Genrediskussioner

Över hos Sara på Glorybox diskuterar vi paranormal romance, fantasy, hur böcker som skrivits av kvinnor tas emot och lite annat - kolla in om det är er grej. Min ståndpunkt är att jag inte skyr en bok på grund av den genrebenämning den fått. Genrer är till för att sätta böcker i hyllor eller sälja in dem till bokhandlar eller till äventyrs forska om dem. I övrigt är det ett klumpigt verktyg som inte ensamt är anledning nog att välja eller välja bort en bok att läsa.

Åka frågade var jag/man hittar böcker som är bra inom genrer man inte provat förut och jag säger som till kunderna i butiken - man frågar, man chansar och man bygger sig en uppfattning om vilken sorts rekommendationer man kan ta från olika personer. För mig är det en väldigt interaktiv sysselsättning att välja böcker och jag har hittat pärlor inom alla genrer som jag troligen inte skulle ha plockat upp om jag inte gått på rekommendationer.

Hursomhelst. Samtalet fortsätter borta hos Sara.

Tillägg: The Hundred Thousand Kingdoms som startade Saras tankegångar sätts hos oss på SF-bokhandeln under fantasy. Inte för att vi tycker att några av våra genrer är överlägsna andra utan för att vi kategoriserar den typen av historia som just fantasy och inte paranormal romance. Bara för att en fantasybok innehåller romans så gör det inte den till en självklar paranormal romance-bok, det krävs mer för att det ska bli en paranormal romance, pr har höga krav precis som andra genrer. När det kommer till att vara bekväm med sitt läsande så har jag inga problem alls med att stolt proklamera att jag läser chicklit utan att skämmas och jag läser romans utan att skämmas också. Varför skulle jag? Jag skriver urban fantasy utan att skämmas, och enligt Elizabeth Bears sammanfattning av genrervärlden så är urban fantasy längst ner i den där hackordningen genresnobbar hittat på.