Nåbelpriset och Nobelpriset

Det är den dagen på året, då priset över alla bokpriser delas ut, och då talar jag förstås om Nåbelpriset. För dem som följt med här lite längre så är alla bekanta med det, för alla andra finns det att läsa mer om på SF-bokhandeln Malmös blogg. Värdiga vinnare i år, som vanligt. nåbelmedalj

När det kommer till Nobelpriset är jag alltid lika intresserad, dvs en del, och alltid lika icke överraskad av vem som vinner, främst för att jag inte känner till dem. De gånger jag har känt till dem är jag glatt överraskad. I år såg jag att det finns ett poängsystem för dessa vinnare (hittat hos Bokbabbel):

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng Har läst en av författarens böcker – 1 poäng Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng Gissade rätt – 1 poäng

Så det är väl bara att börja räkna:

För Nåbelprisets båda vinnare gäller det 5 poäng för Margret Atwood och 4 poäng för Haruki Murakami.

För Nobelprisets vinnare blev det noll poäng.

Jag är inte förvånad.

Bokmässan med schema!

Årets svenska bokhändelse är runt knuten, imorgon smäller det! Fyra dagar av tusentals männikskor, hundratals programpunkter, omöjligt många böcker att läsa och mängder av författare att träffa. Jag kommer förstås att vara där och här är mitt schema:

Torsdag 15.00-15.45 på Seriescenen pratar jag skräckserier med en panel av kunniga.

Fredag 16.00 i SF-bokhandeln nere på stan spelar jag in Fantastisk Podd med ett gäng från de andra grupperna.

Lördag 12.30-12.50 blir det seminarie i sal F5 (seminariekort krävs) om episk fantasy med Karin Waller. Vi ska lägga ut texten om alla de olika delarna av episk fantasy och peppra publiken med boktips.

Söndag ska jag bara glida runt och titta. Som vanligt är alla hjärtligt välkomna att komma fram och prata med mig om de vill. Jag är lika lätt att känna igen som förra året, det turkosa håret är kvar!

I morgondagens Fantastisk Podd pratar vi i malmögruppen om fenomenet 'författaren på offentlig plats', som uppvärmning till mässan och att vara offentlig där. :)

<3 Brandmän mot rasism

Det har varit en tung vecka rent politiskt här i stan. Det torde inte råda några som helst tvivel om var jag står, mänskliga rättigheter, allas lika värde, de demokratiska grundstenarna osv är saker som är grundläggande för mig som person och för anledningen till ett samhälle över huvud taget. Så att den svenska politiken glidit allt mer åt brunt och att media korrigerat sitt språk för att städa upp efter osmakliga åsikter gör mig så jävla förbannad. Att det plötsligt är ett extremt ställningstagande att vara mot rasism, att det är en uttalad politisk åsikt och inte bara medmänsklighet att tycka att alla är lika värda, att ett rasistiskt parti får lov att diktera hur andra ska prata om grundläggande mänskliga rättigheter gör mig så trött. Tack och lov finns det folk som kan tänka vettigt, som kan se förbi främlingsfientligheten till det som spelar roll - vi är alla människor, människor har inte olika värde beroende på var de kommer ifrån och ett samhälle är inte bättre än hur det tar hand om sina svaga och utsatta oavsett hudfärg, sexualitet eller religion. Den stora demonstrationen mot rasism här i Malmö värmde mig väldigt, och brandmännen som startade Brandmän mot rasism på facebook är också människor med hjärtat på rätta stället. De är sådana jag ser upp till. När det började strömma in bilder till dem för att visa stöd (kolla in fotoarkivet där) blev jag rörd igen och igen. Det är det finaste på facebook på länge och jag gläds åt att få bildbevis på att det finns många som tycker som jag, från alla sidor av samhället.

Självklart är vi som bokhandel också mot rasism och vi visade också vårt stöd.

bokhandlaremotrasism

Ett av sätten att bredda sina vyer och tänka i andra banor än man är van vid är förstås att läsa om andra än de som liknar en själv. För mig är läsandet alltid detta först: att vara, göra, tänka och känna saker jag inte skulle ha gjort utan böcker. Det är mycket som skrivs av och om personer som kommer från samma form av kultur som jag, men det ger mer att läsa om annat, och för den sakens skull gjorde vi en liten lista på böcker som kan hjälpa till.

Ny bok av bra författare

Att jobba i bokhandel är en enda lång räcka av beslut att inte ta hem de nya böckerna själv utan faktiskt ställa ut dem till andra kunder. Och därigenom kanske skydda en liten del av lönen och spara den till sånt som hyra och mat, så jag kan ha ett tak över mina böcker och inte svimma av näringsbrist medan jag läser. Men! Det finns andra sätt att få tag på böcker! The Goblin Emperor av Katherine Addison aka Sarah Monette

En utmärkt författare, som bland annat har skrivit en av mina favoritnovellsamlingar, Somewhere Beneath Those Waves, kommer ut med en ny bok nu och inför det har hon en tävling om ett ex. Det är Sarah Monette som släpper The Goblin Emperor och ifall man hjälper henne att ge en (otroligt ful) mjukiselefant gjord av strumpor (erkänn, ni vill klicka på länken bara för att se en strumpelefant) så har man chans att vinna ett av hennes förhandsexemplar. Så, det tänker jag förstås göra. Det är lite bråttom, tävlingen slutar på måndag.

Kleptomania av Kristina Hård

Jag har också ett stående undantag för alla mina 'sluta köpa böcker'-regler och det är böcker jag skaffar mig på signeringar eller boksläpp och igår var ett sådant tillfälle. Kristina Hård släppte sin nya bok, Kleptomania, och vi hade kalas för henne på SF-bokhandeln i Malmö. Förlaget var där och firade och en av Kristinas vänner hade gjort en tematisk tårta som folk åt med stor glädje (och lämnade gräddkladdiga troll efter sig). Två bilder på tårtan finns på instagram. Så jag kom hem med ett ex av en helt ny bok om troll i Sverige och det känns verkligen inte dumt alls.

Om jag nu kommer över ett ex av The Goblin Emperor också så kan jag ha tematisk läsning ...

Hjältar och monster

Har ni sett? Har ni sett! Hjältar och monster på himlavalvet har kommit tillbaka i tryck igen! Dessutom sålde jag Det blåser på månen, en annan favorit från barndomen, idag. Vad jag älskade de böckerna. Undrar om de håller för omläsning. Hoppas, hoppas.

20140305-205654.jpg

Edit: kan ni fatta att jag alltid trott att den hette Hjältar och GUDAR? Alltid. Huh, minnet bedrar.

Bokhandlaromröstning

Tidningen Vi Läser har en omröstning om vem som är Sveriges trevligaste bokhandlare och jag har den stora äran att vara nominerad och numer uppe i placering dessutom. SF-bokhandeln som kollektiv är den översta bubblaren (i skrivande stund) och vi är förstås tvärstolta över det här (jag lite mer än de andra säkerligen). Om ni känner er hugade att lägga en röst på en bokhandlare (det finns gott om andra att välja från också) så är omröstningen öppen till den 13/12.  

(Tredje december-avsnittet ligger uppe på Steampunkkalendern nu: möt Beatrice, arkeolog och egyptolog med sena arbetstimmar.)

Nåbelpriset 2013

För den trogne läsaren av min och SF-bokhandeln Malmös blogg kommer det inte som en överraskning att det är dags för utdelning av Nåbelpriset i litteratur. Eftersom jag förutsätter att alla är införstådda behöver jag inte gå igenom Belfred Z Nåbels historia igen, men om man vill se alla de tidigare vinnarna så finns de förstås på SF-bokhandelns hemsida. Det viktiga är istället: röstningen! Det finns elva välförtjänta författare på bloggen och det enda ni behöver göra är att gå in och rösta på den som borde få årets Nåbelpris. Jag kan avslöja att det just nu är väldigt jämnt mellan de som leder.

Nåbelmedaljen, graverad av Lisa Sjöblom

Priset tillkännages imorgon, torsdag, klockan 12. Som brukligt är.

En alldeles särskild dag

I fredags var den stora dagen, släppdagen för Särskild, och oavsett vad jag väntat mig av den så har det inte varit något i närheten av vad jag fick. På torsdagskvällen hade Sydnytt med ett litet klipp från en intervju (har jag hört, men inte sett, om någon har en länk får de gärna dela med sig), på fredagen hade TV4 lokalnyheterna också ett.

Jag hade blivit intervjuad av Sydsvenskan, Skånskan och City (s.22, 17/8)som alla hade med bild och intervju under fredagen. Och detta var bara innan jag kom till butiken för signering.

Väl där stod det blommor på bordet som folk lämnat åt mig under förmiddagen (alla blommorna var inte märkta, så ge er gärna till känna så jag kan tacka ordentligt!) och jag hade en liten skara som väntat på att jag skulle komma. Sen rullade dagen på med en jämn ström av människor som kom och pratade med mig om böckerna, om sinar tankar om ettan och sina förhoppningar om tvåan - tusen tack till er alla! Det är helt underbart att få träffa folk som läser dem så att jag har ansikten på er och inte bara en siffra i statistiken. Jag fick glada tillrop på mail, facebook och twitter under dagen och även om jag inte hann svara på alla så ska ni också ha tack! Telefonen blänkte till och jag såg att ni tänkte på mig.

Efter att butiken stängt så ställde mina kollegor till med kalas för mig och jag bjöd dem på bubbel i gengäld. Inte bara hade de byggt Turning Torso i skyltfönstret, de har backat mig under de här två åren och ställt upp när jag behövt vara ledig för bokrelaterade saker. Samt förstås lyssnat på mig när jag bitchat över min historia. De är lätt världens bästa kollegor.

Någon gång under kvällen fick jag veta att Kvällsposten/Expressen recenserat Särskild, en fin recension. Jag fick se recensioner från ett par bloggar också. Jag fick valda delar upplästa för mig och det gjorde mig alldeles rörd.

Vi gick tillsammans ner till S:t Petri kyrka, bakom Rådhuset vid Stortorget och kryssade mellan festivalfirarna för att komma dit. Det var en vacker kväll. Jag var helt i stämning när författarsamtalet skulle börja och Rebecka och Festivalgeneralen gjorde mig sällskap längst fram i kyrkan. Mittgången sträckte sig lång framför mig, så lång att ljudet har en fördröjning innan det kommer från dörren till altaret och detta enorma rum var det fullt av folk. Lite drygt 200 personer var där och jag hoppas att jag inte var den enda som kände den fina stämningen. Det var troligen den största händelse mitt skrivande har gett mig, och det var lätt den största publik mitt skrivande dragit! Tack till alla som kom! Jag hoppas ni hade trevligt.Min förläggare stannade kvar efteråt så att min mamma fick träffa henne. Enligt mamma hade de jämfört hur stolta de var över mig. Sånt värmer.

Under författarsamtalet pratade vi om festivalen, om de säras festival och om att göra Malmö till sin egen fantasistad och på Malmöfestivalens begäran kom jag med ett par utmaningar inför nästa fredag (den 24:e, kl 21.00 i S:t Petri) och nu vill jag bjuda in alla er andra till dem också. Jag vill veta:

Hur ser ditt fantastiska Malmö ut?

1. Malmös magiska platser: sätt nålar med beskrivning av dina magiska platser i M almökartan, som finns i St. Petrikyrkan hela festivalen.

2. Leta efter den Sära festivalen,sära platser och ting. Fotografera karaktären Malmö som du tycker att Malmö verkar vara i Uddas universum! Använd tag #Säramalmö. Lägg upp på Instagram, Twitter och Facebook - se resultaten här:http://www.briza.se/sara-malmo/!

2b. Om du inte hittar det du ser i ditt huvud på Malmöfestivalen eller Malmös gator: skapa själv och ta en bild av ditt verk och lägg upp. Ta gärna med din skapelse den 24 augusti.

3. Vad gör småbröderna på festivalen? Fotografera eller observera en fågel ...

4. Om du tar med en fjäder till St. Petrikyrkan kl. 21 den 24 augusti, kan du köpa en särknapp för den ...

Bilder från tillställningen i S:t Petri finns på Briza Maximas facebooksida.
Ni förstår att det kändes omtumlande och overkligt? Alla saker på en gång. Alla bilder av mig i tidningarna, alla saker jag har sagt, alla saker andra säger om mig, alla recensioner och allas gratulationer. Jag trodde att jag skulle upplösas av allt!
Och precis när jag tror att allt lugnat ner sig så dimper Skånskan ner med en söndagsbilaga där jag täcker hela omslaget och har ett helt uppslag plus extraspalt dessutom. Fotona är resultat av en av de lättsammaste och roligaste fotograferingar jag gjort. Och förutom att jag faktiskt gillar semikolon så känns jag vid allt annat som sägs i den. Men det var en väldigt surrealistisk upplevelse ändå.
Jag får återkomma med bildbevisen senare, det börjar bli sent och av någon konstig anledning är jag halvdöd, som en urvriden disktrasa, matt, trött och lättrörd. Och imorgon ska jag börja nästa projekt. Det är på tiden, jag har saknat skrivandet.

Dagen före den stora dagen

Imorgon är det dags. Släppet. Jag har mjukstartat med en recension i Smålandsposten och med att få se bilder på min bok i det vilda, i andra bokhandlar. Men i SF-bokhandeln i Malmö har den sk hårt släppdatum. Den kommer inte att säljas förrän imorgon och det sammanfaller med recensionsdagen. Så jag kan vara nervig inför båda samtidigt, på ett organiserat och komprimerat sätt. Jag har förberett mig så gott det går. Hela lunchrasten idag tillbringade jag med att försöka hitta min favoritpenna på någon av stans bok- och pappershandlar. Till sist hittade jag den på Matton, framgång! Nu har jag en hel hög, för framtiden. Först lär jag leta recensioner. Jag lovade mig själv för länge sen att inte läsa recensioner längre för det gjorde tråkiga saker med min skrivlust, men jag tror inte jag kan hålla mig. Man vill ju veta att någon läst! Jag får kanske be en vän eller maken att vara recensionssåll åt mig. Hursomhelst lär det vara kvickt överstökat och sen ger jag mig på det personliga fixet. Jag vill ha en slätstruken blus, jag har köpt en ny fluga för dagen och jag ska ta med mig klänningen för kvällens framträdande till butiken och byta om där. Jag har också lovat kollegorna champagne som tack för det fantastiska stöd de gett mig under de gångna två åren, så den får jag inte glömma.

Sen ska jag vara på SF-bokhandeln kl 12-18.30 och träffa de som vill träffas och skriva i vad böcker folk vill att jag ska skriva i. Kom förbi och säg hej om ni ändå är i krokarna! Beundra de två Turning Torso byggda av mina böcker som mina kollegor gjort i fönstret.

Sen blir det en snabb bit mat och ombyte för att vara fin och mätt till mitt livs största framträdande: Författarsamtal och boksläpp i S:t Petri på Malmöfestivalen! Det börjar 21.00. Har man inte haft chans att skaffa sig boken under dagen så finns den där på kvällen också. Och jag har med mig penna, jag lovar.

Om ni inte är här men ändå vill se och höra vad som händer så finns det andra chanser. Jag har för mig att TV4:s lokalnyheter och Sydnytt skulle ha ett litet inslag om boken och släppet, så det lär väl sändas imorgon. När jag hittar länkar så lägger jag upp dem.

Tack alla för glada tillrop och stöd här på bloggen och på facebook, det känns som en blandning av en tävling och julafton nu när man ska gå och lägga sig inför den stora dagen. Jag är nervös och uppspelt samtidigt. Om min kamera funkar bättre imorgon (den valde dagen att lägga av) så kommer jag att lägga upp bilder, troligen på instagram där jag är 'lindorm', facebook eller twitter, för den här bloggens bilduppladdning är inte den lättaste att hantera. Håll tummarna för mig, eller kom och hejja på!

Suecica Astrum Erratus Praemium

Jag har blivit nominerad till ett pris, till Suecica Astrum Erratus Praemium 2012, tillsammans med bla värdiga kandidater som hela SF-bokhandeln och tv-serien Äkta människor. Om man är medlem på Star Trek Database så får man rösta. Kolla in kandidaterna och gör ett val. Jag är lite tagen faktiskt, den enda rimliga reaktionen på det här är förstås att brista ut i sång:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X6oUz1v17Uo&w=640&h=480]

och förstås:

Den mörkaste tiden

Det här förbaskade mörkret börjar tära rejält på mig, jag kan inte nog säga hur mycket jag ser fram emot vintersolståndet på torsdag! På andra sidan blir det bättre, om än långsamt. Tills dess gäller det bara att inte använda socker eller koffein som kompensation eftersom det i sin tur gör att jag sover sämre och därför har svårare att komma upp ordentligt och är tröttare om dagarna i en skenande, ond spiral. Julhandeln är i full gång också och det är den galnaste och roligaste tiden att jobba i butiken, men det lämnar väldigt lite energi över på kvällarna. Idag har vi haft en rekorddag på jobbet och jag har druckit dubbel dos kaffe och sitter här och skälver lite stilla. Inget skrivet med andra ord.

En annan uppmuntran i den mörka tiden är brevlajvet jag är med i, Poste Restante, som just nu står för lejonparten av min kreativitet. Jag absolut älskar det! Handskrivna brev, finurligt vikta kuvert, lack, formuleringar som tagna ur gamla dokument, och så lajvelementen: stavfel, datum, halvkvävda sanningar och avslöjanden, överstrukna meningar som ger känsla av vad personen önskade att de kunnat säga men försöker hindra sig. Jag hoppas att den här vurmen finns kvar efter februari så att jag kan använda den till något annat också. Jag har redan planer ...

 

HP Lovecrafts matvanor

Idag är det Thanksgiving och på io9 uppmärksammas det bland annat genom den här notisen: Feed Cthulhu by Feeding the Hungry at Thanksgiving. Utöver det behjärtansvärda syftet med notisen är  den kommentar som finns längst ner väl värd att läsa (vill ni läsa resten av kommentarerna så är det bara att gå till originalartikeln och bläddra ner). Det är en genomgång av Lovecrafts korrespondens och de referenser till mat som finns i den. Jag hade ingen aning om vad han gillade att äta eller dricka, utom kaffe som han liked exeedingly, och det gav en väldigt mänsklig bild av hans liv. Och på tal om Lovecraft, om ni befinner er i stockholmstrakten den 2:e december så missa inte skräckaftonen på SF-bokhandeln i Stockholm. Vinnarna av Lovecraft-tävlingen tillkännages och det ska diskuteras skräck kvällen igenom!

Post-Eurocon-utmattning

Det har gått en vecka sen Eurocon 2011 och jag har nätt och jämnt hämtat mig. Det är ju inte som om livets alla andra åtaganden tog hänsyn till att jag sov för lite och pratade och upplevde för mycket under fyra dagar. Nejdå, livet fnyser i min generella riktning och dundrar vidare. Mycket att göra på jobbet, förbereda inför semestrarna, förbereda inför Rom-resan och så midsommarfirande på det. Snabbspola fram till idag och jag har fortfarande inte haft tid och sinnesnärvaro nog att göra en post om Eurocon. För att fatta mig kort - det var fantastiskt roligt!

Torsdagen torde vara avklarad (förra posten) och fredagen var min stora dag. Jag grundade så gott jag kunde med en rejäl frukost, väl medveten om att min nervositet skulle påverka mitt matinitag senare under dagen. Sen drog jag och Kapten ut på stan för att hitta bra kaffe, ta en promenad och äta lunch. Vi var tillbaka i tid för den första paneldebatten vi prickat för och i och med det så stampade allt på. Tiden kändes som om den rusade förbi (varje föredrag var ca 40 min långt, men det kändes som kortare) samtidigt som den sträcktes ut i det oändliga (det är märkligt vad man hinner med om man planerar noga). Jag lyssnade på panelsamtal om infodumpning och jag gick på ett par högläsningar och så träffade jag mängder med folk. Flera ansikten var bekanta från Swecon förra året och det var kära återseenden, även om de var hastiga. Sen kom kvällens höjdpunkt för mig - hedersgästintervjun med Elizabeth Bear.

Den var på stora scenen, filmad av UR och naturligtvis överlever ingen plan mötet med fienden, i det här fallet tekniken. Med en superhjälteinsats av Socialistsimon lyckades vi avvärja haveri och jag fick chans att visa upp Bears omslagsbilder för publiken, och för hela svenska folket när programmet väl sänds. Bear har en fantastisk bredd i sina böcker och det kändes som om det vore dumt att missa chansen att visa upp hennes författarskap för alla, när vi nu hade tv där och allt. Så jag hade grupperat hennes böcker kronologiskt efter den första i varje serie och det blev ett svep genom hennes författarskap, från första bokpublikation 2005 (fast hon skrivit sen 1995) fram till den sista delen av hennes senaste trilogi som kom i våras. Hon är makalöst trevlig, glad, generös med sin person och sina erfarenheter och hon var lätt festens medelpunkt. Det var en heder och en ära att ha fått vara den som intervjuade henne.

Ett smakprov av intervjun nedan, hela ska komma på UR i september. Så fort jag vet när så får ni veta!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=-xzG1lGe-Ac]

Efter att jag gjort mitt på fredagen förlöpte kvällen i något som närmast kan kallas tunnelseende. Jag hade varit så nervös att jag inte ätit sen den tidiga frukosten och adrenalinet gjorde sig påmint också. Jag har egentligen inte scenskräck, jag vet att jag vill göra det och jag har pratat inför folk förut - men det hindrar inte mig att bli nervös inför varje större grej i alla fall. Det är säkert till del anledning till att jag åkte vilse på vägen hem från stället vi åt på på kvällen. Den röda linjen delar sig, olyckligtvis vid hållplatsen innan Tekniska Högskolan, så jag hamnade på Karlaplan mitt i natten. Efter åtskilliga vänliga själar (och en och annan uttråkad och snorkig person) hittade jag tillbaka till hotellet och föll i säng.

På lördagen var vi på kongressen i god tid, hade ett späckat program och vi hade verkligen valt med omsorg var vi skulle lägga våra pauser, vilket inte hjälpte mig det minsta när jag blev ombedd att hoppa in och göra en kort intervju med EBear på SF-bokhandeln nere i stan mitt på dan. Så det var bara att ge sig av. Hon var charmerande där också förstås!

På eftermiddagen fikade vi med Sara Bergmark Elfgren, Cirkeln-berömd och sjukt trevlig, gick på läsning med densamma och tillbringade delar av dagen i stora salen för att se bland annat Hannu Rajaniemi och Charles Stross prata med varandra. På kvällen gick vi ut och drack drinkar på ett ställe helt klätt i vitt kakel, där man om man hade tur kunde höra de som satt intill. I mitt fall blev det ingående samtal om genreskrivande och bokmarknaden med Sara BE.

På söndagen var jag helt färdig. Hjärnan var överlastad, jag hade sovit för lite, ätit för lite, druckit för lite vatten och allmänt njutit av tillvaron så till den milda grad att jag nästan slutat bry mig om vad som stod på programmet. Förutom att jag hade en egen högläsning (av första scenen i Särskild och en novell om Gustav, antikhandlaren från Udda verklighet) och satt med i en panel, samt att jag inte tänkte missa EBears hedersgästtal. I övrigt fick det bli vad det blev. Frukosten var vid det laget traditionsenligt intagen tillsammans med M.D. Lachlan, som skrivit Wolfsangel och The Elfish Gene, och eftersom vi pratats vid varje morgon under tre dagar gick jag på intervjun med honom också. Det var väldigt intressant att höra hur någon rört sig från att skriva komedi och humor till att skriva fantasy. Han var generellt en väldigt trevlig och rolig person, nu ska jag bara läsa hans bok också.

En packad dag senare rusade jag och Kapten iväg till vårt tåg, svor över att vi inte valt tyst kupé för hemresan och började planera nästa års Åcon. Cat Valente ska vara hedersgäst och det skulle vara toppen att åka på det.

Jag har tusen citat från alla föredrag och paneler jag bevistade, mängder med bilder undangömda i en kamera nånstans, jag är fortfarande uppfylld av förundran och beundran över allt arbete som lagts ner på ett arrangemang som det här, och jag har verkligen inte smält allt som sagts och gjorts än - trots att det är en vecka sen. Jag tar av mig hatten för arrangörerna, det här med kongresser är verkligen något alldeles speciellt. Hoppas att vi ses på en i framtiden!

Eurocon 2011 - tjuvstart

Så var det igång! Jag och Kapten åkte upp med tåg, ägnade hela resan åt att diskutera hur man bäst översätter ordet 'quest' (mitt förslag är 'dådfärd', och det står jag fast vid tills bättre kommer); vad som är skillnaden mellan ukronisk, alternativ historia och kontrafaktisk historia; hur mycket av en fangirl man kan vara och fortfarande påstå sig ha värdighet; statusuppdateringar på facebook kontra twitter; alléer och ekbackar och hur det påverkar vilket ord för själva byggnaden bakom träden man ska använda; hur vi skulle få mesta möjliga ur schemat; och så åt vi choklad, i mängder. När vi kom till Stockholm så tog Kapten väskorna och åkte till hotellet och jag jagade bort till SF-bokhandeln för min och Karin Tidbecks signering. Det var väldigt trevligt, många trevliga människor dök upp. Sen pratade Charles Stross om bokbranschen, sin publicieringshistoria och lite annat smått och gott.

Vi hasade iväg genom stan för att bevista uppvärmningsölkvällen på Monks på Sveavägen och där var alla andra också. Det var så fullt på ovanvåningen på puben (den som var reserverad för kongressens besökare) att vi inte ens kom uppför trappan, istället hängde vi vid baren och där hittade Elizabeth Bear oss. Eller ja, hon och Amanda Downum kom ner för att skaffa sig något ur baren och jag passade på att presentera mig. Och sen var vi igång! Maken till trevliga damer får man leta efter! Vi pratade språk, böcker, resor, tatueringar, brädspel och bläckfiskar. Och precis när jag inte trodde att det kunde bli trevligare så dök Sara Bergmark Elfgren upp och knackade mig på axeln. När vi skulle avrunda pubkvällen blev det istället att följa med Sara till hennes förlagsmingel och där blev vi kvar tills månen gått upp.

Nu är jag nerbäddad på hotellrummet, är glad att jag listat ut hur jag får min telefon att agera modem och jag ser fram emot morgondagen så mycket att det är tramsigt! Det här kommer att bli en kick-ass helg!

Bläckfisk i rymden

På sätt och vis tycker jag  synd om de som med dårars envishet hävdar att sf och fantasy är undermålig litteratur som endast är handlingsdriven och/eller innehåller ett visst antal ingredienser ur en, av kritikern fastställd, lista. För det mesta tycker jag bara att de har fel. Och sen finns det de tillfällen då det bevisas att sf inte är ett litterärt påhitt utan numer är verkligheten och då undrar jag alltid hur dessa författare/kritiker/dårar tar det. Nu senast Margret Atwood. Hennes kritik av sf är lika gammal som det pris hon fick för sin The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse). Jag undrar om hon är lika förundrad över vår verklighets sf-inslag som jag är? Den fantastiska framtiden är nu - NASA skickar ut bläckfisk i rymden! Det blir knappt bättre.

Alla länkar ni behöver finns på butikens blogg.

Årets bästa 2010

Mycket riktigt funkade inte länken från 2009 nu när 2010:s lista är uppe. Men ja, här är samma länk, annan text - 2010 års bästa läsupplevelser inom mina genrer. Det är en lista med modifikation eftersom vi sneglar på varandras listor och försöker att inte prata om samma böcker tusen gånger, dessutom är den begränsad till böcker vi har i butiken eller som går att få tag på fortfarande. Utöver de böcker som nämnts där så hade jag tre riktigt fina läsupplevelser på svenska också: Sigrid Combüchens Spill, Therese Söderlinds Norrlands svårmod och Karin Tidbecks Vem är Arvid Pekon?

Jim Butcher är också en stående favorit och Sarah Monettes The Bone Key är en helt underbar bok som inte kom med på bokhandelns lista eftersom den inte går att få tag på längre. Skulle ni snubbla över den så köp den och njut den som den sällsynta delikatess den är. Jag tvingades låna det ex jag läste och det var med sorg och saknad jag lämnade tillbaka det. Monette tänker trycka och sälja en chapbook med fyra korta berättelser om Booth (huvudpersonen i The Bone Key) till välgörande ändamål, så vill man ha den och stötta en god sak är det läge att förboka på hennes livejournal.

Jag älskar chapbooks. Det lilla formatet, de korta historierna, som extramaterial till en film.

Bästa läsupplevelser 2009

Ja, jag vet, gamla nyheter. Men jag får frågor om vilka böcker jag gillar tillräckligt ofta för att tänka mig att det är ok att länka till en sån här lista. Dessutom kommer nya årsbästalistan på måndag så det är relativt kortvarigt. Här har ni i alla fall listan jag skrev för SF-bokhandelns hemsida om mina läsupplevelser undrer 2009. Jag kan inte garantera att länken finns kvar efter måndag, men man kan alltid försöka. Nu tillbaka till ordgruvan. Idag (som de senaste dagarna) har jag tillbringat på bibliotek i sällskap med en annan författare. Vi har suttit och hängt i varsin soffa, lyssnat på musik, druckit kaffe, bytt texter, skrivit nytt, beklagat oss, gottat oss och varit så produktiva som respektive musa och disciplin tillåtit.