Skriva på stan

Sen jag skaffade mig min stora, fina skärm har jag mest skrivit hemma, men idag gjorde jag något nytt - jag skrev på kontor. Karin Tidbeck sitter ibland på ett kontor och skriver (när hon inte jobbar hemma eller i min fåtölj) och idag hade hon bjudit in ett par av oss andra att dela hennes arbetsplats. Jag valde bord med omsorg: vänt mot en vägg, inget fönster, inga distraktioner. Sen skrev vi hela dan. Eller ja, om jag ska vara helt ärlig så var det en smärre drös av 2048-omgångar också, men i princip.

Vi skrev i 45 minuter och pratade i en kvart, eller sprintade i 30 minuter och jämförde resultaten, och vi satt i våra bubblor av musik med hörlurarna som skydd mot de andras prat eller de andras knattrande tangenter som välbehövlig sporre. Jag var produktiv nog för att kunna stryka gammal text utan att hamna under mitt dagsmål. Mycket nöjd. Det är skönt att ha närvarande kollegor ibland. Eller oftast om du är som jag.

Jag har aldrig haft en egen arbetsplats utanför hemmet men jag kan förstå fördelarna. Köket var rymligt, det fanns folk som jobbade runtomkring, man markerar arbetsdagen med att gå dit och sen gå hem, och har man tur så delar man med folk som sätter upp sådana här lappar:

Å andra sidan kan man inte jobba i pyjamas, och det är en klar nackdel. För att inte tala om att jag drog med mig en hel ryggsäck full av bra-å-ha-saker.