Gott nytt 2015!

Jag hoppas att alla har haft ett bra slut på 2014 och ett par fina dagar på det nya året. Jag önskar alla ett år som är bättre än det förra, gladare, rikare och fyllt av konst och kreativitet. Och av böcker och läsande förstås. Jag är inte stor på det där med nyårslöften, men förhoppningar inför det nya året har jag ändå. Flera av dem rent privata och troligen ointressanta för andra, andra läs- och skrivrelaterade.

Förra året försökte jag mig på att dokumentera min läsning via instagram, det började bra och sen tappade jag det över sommaren och hittade inte riktigt tillbaka. Jag fortsatte att fotografera böckerna jag läst i alla fall, så vid något tillfälle ska jag väl få samman en läslista också. Jag tror att jag ska fortsätta att försöka dokumentera min läsning även 2015, det är så tillfredsställande att kunna se vilka böcker jag läst och att det inte är fullt så få som det kändes, det är också en hjälp när det kommer till "award season". Jag tänkte att jag skulle vara bättre på att skriva upp vilka noveller och novelletter jag läser i år också, något jag inte ens tänkt på tidigare. Utöver det har jag bara ett läsrelaterat löfte - att jämna ut skillnaden mellan köpta och lästa böcker så att mina hyllvärmare blir färre även om min attläsalista inte blir kortare.

Skrivrelaterat har jag storslagna mål för året, samma mål som de senaste två åren faktiskt - att bli klar med den tredje boken om Udda. Jag var på god väg innan sommaren, sen drabbades jag av utbrändhet och alla planer gick om intet. Hösten har varit en enda lång låååångsam återhämtning och november var det första jag lyckats skriva något vettigt sedan USA-resan i maj-juni. Och förstås tvärdog min dator under sista veckan av NaNoWriMo som jag använt som en morot för att tillåta mig att skriva utan kvalitetskrav. Jag har hört om folk som skrivit böcker på telefonen eller plattan, det är bara inte för mig. Särskilt inte som jag skriver i Scrivener och det programmet inte finns för annat än datorn. Tack och lov hade jag en medkännande vän med en reservdator som jag fick låna och som jag just nu sitter med, och skrivandet känns hoppfullt igen.

2015 har redan kommit med en fin nyhet för min del: Udda verklighet ska komma ut på danska! Turbine förlag har köpt rättigheterna och den kommer ut under tidiga 2016.

Dessutom ska jag till Åland och Mariehamn för Mariehamns litteraturdagar i mars och det ser jag väldigt mycket fram emot!

Och så kommer en hel hög med spännande böcker 2015 som jag knappt kan vänta på. Max Gladstone kommer med First Last Snow, Ann Leckie kommer med den hett efterlängtade trean Ancillary Mercy, Jenny Milewski kommer med en ny skräckbok på Styxx förlag och Mats Strandberg kommer med en skräckis på en finlandsfärja - för att bara nämna några få.

Hur är det för er? Har ni några läs- eller bokrelaterade saker att se fram emot under 2015? Några löften eller förhoppningar?

Bokmässan med schema!

Årets svenska bokhändelse är runt knuten, imorgon smäller det! Fyra dagar av tusentals männikskor, hundratals programpunkter, omöjligt många böcker att läsa och mängder av författare att träffa. Jag kommer förstås att vara där och här är mitt schema:

Torsdag 15.00-15.45 på Seriescenen pratar jag skräckserier med en panel av kunniga.

Fredag 16.00 i SF-bokhandeln nere på stan spelar jag in Fantastisk Podd med ett gäng från de andra grupperna.

Lördag 12.30-12.50 blir det seminarie i sal F5 (seminariekort krävs) om episk fantasy med Karin Waller. Vi ska lägga ut texten om alla de olika delarna av episk fantasy och peppra publiken med boktips.

Söndag ska jag bara glida runt och titta. Som vanligt är alla hjärtligt välkomna att komma fram och prata med mig om de vill. Jag är lika lätt att känna igen som förra året, det turkosa håret är kvar!

I morgondagens Fantastisk Podd pratar vi i malmögruppen om fenomenet 'författaren på offentlig plats', som uppvärmning till mässan och att vara offentlig där. :)

The Good Matter i tryck

Det är första kvällen på semestern här och jag tänkte fira det med lite goda nyheter för min del. Utan vidare åthävor: jag har en novell i senaste numret av Apex Magazine (#63)! Novellen i fråga är "The Good Matter" som skrevs som "Den goda materian" på svenska och som jag haft liggande i en byrålåda sen 2008. Den handlar om antikhandlaren från Udda verklighet, Gustav, och hans första möte med någon som är som han.

Det är egentligen allt ni behöver veta, men om ni vill höra hur det hela gick till så låt mig bjuda på den historien:

Den var vansinnigt rolig att skriva och jag var så nöjd med den att när det var dags för Eurocon 2011 så skulle jag ha en sak på engelska för högläsningen jag fått och då valde jag den. Jag försökte översätta den själv men fastnade i grammatiska saker hela tiden, så till sist lejde jag en öersättare. Det blev en rak översättning, precis vad som stod på sidan, och även om den var bokstavligt trogen så kände jag inte att det var mina ord eller den känsla jag ville ha. Så jag gjorde inget mera av den utan lät den ligga. Och på högläsningstillfället var det bara svenskar där (och en dansk herre som sa att det gick bra med svenska) så det blev den svenska varianten istället.

Den svenska novellen skickade jag till Mix förlag som refuserade den och därefter kallade jag den för mitt sorgebarn. Tur att jag hade ett så litet sorgebarn tänker jag nu.

Förra året var jag gäst på Finncon och de brukar samla ihop texter till en gåvobok för de som stöttat kongressen ekonomiskt. Jag blev tillfrågad om jag hade något och eftersom jag inte hittat annan nytta för novellen fick de den. Men eftersom trycket är begränsat har jag aldrig sett den på papper och jag ögnade mest igenom den innan jag skickade utan att ändra något. Och så var det dags för Wiscon i Madison i år. Dagen innan jag skulle åka blev jag tillfrågad om jag ville delta i en högläsningsgrupp, Mary Robinette Kowal kunde inte komma och hennes grupp hade en plats över som jag fick chans på. Och jag sa ja. Men när jag såg över novellen så var jag inte längre helt tillfreds med den. Det var svårt att sätta fingret på vad jag tyckte fattades särskilt som alla orden var där, men det är något med den fåordiga svenskan som inte blir detsamma om man inte formulerar om sig på engelska. Så det gjorde jag. En hel dag satt jag och pysslade med texten, flyttade ord och komman, ändrade meningsbyggnad. La till och drog ifrån saker och jag höll på in i det sista. Sen var det dags för uppläsning.

Och den här biten blir pinsam, så låt det vara en lärdom.

Jag exporterade filen och mailade den till mig själv, så jag skulle kunna läsa från platta istället för från datorn och dubbelkollade att det var rätt fil som kommit fram, öppnade den och läste de första raderna. Så långt allt väl. Sen kommer vi till uppläsningsstället, ett kafé tvärs över gatan från kongresshotellet i ett rum längst bak. Jag läste med Delia Sherman, Elise Mathesen och Wesley Chu, så rummet var packat med deras vänner och fans. Nervositeten var stor och jag var väldigt glad att jag lagt hela dan på att fixa den. Jag kände mig säker på att den skulle hålla och när jag som tredje person reser mig upp för att läsa kommer det därför som en fullständig överraskning att det inte är den slutgiltiga versionen jag har på min platta.

Av någon anledning har det inte fungerat med autosave, jag har inte sparat mellan varven (vådan av att vara mac-användare) och där står jag med något som kanske var sparat strax efter lunch. Så jag fick redigera i huvudet under tiden som jag läste. Jag vet att jag inte fick med alla mina ändringar, jag vet att det fanns snygga meningar som jag övat på att säga korrekt och med rätt betoning som jag nu missade helt och det fanns med ord som är svåra för en skåning att uttala som jag tidigare rensat bort. Men jag gjorde mitt bästa och marken svalde mig inte och jag skakade bara lite i benen. Aldrig någonsin att jag missar att läsa hela dokumentet igen. Aldrig.

De säger att det gick bra, själv kommer jag inte ihåg mycket av det men det är som det brukar efter ett framförande för mig. Och det måtte ju ha gått bra eftersom jag blev tillfrågad om att skicka in novellen till Apex Magazine senare. Så det gjorde jag. Och redaktören där, Sigrid Ellis, har gått över den igen med en fintandad kam för att fånga de sista underliga meningarna. Jag är väldigt nöjd med resultatet och jag är sjukt stolt över att få vara i så fint sällskap som Apex ger mig.

Min första engelska publicering. Inte illa för ett litet sorgebarn.

Swecon är över

Swecon var i helgen och det var en trevlig upplevelse, som alla kongresser jag varit på faktiskt. Listan är inte fasligt lång, det medges, jag var på min allra första kongress och mitt första Swecon i Göteborg 2010 (som hedersgäst). Det gav mersmak och året efter hölls Eurocon i Stockholm (som var det årets Swecon dessutom) och jag var där. 2012 var ett tätare con-år för min del, jag var på Åcon på Åland, 4th Street Fantasy i Minneapolis, Swecon i Uppsala och World Fantasy Con i Toronto. I år har jag hunnit med Finncon i Helsingfors, Fantasticon i Köpenhamn, Swecon i Stockholm och ska snart vidare till World Fantasy Con i Brighton. Och nästa år är det planerat att bli Wiscon i Madison, Loncon (ett Worldcon i London) och Swecon i Gävle. Nå, jag förekommer mig här. Swecon 2013 var det det handlade om. Resan började utan kaffe eller frukost på en morgonryckig buss genom Malmö. Det var inte riktigt hur jag hade tänkt mig att börja min dag, men somliga morgnar är inte som de ska. Hursomhaver anlände jag i tid till Centralen i Malmö, i så pass god tid att jag kunde skaffa mig kaffe och frukost där istället, och möta upp med SocialistSimon och Pål Eggert på perrongen. Inte bara skulle vi vara på samma tåg, Pål hamnade dessutom mittemot mig och Jenny Milewski som klev på i Lund. Jag satt och gladde mig åt att Pål läste hennes Skalpelldansen på vägen dit och sa alltså inget innan hon klev på. Det är en alldeles speciell känsla att se någon läsa ens bok ute i det vilda och det måste ju vara ett gott omen för resan om det var det första som hände.

På vägen upp passerade vi snö (!) men till min stora glädje var det inget som höll i sig utan Stockholm var bedövande vackert i höstfärger och skarpt solljus. På stationen fångade jag och Jenny upp Maria Turtschaninoff som flugit in från Finland och Kapten Karin som rest med Blå tåget från Göteborg. Det i sig skulle visst vara en tågupplevelse värd besväret. Vi tog vårt pick och pack och drog hem till Sara Bergmark Elfgren där vi hyste in oss - och prompt dubbade stället till värdshuset Stegrande Enhörningen. Och det var nätt och jämt en mellanlandning innan vi satte av mot Sickla och Dieselverkstaden.

Swecon var inhyst i charmerande lokaler i Dieselverkstaden, med riktiga scener och upphöjda läktare för publiken. Man såg alltid ordentligt, ljudet var välriggat (jag var djupt imponerad den morgon jag såg en av teknikerna sätta upp mikrofonerna med en ipad (?) i handen och knäppte framför mikrofonerna som ljudcheck. Jösses, vi lever i framtiden) och det var tre programspår igång hela tiden. Vilket förstås gav huvudbry. Så många punkter en skulle vilja gå på men naturligtvis krockade de med varandra. Hela. Tiden.

På fredagen var jag på öppningen av kongressen, där den ryska docka som brukar innehålla Swecons ande och öppnas och stängs under ceremoniella former försvunnit! Jag andra diskuterade vad som kunnat hända och kom fram till att antingen har vättarna stulit Swecons andes behållare (men möjligen inte själva anden), eller så har den gått upp i atomer och spritt sig över oss alla för evigt. Jag lutar åt vättarna, den kommer att dyka upp där vi minst anar det.

Sen lyssnade jag på Jo Waltons hedersgästintervju. Hon är en av mina favoritförfattare, sjukt duktig språkligt, intressanta historier och spännande karaktärer med djup och eget driv. Till och med den av hennes böcker som jag var minst betagen av när jag läst ut den gör ständiga återbesök i huvudet på mig. Hennes Among Others är helt jävla fantastisk, så ni vet. Och trevlig är hon. Hon fortsatte att visa sin skarpsynthet och insatthet under resten av kongressen.

Så satt jag med i en panel om urban fantasy. De eviga frågorna om vem som läser och vem som skriver och vad det egentligen innehåller dryftades. Vid det här laget är jag duktigt trött på att sådant som passar in under urban fantasy men är skrivet av män absolut inte skulle kunna vara det - eller så är allt det där med känslor skrivet av kvinnor egentligen paranormal romance och hör inte hemma i samma kategori - för aldrig att de seriösa männen skulle kunna dela genre med de där känsliga brudarna. Jösses vad det tär på mig att behöva ha den diskussionen igen och igen och igen. Och vad irriterad jag blir på tanken att en quest efter kärlek, en sann relation eller intimitet skulle vara mindre farlig för en själv, eller mindre intessant eller mindre viktig än alla de andra äventyren.  Jag lyssnade på en panel om skräck också, och de varianter av skräck som dryftades hamrade hem mina åsikter ännu mer. Det finns en stor överlappning mellan alla dessa subgenrer (förstås!) och det är gradskillnader som avgör var man hamnar. Eller möjligen åsikten hos läsaren.

Och om jag aldrig hör någon slentrianmässigt skämta om YA och urban fantasy på ett nedlåtande sätt igen så är det fortfarande för snart.

Men det här är en del av en längre diskussion kring vad som utgör fans av något, vad som får plats i fandom och hur vi formar genren och dess status genom hur vi pratar om den. Jag får nog klippa ut det och spara till ett senare tillfälle. Låt oss nöja oss med att jag passade på att prata om det här med flera olika och hade intressanta om än blodtryckshöjande samtal.

Hursomhelst snubblade vi hem till Den Stegrande Enhörningen för lite välförtjänt sömn såsmåningom, och tog vägen förbi Slussen som är ett tvättäkta dystopiskt landskap i sig självt. Jag har för mig att de använde en del av den där undersidan i Äkta människor? Välvalt i så fall.

Lördagen var helt otroligt fin så vi bestämde oss för att promenera längs vattnet till tåget. Jag bor i en stad vid havet men Stockholm har helt enkelt mer hav inne bland sin stad än vad Malmö lyckas med. Det är fint. Väl tillbaka på Swecon kastade vi oss rakt in i programmet. Jag lyckades gå på en panel om Forteana som var väldigt intressant. Jag hade ingen aning om hur Fortean Times började eller att det var den Charles Fort Caitlín Kiernan menade med sin samling. Man lär medan man lever.

Direkt efter började Worldbuilding in stories som för mig glider ihop med How do you make a plot, kanske för att Jo Walton satt med på båda, men av dem minns jag särskilt saker som sades på plot-punkten. Jo Walton berättade att hon tänker sig att varje slut ska vara tungt nog att väga upp (hålla nere? hålla på plats?) all den text som kommit före slutet. En novell kan ha ett lätt slut, en roman kräver ett tyngre, en trilogi är då i behov av ett stadigt slut. Det låter så rätt! Och skrämmande! Jag och Susanna Nissinen som satt bredvid mig såg på varandra med samma blick "jösses, så är det förstås!" och tänkte på våra serier. Jag tror att vi båda plötsligt önskade oss enbart fristående romaner i vår framtid. Det spelar ingen roll att jag har ett slut planerat, det blev plötsligt så väldigt tydligt hur jag borde förhålla mig till det.

Efter lunch var det dags för en steampunkpanel som jag satt med på. Det var extra intressant att prata steampunk med Anna Davour som är med och håller i nästa års Swecon - Gävle Steampunkfestival! Jag har höga förväntningar på både festivalen och på den som kongress. Panelen var förstås inte utan höjdpunkter, Lavie Tidhar påstod att han skrivit steampunk av misstag men medgav att han gjort en ny steampunkserie (graphic novel-serie) så det verkar som om urverksgudarna inte släppt iväg honom, misstag eller ej. Själva definitionen av steampunk tror jag inte vi kom närmre här än på någon annan panel om det, men det är alltid roligt att prata om.

Jag gick på Jo Waltons Guest of Honor-tal och fick höra det hon höll som hedersgäst på Wiscon det här året. Sen tog hon frågor från publiken och berättade bland annat att hon läser 450 böcker om året! Att säga att jag var i shock var en underdrift. 450! Visst, hon ser inte på tv och tränar inte och gör inga av de där andra grejerna, men ändå. Hon måste vara snabbläsare också. Hoppas jag. Mina 50 om året har aldrig känts så ... futtigt.

Efter det tog jag nog lite slut. Jag hade missat panelen om Finlandssvensk fantastik som gått samtidigt som talet, men hade utsända där som rapporterade (och förstås satt Maria i panelen) och pratade lite med några av dem innan jag gick in på Dark fantasy-panelen. De verkade inte komma överens om vad som var dark, vad som var grim och vad som var grimdark och jag gled ut igen. Det var utan tvekan dags att äta något.

Middagen hade jag turen att dela med nya och gamla vänner och eftersom om restaurangen stängde så fort vi ätit upp drog vi vidare till baren på Dieselverkstaden och stannade där till stängning. Efter hand som panelerna tog slut kom folk ner eller gick hem.

När vi kom tillbaka till Den Stegrande Enhörningen serverades det skumpa och vi hade en grundlig genomgång av de paneler vi respektive hade besökt under dagen, så att vi inte behövde känna att vi missat alltför mycket. Effektivt, på min ära!

På söndagen fick vi börja med att packa och låsa in bagaget på stationen innan vi gav oss ut till kongressen. Vi kom lagom till en panel om att göra fantastikfilm i Sverige. När jag tänker efter har det gjorts fler fantastikfilmer än jag egentligen funderat över som sådana. Svart lucia är en av mina favoriter från förr och jag är ett stort fan av Äkta människor och av Låt den rätte komma in.

Sen var det dags för Karin Tidbecks hedersgästintervju och hon är ju alltid rolig att lyssna på. Det följdes sen av den sista panelen jag såg, som handlade om bristen på kvinnliga sf-författare. Folk på den panelen hade väldigt olika sätt att närma sig frågan och det gav en riktigt underlig paneldiskussion. Jag önskade mig ett annat slut på kongressen än vad den gav, men man kan inte få allt.

För att riktigt runda av det åt jag lunch med hela äventyrargruppen och flera nytillkomna kamrater innan det var dags att vinka farväl till vår värdinna och styra kosan söderut.

Det har gått tre dagar och jag är fortfarande lite matt av allt - de underbara människorna, den myckna mängden böcker, alla tips på framtida läsning, alla tankar om skrivande (jag plottade en hel berättelse under worldbuilding-panelen så nu har jag till NaNoWriMo), alla intressanta samtal. Det kan kanske bli för mycket av det goda? Jag får åka på Swecon nästa år och prova den tesen tror jag.

(som vanligt uppdaterade jag twitter och instagram under tiden, kanske letar sig bilderna hit så småningom, men annars vet ni var ni finner dem)

En full vecka, fortsättning

Ja, alltså. Jag hade tänkt skriva ett inlägg där jag stod på stationen och väntade på tåget till Simrishamn, men sen kom Karin och vi pratade om andra saker. Hursomhelst har den här veckan varit full av grejer redan och den tänker inte lugna ner sig! I måndags var jag på Husie bibliotek och pratade. Jag blev intervjuad av två stycken låntagare som båda läst mina böcker och undrade grejer. Det var hur bra som helst! Jag gillar deltagarkultur och gillade att det blev ett samtal om sådant som en läsare undrar. Hur det kändes att hålla i första boken (om jag hittar inlägget jag gjorde när det hände ska jag länka till det här), hur jag skriver, hur det känns med Malmö nu och andra bra frågor.

I tisdags försökte jag hinna packa och läsa lite, utöver heltidsjobbet då förstås.

Igår, onsdag, var jag och Karin Tidbeck i Simrishamn på Ungdomens hus och pratade om skrivandet och böckerna med Gunilla Wedding och de trevliga människorna där. Jag måste säga att jag önskade att jag haft ett ställe som det där att gå till när jag var liten (även om jag troligen skulle tillbringat mest tid på biblioteket tvärs över gången i alla fall) där det fanns spel, musikrum, ställen att hänga och riktig scen. Skåne var fruktansvärt vackert på vägen dit också, som en bonus.

Och idag är det dags för ett andra framträdande på Malmöbibliotekens fantastiska författarfestival. Ikväll är det Kirsebergs bibliotek som är värdar och de håller en panel med mig, Pål Eggert och Viktor Algren som ska prata om det magiska och märkliga Malmö. Vi har alla skrivit om Malmö i olika skepnader och även om jag tror att mina böcker är de snällaste av dem så lovar jag att författarna är väldigt trevliga! Kom gärna dit! Man kan anmäla sig i förväg genom att ringa biblioteket, men de uppdaterade nyss sin sida med att det fanns drop-in-platser också. 18.00 kör vi igång.

Och imorgon åker jag till Fantastika i Stockholm och stannar där hela helgen.

Puh! När det regnar öser det ner!

Malmöfestivalen!

Hallå igen alla! Hoppas er sommar varit lysande och innehållit precis vad ni helst vill ha. Eller åtminstone varit uthärdlig, i regn och solsken. Nu är hösten snart här och den börjar som vanligt med Malmöfestivalen. I skrivande stund är den i full gång och om jag känner festivalbesökarna rätt så är lite regn inget hinder. Inte mycket regn heller för den delen. Själv ska jag dra på mig regnjackan och se Mando Diao ikväll, om planen håller. I övrigt innebär planen att jag är på festivalen på min bokhandelslediga dag, närmare bestämt imorgon:

15.00 - Akademibokhandeln. Jag blir intervjuad, och svarar på alla frågor folk kan tänkas ha.

17.00 - Läxhjälps containerscen på Gustav Adolfs torg. Jag berättar om mitt läsande, min väg till skrivandet och läser högt ur Särskild. Och skänk gärna till Läxhjälp om ni har möjlighet, att läsa är något fantastiskt och alla barn borde få hjälp till det.

Så om ni är på stan imorgon och har lust att komma förbi vore det kul att se er! Om inte så hoppas jag att er skolstart och höstsäsong börjar fint!

Programmet för Finncon

Nu är det snart dags! Finncon! Jag ser verkligen fram emot att åka till Finland och se Helsingfors för första gången, träffa Maria Turtschaninoff igen och få prata med Aliette de Boddard om hennes blodiga och spännande Obsidian & Blood (jag är frälst på historiska deckare, ännu mer på förhistoriska deckare, och när det då dessutom är magiska fantasyhistoriska deckare i aztekisk miljö - what's not to love?), träffa alla de supertrevliga människorna från Åcon5 (jag hoppas att många av dem är där) och delta i ett gäng paneler. Det blir en läsning och intervju på söndagen också. Här är detlajerna för de hugade: Friday Doctor Who’s 7th Season, The Promise and Fall of (Puristamo 17-18) Kristoffer Lawson (m), Toni Jerrman, Nene Ormes, Henna Teitto, Elisa Wiik How was the last season of Doctor Who? What were the expectations and how were they met? What should we expect fromNovember 23rd?

Saturday eBooks: The point of view from a bookseller and a consumer (Valssaamo 11-12) Cheryl Morgan (m), Tommy Persson, Nene Ormes, Sari Polvinen World has changed, but is it for the better or worse? How has the digital revolution fared and how easy epublishing actually is?

Sunday Soundtracks for Books (Valssaamo 11-12) Jussi Ahlroth (m), Sar B. Elfgren, Nene Ormes, Mats Strandberg, Caitlin Sweet, The role of music in fiction is a tricky one. Do we need/want to listen to music when we write/read? Is there something specific that needs to be there, certain music that reminds us of something we’ve read? Do we "hear" music when we read about it? Is it possible to convey the sense of music via words?

Reading & interview: Nene Ormes  (Watti-Kela 15-16) Johan Anglemark (i), Nene Ormes

Blandat nytt

Det har precis blivit bestämt: jag åker till Finncon om några veckor! Den 5-7/7 kommer jag att besöka den finska huvudstaden och hänga med en hel hög spännande människor. Bland annat träffar jag Maria Turtschaninoff igen, och det ska bli toppen. Och så kommer Aliette de Bodard som nyss vann en Nebula med sin novell Immersion. Jag träffade henne som hastigast i Toronto där hon pratade om att skriva på ett andra språk tillsammans med Karin Tidbeck, och det verkar som om det blir en repris på den väldigt intressanta panelen på Finncon! Bok och Bibliotek har släppt sitt seminarieprogram! Jag och kapten Karin ska vara där och prata steampunk på lördagen, så om ni är där se till att reservera lördagen den 28:e september klockan 14.00 till det!

Jag kommer också att dyka upp på Fantasticon i Köpenhamn i september. Där har jag inga närmare detaljer än, men jag återkommer när de finns!

Landskronabesök

Imorgon, kl 18.30, kommer jag att befinna mig på Landskronas bibliotek för att prata om mina böcker och mitt skrivande.

Det skulle förstås glädja mig ifall ni kunde komma, och det skulle vara ännu roligare ifall ni hade frågor, saker ni är nyfikna på eller vill att jag ska prata om. Jag kan förstås hålla låda alldeles själv också, frukta icke! Men om ni vill höra något speciellt så tveka inte!

Ses där?

Nu bär det av till Kontrast!

Jag skriver detta i packhetsen, tåget går kvart-i-alldeles-för-tidigt imorgon och jag har den obehagliga känslan av att ha missat något väsentligt. Jag har försökt tänka på allt (gör man inte alltid det) men det är säkert något som glidit mellan isflaken av trötthet i huvudet. Jag har med mig Ola Skogängs första bok om Theo (för han är där!), jag har lagt fram Kelly Links Magic for Beginners (för hon är där!), jag funderar på att ta med min Ondvinter (för Anders Björkelid är där!) men det är en liten sliten pocket och känns sådär lagom fin att hålla fram. Jag har laddat datorn, lagt fram sladden, packat chokladen och hörlurarna. Det känns inte som om jag kan missa något som inte går att lösa på plats, jag menar - det är ju Uppsala, inte yttre rymden. De har butiker där också. Väl på plats är det ett fullspäckat schema. Mina punkter är inte så många, men man vill ju gärna se allt och mina åtaganden krockar med sånt jag själv ville göra. Jag kommer att finnas här:

Lördag 13:00 - Signering med svenska författare Lördag 16:00 - Steampunk, en introduktion. Lördag 19:00 - What does Steampunk have to say about us as readers? Söndag 14:00 - Fantastik i moderna svenska miljöer

Sen bär det av hem igen. Jag finns som vanligt på instagram och twitter (dvs sånt som går snabbt att uppdatera i telefonen) ifall man vill leta upp mig - 'lindorm' på båda ställena - och jag lovar inget när det kommer till bloggandet. Vi vet ju hur det gick på Bokmässan ...

Det känns underligt att åka tillbaka dit, jag har inte varit där med nån reda sen jag flyttade tillbaka till Malmö, men samtidigt ser jag fram emot det också. Promenera längs Fyrisån, fika på ett av Linnécaféerna (det fanns två när jag bodde där) och kanske till och med se Carolina Rediviva. Hoppas vi ses!

Råd för signering

Jag vet att jag borde göra annat, berätta om bokmässan (som var väldigt trevlig!) eller gotta mig åt att jag ska till Kontrast (för det är det inte alla som får) - men istället tänker jag länka till ett inlägg med tips för nyblivna författare (eller sådana som funderat på det) angående signeringar. Och här pratar vi om själva signaturen, inte tillställningen. Mary Robinette Kowal har listat tips och jag måste erkänna att jag inte har tänkt på ett par av dem, som att pennan ska vara syrafri eller av annan färg än svart. Eller att det är bäst att datera singaturerna den första månaden. Det gör jag nästan aldrig. Nå, man lär sig något nytt varje dag!

Saker som hänt

Så, det var som sagt ett tag sen och det har förstås hänt en del trevliga saker som jag gärna skulle berätta om, så jag gör en sammanfattning: Det andra framträdandet i S:t Petri gick bra, men det var inte min förtjänst - hela grejen var att andra skulle berätta eller dela med sig av sina tankar om festivalen, minnen, upplevelser eller bilder  och det gjorde de verkligen! Jag fick höra saker som hänt under festivalen, saker som hänt folk nära deras hem, hur de sett fåglar som aldrig förr. Jag fick se bilder som tagits under veckan och lagts upp på twitter och instagram under #säramalmö. Sen fick jag fanart (wohoo! jag fick fanart! för första gången! *ahem*), bland annat en teckning av Hemming så som Udda skulle ha ritat honom. Dessutom fick jag en berättelse där en tjej skrivit in en karaktär i en av mina scener ur Särskild, en person som gömmer sig och ser saker som borde ha varit dolda för vanliga ordinära. Jag. Älskade. Det. Allt! Det var fint och generöst av alla som kom att dela med sig och att vara där och lyssna.

Dagen efter signerade jag i Bokia på Hansa - tack till alla som kom! Och på kvällen avrundade jag så släppveckan med ett litet drikmingel hemma hos mig. Folk visste vad jag behövde och dränkte mig i chokladpraliner. Jag skämtar inte. Jag har ett berg av praliner här och då har jag ändå ätit av dem i två veckor. Mina vänner känner mig, uppenbarligen.

På måndagen drog jag till Stockholm för att medverka på PunktMedis, Medborgarplatsens bibliotek, där de hade program för Stockholms zombievecka. Sara Bergmark Elfgren intervjuade mig och sen svarade jag på lite frågor. Vi stannade kvar och lyssnade på Maltört förlag som pratade om sin utgivning, och naturligtvis kunde jag inte motstå nytrycket av en bok om varulvar skriven på 40-talet. Underbar bok, vacker och intressant! Jag fick också träffa lite olika människor som tagit sig dit för att lyssna. Jag fick lägga handen på en läsplatta (den moderna signaturen), signera i ett par böcker, bli fotograferad och hälsa på lite bokbloggare. Sen tog Sara med mig på middag med några ur hennes bokklubb och det var en sanslöst trevlig kväll! Jag hoppas att få träffa alla igen under bokmässan eller på Kontrast.

Dagen efter det (har vi kommit till en tisdag för en evighet sen nu? ja det har vi nog) tillbringade jag på tåg, med hörlurar och en särdeles god bok. Jag fick äntligen chans att läsa klart det sista av Skalpelldansen av Jenny Milewski.

Så kom onsdagen, skrivtiden och förkylningen från helvetet. Alltså, inget skrivet men massor sovet. Och en oväntad hemma-hos-fotografering för en hemma-hos-intervju med City. När tidningen kommer ska jag (förhoppningsvis komma ihåg att) berätta det. På torsdag? Eller nästa torsdag? Hursomhelst var jag rätt utslagen ett par dagar där och sen var det tillbaka till jobbet.

Det roligaste sen dess är Hugo Awards. Det gladde mig extra mycket att det både var en bok jag verkligen, verkligen älskat som vann Best Novel (Among Others av Jo Walton, som jag älskar i övrigt också), men också att flera personer jag träffat stod på scen och tog emot sina priser. SF Squeecast vann för bästa podcast! Jag har fortfarande inte sett klart hela ceremonin, men den finns tackochlov att streama när man har tid. Jag sitter och önskar mig ett kommentatorspår till all kontext som ligger bakom skämten, utropen från publiken, och kanske till och med lite bilder på klänningarna. Jag vet att Kambriel hade gjort Cat Valentes klänning och den hade jag gärna sett närmare på.

Och Sara, jag har inte glömt att du utmanat mig, jag ska bara ta mig samman! Och jag har inte glömt att jag utlovade bilder, men datorn och telefonen vill inte prata med varandra. Får återkomma med det också. För att inte tala om alla fina recensioner jag fått och inte länkat till! Jag är hopplös.

En alldeles särskild dag

I fredags var den stora dagen, släppdagen för Särskild, och oavsett vad jag väntat mig av den så har det inte varit något i närheten av vad jag fick. På torsdagskvällen hade Sydnytt med ett litet klipp från en intervju (har jag hört, men inte sett, om någon har en länk får de gärna dela med sig), på fredagen hade TV4 lokalnyheterna också ett.

Jag hade blivit intervjuad av Sydsvenskan, Skånskan och City (s.22, 17/8)som alla hade med bild och intervju under fredagen. Och detta var bara innan jag kom till butiken för signering.

Väl där stod det blommor på bordet som folk lämnat åt mig under förmiddagen (alla blommorna var inte märkta, så ge er gärna till känna så jag kan tacka ordentligt!) och jag hade en liten skara som väntat på att jag skulle komma. Sen rullade dagen på med en jämn ström av människor som kom och pratade med mig om böckerna, om sinar tankar om ettan och sina förhoppningar om tvåan - tusen tack till er alla! Det är helt underbart att få träffa folk som läser dem så att jag har ansikten på er och inte bara en siffra i statistiken. Jag fick glada tillrop på mail, facebook och twitter under dagen och även om jag inte hann svara på alla så ska ni också ha tack! Telefonen blänkte till och jag såg att ni tänkte på mig.

Efter att butiken stängt så ställde mina kollegor till med kalas för mig och jag bjöd dem på bubbel i gengäld. Inte bara hade de byggt Turning Torso i skyltfönstret, de har backat mig under de här två åren och ställt upp när jag behövt vara ledig för bokrelaterade saker. Samt förstås lyssnat på mig när jag bitchat över min historia. De är lätt världens bästa kollegor.

Någon gång under kvällen fick jag veta att Kvällsposten/Expressen recenserat Särskild, en fin recension. Jag fick se recensioner från ett par bloggar också. Jag fick valda delar upplästa för mig och det gjorde mig alldeles rörd.

Vi gick tillsammans ner till S:t Petri kyrka, bakom Rådhuset vid Stortorget och kryssade mellan festivalfirarna för att komma dit. Det var en vacker kväll. Jag var helt i stämning när författarsamtalet skulle börja och Rebecka och Festivalgeneralen gjorde mig sällskap längst fram i kyrkan. Mittgången sträckte sig lång framför mig, så lång att ljudet har en fördröjning innan det kommer från dörren till altaret och detta enorma rum var det fullt av folk. Lite drygt 200 personer var där och jag hoppas att jag inte var den enda som kände den fina stämningen. Det var troligen den största händelse mitt skrivande har gett mig, och det var lätt den största publik mitt skrivande dragit! Tack till alla som kom! Jag hoppas ni hade trevligt.Min förläggare stannade kvar efteråt så att min mamma fick träffa henne. Enligt mamma hade de jämfört hur stolta de var över mig. Sånt värmer.

Under författarsamtalet pratade vi om festivalen, om de säras festival och om att göra Malmö till sin egen fantasistad och på Malmöfestivalens begäran kom jag med ett par utmaningar inför nästa fredag (den 24:e, kl 21.00 i S:t Petri) och nu vill jag bjuda in alla er andra till dem också. Jag vill veta:

Hur ser ditt fantastiska Malmö ut?

1. Malmös magiska platser: sätt nålar med beskrivning av dina magiska platser i M almökartan, som finns i St. Petrikyrkan hela festivalen.

2. Leta efter den Sära festivalen,sära platser och ting. Fotografera karaktären Malmö som du tycker att Malmö verkar vara i Uddas universum! Använd tag #Säramalmö. Lägg upp på Instagram, Twitter och Facebook - se resultaten här:http://www.briza.se/sara-malmo/!

2b. Om du inte hittar det du ser i ditt huvud på Malmöfestivalen eller Malmös gator: skapa själv och ta en bild av ditt verk och lägg upp. Ta gärna med din skapelse den 24 augusti.

3. Vad gör småbröderna på festivalen? Fotografera eller observera en fågel ...

4. Om du tar med en fjäder till St. Petrikyrkan kl. 21 den 24 augusti, kan du köpa en särknapp för den ...

Bilder från tillställningen i S:t Petri finns på Briza Maximas facebooksida.

Ni förstår att det kändes omtumlande och overkligt? Alla saker på en gång. Alla bilder av mig i tidningarna, alla saker jag har sagt, alla saker andra säger om mig, alla recensioner och allas gratulationer. Jag trodde att jag skulle upplösas av allt!

Och precis när jag tror att allt lugnat ner sig så dimper Skånskan ner med en söndagsbilaga där jag täcker hela omslaget och har ett helt uppslag plus extraspalt dessutom. Fotona är resultat av en av de lättsammaste och roligaste fotograferingar jag gjort. Och förutom att jag faktiskt gillar semikolon så känns jag vid allt annat som sägs i den. Men det var en väldigt surrealistisk upplevelse ändå.

Jag får återkomma med bildbevisen senare, det börjar bli sent och av någon konstig anledning är jag halvdöd, som en urvriden disktrasa, matt, trött och lättrörd. Och imorgon ska jag börja nästa projekt. Det är på tiden, jag har saknat skrivandet.

Dagen före den stora dagen

Imorgon är det dags. Släppet. Jag har mjukstartat med en recension i Smålandsposten och med att få se bilder på min bok i det vilda, i andra bokhandlar. Men i SF-bokhandeln i Malmö har den sk hårt släppdatum. Den kommer inte att säljas förrän imorgon och det sammanfaller med recensionsdagen. Så jag kan vara nervig inför båda samtidigt, på ett organiserat och komprimerat sätt. Jag har förberett mig så gott det går. Hela lunchrasten idag tillbringade jag med att försöka hitta min favoritpenna på någon av stans bok- och pappershandlar. Till sist hittade jag den på Matton, framgång! Nu har jag en hel hög, för framtiden. Först lär jag leta recensioner. Jag lovade mig själv för länge sen att inte läsa recensioner längre för det gjorde tråkiga saker med min skrivlust, men jag tror inte jag kan hålla mig. Man vill ju veta att någon läst! Jag får kanske be en vän eller maken att vara recensionssåll åt mig. Hursomhelst lär det vara kvickt överstökat och sen ger jag mig på det personliga fixet. Jag vill ha en slätstruken blus, jag har köpt en ny fluga för dagen och jag ska ta med mig klänningen för kvällens framträdande till butiken och byta om där. Jag har också lovat kollegorna champagne som tack för det fantastiska stöd de gett mig under de gångna två åren, så den får jag inte glömma.

Sen ska jag vara på SF-bokhandeln kl 12-18.30 och träffa de som vill träffas och skriva i vad böcker folk vill att jag ska skriva i. Kom förbi och säg hej om ni ändå är i krokarna! Beundra de två Turning Torso byggda av mina böcker som mina kollegor gjort i fönstret.

Sen blir det en snabb bit mat och ombyte för att vara fin och mätt till mitt livs största framträdande: Författarsamtal och boksläpp i S:t Petri på Malmöfestivalen! Det börjar 21.00. Har man inte haft chans att skaffa sig boken under dagen så finns den där på kvällen också. Och jag har med mig penna, jag lovar.

Om ni inte är här men ändå vill se och höra vad som händer så finns det andra chanser. Jag har för mig att TV4:s lokalnyheter och Sydnytt skulle ha ett litet inslag om boken och släppet, så det lär väl sändas imorgon. När jag hittar länkar så lägger jag upp dem.

Tack alla för glada tillrop och stöd här på bloggen och på facebook, det känns som en blandning av en tävling och julafton nu när man ska gå och lägga sig inför den stora dagen. Jag är nervös och uppspelt samtidigt. Om min kamera funkar bättre imorgon (den valde dagen att lägga av) så kommer jag att lägga upp bilder, troligen på instagram där jag är 'lindorm', facebook eller twitter, för den här bloggens bilduppladdning är inte den lättaste att hantera. Håll tummarna för mig, eller kom och hejja på!

Åconrapport, bättre sen än aldrig

Det har gått en vecka sen Åcon5 och jag har tillbringat den veckan i säng eller soffa med en överjävlig förkylning, så jag beklagar bristen på rapport. Nu: bot och bättring! En av fördelarna med att vara sist med att rapportera är förstås att det redan finns en del att läsa och en del bilder att titta på. Johan och Maria på Tystnad har till exempel skrivit rapporter och gjort bildrapporteringar (här och här), det finns en på storify och det går att använda #åcon5 på twitter ett tag till i alla fall.  Åka har pratat om den och Karin Tidbeck har sagt sitt, har vi tur kommer Tero (en av arrangörerna och den som hade hand om hedersgästen) att berätta mer om sin upplevelse senare, likaså Bokmalen. Det finns säkerligen fler och om jag hittar dem ska jag fylla på. Men nu över till min:

Vi var tre entusiastiska författare som gav oss av från Malmö med skrivblocken under armen och chokladen i högsta hugg. Första biten av resan lades på att planera ett framtida gemensamt projekt. Vi tog tåget till Stockholm där sen våldgästade Glorybox-Sara, blev behandlade som besökande dignitärer och pratade strunt hur länge som helst. Det i sig blev inte problematiskt förrän dagen efter då vi förväntades stiga upp kvart i alldelesförtidigt och ta oss till färjan. Och färjan sen. Jösses. Det är något väldigt nära helvetet att lyssna på skvalmusik, live-muzak och hockeyreferat kombinerat med sockerhöga barnskrik och casinomaskiner. Nästa gång blir det hytt, sanna mina ord.

Mariehamn var däremot förtjusande och skärgården ut ur Stockholm och in på Åland var helt bedårande. Vi kom fram på torsdagen, checkade in, fick våra namnskyltar och gav oss ut i jakt på kaffe och choklad. På kvällen var det en Squee-panel där folk diskuterade saker de verkligen gillade och Linda Meleys Castle Waiting nämndes av flera, samt tv-serien Middleman och Shirley Jacksons We Have Always Lived in the Castle. Jag har satt alla på min 'att göra'-lista. Spuee-panelen var modellerad på SF Squeecast, den podcast som Cat är med i månadsvis, och precis som med panelen är podcasten trevlig just för att det handlar inte om att dissekera saker utan att hylla något på sakliga men känslomässiga grunder. Jag har lyssnat på alla SF Squeecast-sändningarna och Cat talade sig så varm om Medea the Sorceress av Diane Wakoski att jag faktiskt köpt ett ex. Jag läser poesi. Frivilligt. Det är den typen av inflytande det har att tala sig varm om något.

På kvällen gick vi och såg en specialvisning av Iron Sky, som var 'Allå, 'allå, 'emliga armén fast med nazister på månen. Mycket trevlig biograf i gamla 30-talssalonger och en mycket trevlig publik att se den med.

På fredagen började jag med att följa med på en chokladresa till ett litet chocolaterie i det gamla posthuset i Ekerö och det var fantastiskt gott, skönt att komma ut och röra på sig och roligt att se något annat av Åland än bara Mariehamn. I bussen pratade vi bland annat mardrömmar och underliga drömmar i stort. Jag har haft min beskärda del av underliga drömmar den senaste tiden, de flesta om odöda djur. Fråga inte. Jag har ingen aning om varför.

Jag deltog inte i provningen utan satt och preppade för hedersgästintervjun med Cat Valente. Ja, det var ju därför jag kommit dit och det var den stora grejen med hela resan. Cat jagskojarinte Valente! På riktigt! Jag är full av häpnad och beundran inför hennes skrivande och Palimpsest har varit en av mina favoritböcker de senaste åren. Inte bara min förresten, den har ju vunnit priser och blivit omtalad och listad bland de bästa av de bästa av personer med större tyngd än mig, men ändå! En favoritförfattare på plats! Resan var också färgad av att jag läste hennes novella Silently and Very Fast under resan.

Hedersgästintervjun gick bra tycker jag. Hon är väldigt lättpratad, svarar roligt och jag var så förberedd man kan vara med ett sådant uppdrag. Hon är helt galet produktiv, om ni inte kollat in hennes produktion ännu så är det läge nu, och det speciella med henne är att hennes historier ligger så nära hennes eget liv att det var svårt att separera dem. Jag kunde inte skilja hennes verk från hennes egen livstidslinje utan vi kryssade fram mellan de punkter som lett till de senaste verken och hon berättade för oss om sina föräldrar som var inom teatern, om hur hon återberättat samma historia om och om igen som lite flicka för att försöka hitta sanningen mellan de olika versionerna, om hur hennes resor färgat hennes text och om hur hennes klassiska utbildning omsluter hennes skrivande samtidigt som hennes fascination för folksagor är källan i skrivandet. Hon berättade om sina ryska svärföräldrar och sin svärfamiljs berättartradition, om sin kärlek till Maine och den lilla ö hon bor på, om hur hennes barnbok The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making (eller Fairyland, ifall vi vill vara informella) blev till, som kapitelbok på nätet där man kunde donera vad man ville, och hur den tog henne igenom en svår ekonomisk period. Hon nuddade vid priserna hon nominerats för och priserna hon vunnit, hon nämnde hur hon anklagats för att försöka smyga in poesi i fantasyn (oh no!) och hur hennes liv ligger nära Snövit. Sen avslutade vi med att tala om hennes decopunk-bok som jag ser så mycket fram emot.

Hon var rasande trevlig och jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att göra intervjun. Jag hoppas att andra hade lika mycket ut av det som jag.

Fredagskvällen avslutades med en besynnerlig frågesportspanel som jag blev rekryterad till. Den hette Never mind the Buzz Aldrins och gjordes i lag. Jag hade Cheryl Morgan och Åka i mitt lag och det var tur, för ensam hade det aldrig gått. Den eminenta lekledaren var Ben, redaktör på Enhörningen. Traditionellt så är det tydligen rejäla fester på kvällarna på Åcon (jag misstänker att det gäller alla kongresser, men här är det något förväntat) och den första festen innehåller en tradition jag missade: att måla en ung man. Som i kroppsmåla. Årets färg var lavendel. När festen flyttade ut i korridoren och jag blivit väckt av den ett par gånger gick jag ut och sällade mig till skaran. Då fick jag beskåda den lavendelblå mannen, hänga med Kontrasts kongressledning och se gryningsljuset över skärgården innan jag gick till sängs igen. Mycket trevligt.

På lördagsförmiddagen gick damerna och jag till kafé Svarta katten och satt och skrev ett par timmar. Vi hade gjort oss förtjänta av det tyckte vi. Jag är så spänd på att få sätta igång med nästa skrivprojekt att det är tramsigt rent!

Resten av lördagen var full av paneler. Jag var med och pratade om den svåra andraboken, Karin T var med och pratade om postmodernism i fantasy, sen höll hon i ett samtal om sagor i fantasy som Karin W satt med i panelen på och de var båda med och pratade om kvinnoroller i fantasy. Dessutom hade Cat sitt hedersgästtal och det gavs möjlighet att ställa frågor, hon berättade om sin arbetsdag, om sina framtdia planer, om Edinburgh.

Och om man inte är övertygad om hennes förtjusande kvaliteter än så kan man läsa här.

Lördagen avslutades med en frågesport även den och även denna gång blev jag rekryterad att vara med. Det var Just a speculative fiction minute! som gick ut på att publiken valde tema, nyckelord och i viss mån handling, lekledaren avslutar med en fullständigt vansinnig titel och sen skulle en ur panelen (Eemelie, Cat och jag) berätta på en minut vad det var för verk det handlade om. Cat gjorde ett lysande Bonsai Kitten Manifest och Eemeli berättade ytterst minnesvärt om en skyttegravserotika med extra lera och fordon. Om jag förstod publikreaktionerna rätt så var min bergmaneska diskbänksrealism med relationsproblem och zombietentakler mitt eget bidrag till kvällen. Jag inser att jag inte återberättar det bra nog, men det var faktiskt helt galet roligt!

De tre musketriserna gick och la sig tidigt (berättade jag att Karin T gav oss tillnamn för att skilja på Karin och Karin? Inte? Nå, vi hette Slaktaren, Dräparen och Stryparen under resan) eftersom vi började hemfärden sjukt tidigt dagen efter. Om det var några fler kongressäventyr så skedde de utan oss.

Åcon var en sjuhelvetes trevlig upplevelse!

Det var förstås trevligt att sätta fötterna på Centralen också, men det hade eventuellt mer att göra med de 13 timmarna på resande fot, färjan och tåget hem. Och sen blev jag som sagt sjuk. Även det en kongressupplevelse, talar folk om för mig ...

(bilder har dykt upp efter hand på min tumblr och mitt twitter)

Hedersuppdrag: Intervjua Catherynne Valente på Åcon 5

Ja, ni hörde rätt! Jag har blivit anförtrodd uppdraget att intervjua Åcons hedersgäst Catherynne Valente! Så om ni redan nu har några frågor ni önskar att den ojämförliga Valente ska svara på kan ni lämna dem här och jag lovar att återkomma med svaren. Eller så kan ni förstås komma till Åland, jag har hört att det är vackert och det finns tydligen ett par biljetter kvar! 17 maj i Mariehamn, det kommer att bli toppen!

Tills dess, om ni inte har läst hennes Palimpsest eller The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making så är det hög tid för det nu. Deathless har kommit i storpocket också, och det finns två fina samlingar som heter The Orphan's Tales: In the Night Garden och The Orphan's Tales: In the Cities of Coin and Spice.

Hon har vunnit en drös med priser och blivit nominerad till fler, hon har en spännande blogg med mycket läsvärda inlägg, hon har varit med i flera antologier och har sysslat med annat konstnärligt skapande förutom skrivandet och det ska bli otroligt spännande att träffa henne.

LitteraLund

Idag börjar boktillställningen LitteraLund i Lund (förstås) och jag medverkar ett par gånger. Första gången är ikväll, kl 18.00-18.45, på cafét på Wickmanska, Bredgatan 2, och det är fri entré. Det blir ett samtal med Therese Granwald, lärare på Författarskolan i Lund och min handledare under studietiden. Vi kommer att prata om hur det var att gå på författarskolan, varför jag började skriva, hur det är att skriva fantasy om Malmö och lite annat. Naturligtvis finns det gott om möjligheter att fråga vad man vill också.

De andra två tillfällena är under själva konferensen, men det verkar bli spännande det också. Jag ska prata om mitt skrivande i 18 minuter "ögonblick och glimtar från skrivbord och hjärnkontor" som det heter i programmet, på torsdag kl. 13.30. På fredagen, kl. 10.30-12.00 deltar jag i en panel som ska diskutera fantasy, tillsammans med Niklas Krog, Maria Turtschaninoff och Elin Fahlstedt.

Jag ser fram emot det väldigt och försöker att inte vara för nervös för tidigt. Så om ni inte har något annat för er ikväll och befinner er i närheten av Lund, kom dit och prata!

Pausbilder

Är mitt uppe i redigering-omskrvining-nyskrivning av Särskild version 4.3 och har således inte hjärna över att vara varken intelligent eller trevlig. Men jag har en massa bilder från det fantastiskt trevliga Nördcafét som jag och Karin Tidbeck hade glädjen att medverka i. (Karin som för övrigt precis har lagt sitt nya manus till färdig-högen och som jag ska få lov att läsa njutningsfullt så fort jag är klar med mitt eget - det är bara att gratulera henne! och mig!) Bilderna ligger på Nördcaféets facebooksida, jag ska fråga fotograferna ifall jag får använda en bild eller två här. Tills vidare har vi länkar:

Charlotte Frantzdatter Johansen: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.349593161726174.90261.100000264802941&type=3

Esben Hjorth: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150621654611093.443556.540386092&type=3

FormDesign Center: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.269627716435610.63424.193933254005057&type=3

Imorgon: Nördcafé

Peppar för Nördcafét imorgon med intervju av tidningen City. Journalisten frågade "Och hur nördig är du då?" varpå jag kände mig nödgad att granska mig själv: Jobbar i Science Fiction-bokhandeln. Skriver fantastik. Läser genreböcker till 90 %. Blir exalterad av nyheter om luftskepp för tung frakt, solstormar med tillhörande norrsken, mystiska nya arter under Antarktis, arkeologiska lämningar man inte hittat förut/som belyser en tidigare okänd händelse/på platser där de inte hör hemma, etymologiska tolkningar, nästan allt på io9. Anser att serieromaner är en högtstående konstform. Möblerar resten av mitt hem efter bokhyllan i vardagsrummet. Citerar film som sätt att prata. Eller tv-serier. Eller lolcats. Har vid mer än ett tillfälle frågat mig själv: What would Buffy Summers do? Eller utbrustit i: Winter is coming! vid snö och minusgrader. Föredrar tv-serier framför film. Förvandlas till darrande fangirl av Neil Gaiman. Har på djupaste allvar funderat över vilken superkraft som skulle vara bäst samt vilken jag troligen skulle fått. Högsta önskan som liten: att bli astronaut. Högsta önskan som vuxen: att åka till rymden (och att komma tillbaka igen).

och kom fram till att jag nog var 10 på en skala från 1 till 10. Jag var frestad att säga 9, för att inte verka besatt, men eftersom jag tittade på min bokhylla vid tillfället fanns det inte riktigt utrymme att låtsas.

Intervju x 2

Igår lade Verkligen Stefan upp intervjun han gjort med mig på sin blogg, glid över dit och kolla in den! Stefan hade flera intressanta frågor och jag kan möjligen ha svarat lite väl utförligt på somliga av dem. *ahem* Det blir lätt så när man blir tillfrågad om ämnen som ligger en nära om hjärtat. Om man har saker man funderar över när det kommer till urban fantasy och svensk fantastik så finns det möjlighet att komma och prata om det med mig och Karin Tidbeck på Nördcaféet i Malmö den 25:e januari (facebookgruppen finns här). Det kommer att bli mer av ett samtal än en föreläsning och publikmedverkan är alltid välkommen!

Karin Tidbeck kommer för övrig också att leda en kurs i att skriva fantasy och science fiction på Folkuniversitetet under våren, ett fantastiskt tillfälle att få tillgång till en flerfaldigt publicerad fantastikförfattare för att bolla idéer och dessutom en möjlighet att få en grupp av likasinnade att prova sina texter på.