Angående bokomslag

Låt mig säga från början att jag har haft väldig tur med mina omslag. Anna Henriksson är inte bara en fantastisk redaktör som vet att ge precis rätt kritik för att låsa upp kreativiteten, hon har dessutom en känsla för sättning och väljer papper med lika stor omsorg som hon gav snittytorna (mina böcker har ett papper som känns alldeles silkigt och eftersom jag får rysningar av känslan av pocketpapper är jag extra glad för det, och de svarta snittytorna är elegansen själv), dessutom är hon omslagsdesigner. Mina omslag har jag haft vetorätt över (dvs att jag kunde neka att använda det men har inte varit inblandad i processen att ta fram det) och när jag fick det första tyckte jag att det var för rosa. Det visade sig vara min skärm som visade upp färgen fel och så var det problemet löst. Omslaget till Särskild fick jag lov att komma med ett par förslag till och sen gjorde Anna det tjusiga petroleumblå omslaget med Rådhuset på, där ljuset ser ut att komma nerifrån som om det var festival på torget framför. Båda böckerna har text på nedre halvan och det är första drömscenen från respektive bok i ett typsnitt som påminner om min handstil och ska föreställa Uddas drömdagbok. Det har inte funnits något beklaga sig över. Men jag har förstås vänner som inte haft samma tur, där det varit flera rundor med omslagsdesignern, ibland flera olika designers, eller tillfällen där författaren inte ens fått chans att neka till omslaget. Allt beror på vilket kontrakt man har eller vilken lust till samarbete som förlag, designer, marknadsavdelning och författare har.

Just i dagarna kommer Jeff Vandermeers nya bok Annihilation ut och det är en märklig historia. I det här bildinlägget från New York Times visas hur de jobbat med att få omslaget att passa med boken utan att väga över åt något håll som inte är troget för innehållet. Det är alltid intressant att se hur andra jobbat med sina omslag, särskilt om det är böcker jag läst så att jag kan jämföra det med innehållet och se om det ger mig "rätt" känsla. Och somliga böcker plockar man ju upp för omslaget endast, medan andra böcker väljer man trots omslaget.

Magic Bites är en bok jag tog trots sitt omslag, och tacksam för det är jag. Har ni några sådana erfarenheter?

The wonder of Wonderbook

Det är den tiden på året, och den tiden i den kreativa processen, att jag börjar leta efter inspirationslitteratur. Nanowrimo är runt hörnet och jag är mitt uppe i ett projekt som behöver en spark i ändalykten för att rulla över den tunga mitten. Och då, precis när jag behöver den som bäst, kommer Wonerbook i brevlådan. Den är skriven av Jeff VanderMeer, en hedersknyffel och vurmare för det fantastiska om jag någonsin mött en, och fylld av texter av andra stora namn inom fantastiken (Chuck Wendig säger sitt här). Det är en underbar bok för skrivande personer! Och det som är underbarast av allt - den tar fantastik på fullaste allvar. Det är inte så att man måste lista sig till hur man ska ta sig an de fantastiska dragen i sin berättelse mellan alla vanliga skrivråd i andra skrivböcker. Nej, hela boken är till för den som skriver fantastik! Och som om inte det i sig hade varit nog för att få mig att läsa med ett fånigt leende på läpparna så är den skriven på ett sätt som lockar fantasin och som hyllar det fantastiska, ovanliga och extraordinära.

Jag har bidragit med en pyttetext i den, och ett foto av Karin Tidbeck, och fick mitt exemplar hemskickat av förlaget som tack, vilket var en glad överraskning! Och ormen ser precis ut som jag känner mig i slutet av redigeringsomgångarna ... Ja, jag skulle säga att likheten är slående faktiskt.

Wonderbook gör mängder med saker som jag önskat mig av skrivböcker tidigare och en av de finare bitarna med den är att det finns mer material på nätet knutet till boken. Så även om den är tjock och väger en hel del (allt pappret är blankt och tjockt och fyllda med bilder) så finns det mer!

En rekommendation är att alltid ha en anteckningsbok till hands när ni läser den här. Jag säger bara det. Jag kan inte hylla den nog.

Här är en fin boktrailer: [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FhjZTZxvtow&w=420&h=315]

Självporträttsdrömmar - fiddle oak

Jag är helt golvad av de här underbara bilderna. Det är såhär det känns när jag läser, särskilt när jag läste som ung och som barn. Man är helt inne i historien, på riktigt där! Önskar att jag kunde göra vad Zev, fiddle oak, gör. Antar att jag gör det i text istället.

Jag menar, se bara så fantastiska hans självporträtt är! Här är bloggen, här är flickr, här är var jag hittade den och här är ett smakprov:

Mystiskt manuskript

Alla som någon gång snubblat omkring bland tankar och teorier kring mystiska manuskript har också snubblat över Voynich-manuskriptet. Om det är kod, ett hemligt språk, ett elaborerat skämt eller något annat - därom tvistar alla. Men nu är det inscannat och tillgängliggjort för allmänheten på absolut bästa vis av Beinecke Rare Book & Manuscript Library vid Yale. Här kan ni se det i sin helhet, pdf:en tar lite tid att öppna (för mig på min dator), men det är så värt det.