Den här länken kom till mig via Calliope books och den är verkligen en mysryslig tanke. Av de tre (!?) böckerna funna vid Harvard bundna i mänskligt skinn är en av dem bunden i sin tidigare ägares skinn.

Kanske en tanke för efterlivet? Jag har ju mitt donationskort, mitt de-animation-kort och så kan jag lägga till 'skicka askan till rymden och bind en bok i mitt skinn'. Eller? Requiescat in pace, indeed.

Jag förutsätter att stackars Jonas hade föredragit att behålla huden på kroppen och jag hade föredragit att få veta mer av den som skrev efterordet - för att inte tala om att jag undrar varför de andra böckerna har mänskligt skinn i sina pärmar - men jag är betydligt mindre creeped out av att veta var det kommer ifrån än inte.

Nej, alla dessa tankar på kroppen efter livet är inte nya, och det lär inte vara sista gången heller. Det är ju det där med att vara tränad arkeolog, mänskliga kvarlevor är liksom vårt levebröd. Och kan man inte bli mumifierad så ...

EDIT: här är en artikel till, mer av samma och lite mer bilder och mer av min känsla för det - läs gärna, men inte högt.