se gryningsljuset över skärgården innan jag gick till sängs igen. Mycket trevligt.

På lördagsförmiddagen gick damerna och jag till kafé Svarta katten och satt och skrev ett par timmar. Vi hade gjort oss förtjänta av det tyckte vi. Jag är så spänd på att få sätta igång med nästa skrivprojekt att det är tramsigt rent!

Resten av lördagen var full av paneler. Jag var med och pratade om den svåra andraboken, Karin T var med och pratade om postmodernism i fantasy, sen höll hon i ett samtal om sagor i fantasy som Karin W satt med i panelen på och de var båda med och pratade om kvinnoroller i fantasy. Dessutom hade Cat sitt hedersgästtal och det gavs möjlighet att ställa frågor, hon berättade om sin arbetsdag, om sina framtdia planer, om Edinburgh.

Och om man inte är övertygad om hennes förtjusande kvaliteter än så kan man läsa här.

Lördagen avslutades med en frågesport även den och även denna gång blev jag rekryterad att vara med. Det var Just a speculative fiction minute! som gick ut på att publiken valde tema, nyckelord och i viss mån handling, lekledaren avslutar med en fullständigt vansinnig titel och sen skulle en ur panelen (Eemelie, Cat och jag) berätta på en minut vad det var för verk det handlade om. Cat gjorde ett lysande Bonsai Kitten Manifest och Eemeli berättade ytterst minnesvärt om en skyttegravserotika med extra lera och fordon. Om jag förstod publikreaktionerna rätt så var min bergmaneska diskbänksrealism med relationsproblem och zombietentakler mitt eget bidrag till kvällen. Jag inser att jag inte återberättar det bra nog, men det var faktiskt helt galet roligt!

De tre musketriserna gick och la sig tidigt (berättade jag att Karin T gav oss tillnamn för att skilja på Karin och Karin? Inte? Nå, vi hette Slaktaren, Dräparen och Stryparen under resan) eftersom vi började hemfärden sjukt tidigt dagen efter. Om det var några fler kongressäventyr så skedde de utan oss.

Åcon var en sjuhelvetes trevlig upplevelse!

Det var förstås trevligt att sätta fötterna på Centralen också, men det hade eventuellt mer att göra med de 13 timmarna på resande fot, färjan och tåget hem. Och sen blev jag som sagt sjuk. Även det en kongressupplevelse, talar folk om för mig ...

(bilder har dykt upp efter hand på min tumblr och mitt twitter)

Gail Carriger var i Stockholm

... inför sitt släpp av den svenska översättningen av Soulless, Själlös, och jag var kvar i Skåne till mitt stora förtret. Tack och lov hade jag väldigt roligt på LitteraLund, annars hade jag nog varit ännu bittrare på att missa hennes sverigevisit. Jag och Carriger delar ju förlag (skryt) och jag skriver (fullständigt opubliceringsbar) steampunk själv och läser så mycket jag hinner av den genren så jag blev tillfrågad om jag inte kunde ställa några frågor för Adlibris räkning. Om jag ville! Här är resultatet. Jag fick hålla mig så jag inte ställde frågor om saker som hände senare i serien, alla fem delarna är ute på engelska och jag har förstås läst dem. Jag älskar Parasollprotektoratet och bok nummer två i den serien är anledningen till en vansinnigt pinsam solbränna sommaren då den kom ut. Jag såg ut som ett Rorscharchtest. Två harar i profil. Allt för att jag inte smort mig ordentligt, låg på magen på stranden och glömde tiden fullständigt. Tre timmar senare var jag stilla ljusrosa på alla ställen som fått solkräm och ilsket kräftröd på de ställen som inte fått. Jag kunde inte luta mig bakåt på flera dagar.

Men det var värt det. Lätt.

Och angränsande men inte direkt kopplat till det här: Baby Got Back tolkat genom viktorianskt filter.

Rickman om Snape

Jag är ett fan av Harry Potter-serien, jag är ett ännu större fan av Alan Rickman och att höra honom prata om sin rolltolkning och hur han tänker kring att vara Snape är ljuvligt. Jag inser att jag verkligen, verkligen saknar att ha en Potter-film att se fram emot, ett återbesök som är garanterat nytt för mig. Nu har jag förstås möjlighet att läsa om eller se om, men det är inte nytt. Det är slut och det är bitterljuvt. Tack och lov finns fan-filmklipp som det nedan. En kort sekvens av Snape-scener med Alan Rickmans röst i bakgrunden. Njut!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=i16NigDQ2HA]