Det är inte en trilogi

/

Idag har jag fått höra (igen) att jag skriver en trilogi. Jag undrar var folk har fått det ifrån? Ingenstans har jag eller förlaget sagt det, inte heller är det något som gått ut i säljinformation eller annat. Det känns lite mystiskt för mig att det har blivit något jag får höra så ofta. (Till folks försvar, jag får ofta höra förhoppningar om att det blir fler delar än två också.) Jag tänker att det kan bero på att trilogier är så vanliga inom fantastiken att det blivit en förutsättning att ifall du inte skriver fristående böcker så är det automatiskt en trilogi. Men här är grejen - det är lika falskt som att säga att fantasyböcker är sådana med kartor i. Det är lika vanligt, eller till och med vanligare med en fantasybok utan karta, och ändå finns uppfattningen att det är definierande för genren. Lustigt egentligen. Om man då dessutom lägger till att inom urban fantasy är det avsevärt vanligare med längre serier än med trilogier så är jag ännu mer förundrad.

En annan tanke är att folk kanske är invanda vid den tredelade berättarstrukturen, jag menar, vi har den i teater och film också. Jag undrar ifall folk som klagar på trilogier klagar på treaktsmodellen för film också? Om det är väntan mellan böckerna som är problemet är jag lite mer förstående, men världen är full av böcker och som en trogen läsare av serier (långa serier, som hållit på i många, många år) är jag rätt ok med att vänta, om det bara blir en bra bok nästa gång.

Så för att tala klarspråk: JAG SKRIVER INTE EN TRILOGI. NÄSTA BOK I SERIEN ÄR INTE DEN SISTA. Jag ville att alla böckerna i serien skulle ha en egen historia så att man inte lämnas med en cliffhanger på slutet och att de skulle handla om samma personer (i plural). Men med resultatet att man ändå måste läsa dem i ordning för att inte bli spoilad. Jag vet inte ens om alla böckerna ska ha Udda som huvudperson. Så har det varit från början, det var alltid tänkt att bli en serie, aldrig någonsin en trilogi.

Så, då var det sagt. Troligen inte för sista gången.

Ingen bokmässa men väl bokprat

/

Det blir ingen bokmässa för mig i år. Sakers natur har konspirerat mot mig och resultatet blev att jag uteblir. Men det finns chans att träffas, prata böcker, ställa frågor och hänga med andra bokintresserade ifall man är i Lund den 28:e september. Studiefrämjandet har bjudit in mig att prata som uppstart för deras bokcirkelssatsning. Så missa inte det! Eftersom den enda länk jag hittar är ett facebookevent så kommer alla detaljerna här också:

Studiefrämjandet i Lund Fabriksgatan 2 19:00-22:00

"Dags att värma upp in för bokhösten. Studiefrämjandet Lund bjuder in till ett samtal med författaren Nene Ormes som berättar om sitt författarskap, boken "Udda verklighet" och kommande projekt. Vi undersöker också intresset för bokcirklar i alternativgenres. Scifi, fantasy, cyberpunk, vampyrer etc. Inget är för obskyrt eller konstigt. Ta med dina vänner eller kom själv. Alla är välkomna!"

Genrediskussioner

/

Över hos Sara på Glorybox diskuterar vi paranormal romance, fantasy, hur böcker som skrivits av kvinnor tas emot och lite annat - kolla in om det är er grej. Min ståndpunkt är att jag inte skyr en bok på grund av den genrebenämning den fått. Genrer är till för att sätta böcker i hyllor eller sälja in dem till bokhandlar eller till äventyrs forska om dem. I övrigt är det ett klumpigt verktyg som inte ensamt är anledning nog att välja eller välja bort en bok att läsa.

Åka frågade var jag/man hittar böcker som är bra inom genrer man inte provat förut och jag säger som till kunderna i butiken - man frågar, man chansar och man bygger sig en uppfattning om vilken sorts rekommendationer man kan ta från olika personer. För mig är det en väldigt interaktiv sysselsättning att välja böcker och jag har hittat pärlor inom alla genrer som jag troligen inte skulle ha plockat upp om jag inte gått på rekommendationer.

Hursomhelst. Samtalet fortsätter borta hos Sara.

Tillägg: The Hundred Thousand Kingdoms som startade Saras tankegångar sätts hos oss på SF-bokhandeln under fantasy. Inte för att vi tycker att några av våra genrer är överlägsna andra utan för att vi kategoriserar den typen av historia som just fantasy och inte paranormal romance. Bara för att en fantasybok innehåller romans så gör det inte den till en självklar paranormal romance-bok, det krävs mer för att det ska bli en paranormal romance, pr har höga krav precis som andra genrer. När det kommer till att vara bekväm med sitt läsande så har jag inga problem alls med att stolt proklamera att jag läser chicklit utan att skämmas och jag läser romans utan att skämmas också. Varför skulle jag? Jag skriver urban fantasy utan att skämmas, och enligt Elizabeth Bears sammanfattning av genrervärlden så är urban fantasy längst ner i den där hackordningen genresnobbar hittat på.

I gårdagens DN ...

/

... kunde man hitta den tredje delen i serien om urban fantasy som TT Spektra gjort. De första två handlade om Maria Turtschaninoffs Underfors och om Mårten Sandéns serie om  Jannike Faltin. Den sista delen handlade om Udda verklighet och om mig. Det kändes rätt besynnerligt att läsa sitt eget namn i DN och som alltid är det underligt att läsa brottstycken av vad jag sagt i en intervju, men jag tycker att hela serien är väldigt bra. Eftersom det var en TT Spektra-artikel så finns den med i flera andra tidningar också. UNT har med en bild från spårområdet längst bort på perrongerna på Malmö Central, HD har med inte mindre än fem bilder varav den fjärde fick mig att skratta upp morgonkaffet i näsan. (Edit: Ser att GD har valt bara den bilden. Undrar varför?) Jag hade kommenterat till fotografen att det alltid finns en eller två bilder från varje tillställning där jag ser ut som en surikat, föga anade jag att han skulle försöka ta en sådan bild med vilje. Författarvärdighet? Not so much.

Bilderna är tagna på för mig speciella platser i Malmö - Pildammsparken och Centralen. Jag gillar verkligen Centralen. De gamla välvda byggnaderna är så sjukt vackra med sitt vita och röda träverk, sina snirkliga järndetaljer och den kaklade huvudbyggnaden. Jag är inte helt het på den nya tillbyggnaden än, men den kommer säkert att smyga sig in i mitt skrivande i alla fall. Bilderna från Pildammsparken är tagna vid det lilla templet från Baltiska utställningen, det är en av mina favoritplatser i själva parken. Äh, vem försöker jag lura, hela parken är en favorit. Jag står bland bokarna precis vid Tallriken och ser hur solen strålar ner på den plats där jag gifte mig. Inte illa alls, och lätt att glömma att man blir fotograferad.

Om någon till äventyrs trodde annat - man har liten eller ingen chans att påverka vilken bild som väljs till tidningarna när de väl är tagna. Inte har man mycket möjlighet att bestämma vad som skrivs heller. Vi hade uppenbarligen roligt under fotograferingen, och jag hade väldigt trevligt när jag pratade med journalisten, jag hoppas att det märks.

Ett år sen

/

Det är ett år sen min bok kom från tryckeriet och ett ex landade på min hallmatta i ett vadderat kuvert. Jag var listig nog att dokumentera uppackningen av det, helt medveten om att ifall jag inte fotograferade denna monumentala händelse så skulle den gå för evigt förlorad. Ahem. Nå, såhär i efterhand är jag rätt glad över det i alla fall eftersom jag inte riktigt har samma magknipslycka varje gång jag ser boken (tur i sig eftersom jag jobbar bredvid den varje dag) men jag kan fortfarande minnas doften av helt nytt papper, känna de sidenblanka sidorna och knastret när jag bläddrade igenom den första gången från trycksvärtan på de svarta snittytorna som hade klibbat ihop sidorna. Ah, det var tider det! En repris säger ni? Här kommer den:

Känslan var fantastisk. Det är skönt att kunna påminna sig själv om det ibland. Ha en underbar helg alla!

Hedrad

/

Ett av mina 'nyårslöften' är att inte googla mig själv eller boken längre eftersom det är så otroligt svårt att ta till sig av det goda och så jävla svårt att hålla det dåliga ifrån sig. Ja, ironin är uppenbar. Nå, jag läser förstås gärna saker som jag får skickade till mig och idag fick jag en jättefin länk. Den går till Socialistsimons blogg där han snackar böcker och just det här inlägget utnämnde Udda verklighet till årets lästa sexscen 2010. O ja, vi är väldigt smickrade härborta!

Föredragsresultat

/

I tisdags hade jag förmånen att hålla föredrag på en gymnasieskola i Helsingborg som en del i deras kulturvecka och på andra klassföreläsningen var en journalist med. Det blev en liten blänkare i HD som ni hittar här. Det var spännande och rätt nervöst att vara med om och resultatet var mycket beroende av publiken. Den första klassen var tyst och den andra klassen hade en massa frågor. Jag blev till och med kramad av en grabb från den andra klassen innan jag gick och jag tror bestämt att det är den första kramen jag fått av en läsare som inte kände mig sen tidigare. Många förstagångare på samma dag där. Jag träffade Niklas Krog också. En trevlig, rolig och inspirerande författare och föreläsare. För mig är han mest känd som fantasyförfattare, men det är verkligen inte merparten av hans respektabla utgivning.

När jag fick frågan "var du nervös innan du kom hit och träffade oss?" så kunde jag ärligt svara att ja, det var jag - men det gör det inte mindre roligt! Nu laddar jag inför den 25:e då jag ska hålla storsamlingsföreläsning på en skola här i Malmö.  Flera hundra personer. På samma ställe. På tal om nervös då alltså.

Fantastisk måndag!

/

Tillbaka på jobbet igen efter skrivveckan och med huvudet mer inne i Särskild än utanför så var det lite av en omställning. Den har underlättats av att jag inom två timmar har haft a) besök av författaren Henrik Örnebring (då jag förstås passade på att skaffa hans Blodsmak och få den signerad, ta det bokköpstopp!) och b) blivit berömd för Udda verklighet inte mindre än tre gånger. Den senaste läsaren kom med det trevligaste berömmet på länge: "Du, din huvudperson, Udda, henne känner jag."

Underbart. Helt jäkla underbart att höra.

Inte längre för många böcker

/

När min förläggare ringde mig precis innan Udda verklighet gick till tryck ville hon veta vad hon skulle skriva på insidan av boken. Hon hade börjat med "Nene Ormes bor i Malmö med sin make och ..." Hon ville veta vad mer hon skulle skriva. "Har du en undulat? Eller ett akvarium eller något?" Mina tamråttor hade nyligen dött ut och jag satt i soffan och stirrade på bokhylleväggen som tornade sig över mig. Jag hade precis fått hem lite böcker jag lånat ut, hade skaffat en kass full med nya (vi hade haft leveransdag på jobbet och eftersom jag lever med principen "en till butiken, en till mig" blir det en del), det låg böcker i fönsterkarmen, i sovrummet, på skrivbordet, på bordet bredvid soffan, i lådor i källaren, i kassar på vinden och lagda ovanpå alla de stående i bokhyllan också.

Så jag suckade och sa "... och alldeles för mycket böcker." Hon protesterade förstås, vad ska en förläggare göra? Allvarligt talat borde inte en författare säga så heller, men jag var så överväldigad av alla de där böckerna och tanken på dem blev för mycket. Somliga av dem hade jag inte läst ut och andra tyckte jag inte om, inte ens om jag tog ledigt från jobbet resten av året skulle jag hinna läsa alla och några av dem skulle jag inte prioritera i min läslista förrän efter pensionen, men ändå hade jag dem där. Jag framhärdade och hon skrev ner det.

Ett annat resultat av den konversationen (om än fördröjt) blev bokköpstopp för resten av året. Jag kommer att göra ett undantag för White City av Elizabeth Bear och för de böcker jag får signerade av författare när jag träffar dem. Naturligtvis tänkte jag inte tacka nej ifall någon ville ge mig en bok heller så jag la över min önskelista från jobbet på makens kundnummer istället och förbjöd mig själv att boka fler. Nu börjar jag se resultatet.

Jag har luft i hyllan och tanken på alla fina böcker jag kan fylla den med är underbar! Jag har rensat ut högvis med böcker och det har inte strömmat in nya i samma takt. Dessutom försöker jag läsa ikapp den där högen med väntande böcker. Men på måndag kommer en fotograf och journalist hit för att ta en 'hemma-hos'bild och intervjua mig. En enda bild av min bokhylla kommer att visa att jag inte längre talar sanning på insidan av Udda verklighet och jag började känna mig som en lögnare. Jag har just nu precis så många böcker som jag får plats med. Förutom de i källaren, på vinden och utlånade då. Jag känner mig ändå lite underlig över att inte kunna visa upp det bokkaos som förorsakat min beskrivning i boken, som om jag bara gjorde mig till. Det kommer inte heller att synas vilket jobb det var att gallra böckerna.

Min väninna Sara L har tumregler för gallring av böcker: - Kommer jag rent konkret (dvs inte bara rent allmänt) att vilja läsa om eller låna ut den? Spara. - Har jag faktiskt inte läst den och haft den mer än ett år? Gallra. - Finns det samlarvärde enligt antikvariat.net? Sälj. - Är de hela och fräscha? Myrorna. - Är de trasiga och/eller solkiga? Pappersåtervinningen.

Jag kan inte säga att jag följer hennes exempel helt, men jag tar stöd i hennes åsikter, med tillägget 'kan jag ha användning av den i mitt skrivande. Spara' Min egen princip är att jag inte får ha mer böcker i lägenheten än vad som får plats i bokhyllan, och min bokhylla ska ha plats med annat också som tv, skrivare och pärmarna med papper. Än så länge sväljer vinden och källaren resten, men det kan inte fortgå i det oändliga. Jag önskar att e-böcker var lite skönare som föremål än vad de är, men det är ett annat inlägg.

Veckans inlägg: om att tala för publik

/

Nu är veckans inlägg uppe på Debutantbloggen, och det är en del av at jag sitter här och laddar inför föredraget jag ska hålla på SydCon imorgon. Jag ser verkligen fram emot det, men med vissa ryckningar i nerverna. Resten av dagen kommer lätt att vigas åt att putsa på föredraget och att peppa mig inför det. Som på beställning (höll på att säga brev på posten, men det var det faktiskt) så kom namnbrickan till Bok & Biblioteksmässan idag! Det känns verkligen stort och roligt och speciellt och som något jag aldrig gjort förut - att hålla föredrag på B&B och dessutom få en bricka med mitt namn på. Så officiellt.

Och jag har skaffat biljetterna till Gnosjö, där jag ska prata på biblioteket i oktober. Se, pratandet ligger i luften.

Litteraturbaren - en kort rapport

/

Jag har lagt upp veckans inlägg på Debutantbloggen, och det handlar inte helt oväntat om Litteraturbaren. Resten av veckan har handlat om att komma tillbaka till jobbet efter semestern, men Litteraturbaren var ett andningshål i det. Jag fick träffa Johan Theorin! Det var fantastiskt trevligt och han är en så rolig person att jag blev helt avväpnad så fort vi sågs. Vi hade inte så vansinnigt gott om tid innan det var dags att kliva upp på scen, men det fanns tid att ge honom min bok och få mitt ex av Skumtimmen signerad. Efter samtalet, som jag minns som roligt och lyckat med en glad och uppmärksam publik, åt vi middag och drog skrönor en stund till innan bussen gick tillbaka till Malmö. Allt gav mig en champagnebubblighet i kroppen.

Jag har haft en förbaskad tur med mina möten med etablerade författare. Justina Robson var otroligt trevlig och Johan Theorin fortsatte samma stil. Jag kan bara hoppas att min tur håller i sig.

Bildbevis säger ni? Här:

Har jag berättat om SydCon 2010? Inte?!

/

Som jag skrev i förra inlägget (och som möjligen kan läsas ut av mina inlägg runt den tiden) så var det galet mycket precis innan semestern. Det var så vansinnigt mycket att göra att jag missat att plussa för ett uppdrag jag har om en månad - ett riktigt hedersuppdrag - jag ska hålla ett litet föredrag på SydCon 2010! När jag flyttade till Malmö var SydCon den stora grejjen varje sommar. Ibland ordnades det i Lund och ibland i Malmö men det var jäkligt roligt varje gång jag var där (ah, nostalgiska minnen om Körsbärsträdgården). Nu är det ett par år sen jag var på SydCon senast och ett par år har det dessutom inte varit något konvent, men i år blir det av. Från den 20:e till den 22:e augusti ska det spelas spel och umgås i Malmö och som en programpunkt ska jag prata om att skriva fantasy i malmömiljö. Det ska bli riktigt roligt! Jag återkommer med tid när jag har fått schemat.

En blick på programpunkterna i övrigt ger bland annat beslutsångest över vilka rollspelsscenarion man vill vara med och spela. Jag menar - vem vill inte spela skräckäventyr i ett igenbommat hus? Eller få nostalgiöverdos av ett scenario i D&D-anda från -84? Eller göra tidsresor? Eller Fading Suns? Eller In Nomine?

Jag får fundera lite. Men ni ska inte fundera, ni ska bara anmäla er!

Radio FTW!

/

Inte nog med att jag faktiskt klara de av att lyssna på hela inslaget om Udda verklighet (där jag bekänner barndomshemligheter och sjunger fantasyns lov), imorgon ska mitt sommartwitter läsas upp i samma program också! Jag är otroligt nöjd med produktionen av dagens inslag. Sara var en rolig intervjuare, ljuden och klippningen är rolig och textuppläsaren har en väldigt behaglig röst. Allt är bra med andra ord. :)

Här är länken för dagen, och imorgon mellan 10-12 någon gång ett sommartwitter.

Swecon

/

Jag har haft en magiskt fin helg. Swecon/Condense gick av stapeln i helgen och det var en otroligt trevlig upplevelse. Jag har aldrig gått på en sf-kongress förut och så här efteråt kan jag bara sparka mig själv för att ha låtit bli! Det må vara den första jag har besökt, men det kommer verkligen inte att vara den sista. Jag träffade Justina Robson (författare till Quantum Gravity-böckerna, bland andra) och en hel hög med andra intresserade, intelligenta och supertrevliga människor. Vi pratade böcker, filmer, tv-serier, genrens framtid, andra delar av genren (det var länge sen jag tänkte på radiopjäser senast, men det är ett roligt medium) och jag blev intervjuad. Till höga skratt erkände jag att jag inte hittat rätt port när tv-killen skulle filma och sen en diskussion med publiken om ifall man skulle välja att gå in genom porten eller inte.

När det väl var dags att åka hem igen fick jag och Justina med oss våra fina porslinskoppar i present. Jag tänker använda min som en sporre att skriva fortare och bättre och det är säkerligen inte bara inbillning att teet smakar bättre i den!

Röster om kongressen:

Åka i Landet Annien verkar också ha haft trevligt (och skriver snälla saker om mig).

De finska gästerna verkar också ha roat sig och har lagt upp en rapport på Partial Recall.