Stolt

Årets ögonblick var när jag fick en länk av chefen igår. Den gick till årets försäljningstopplista på SF-bokhandeln. Udda verklighet blev den bäst säljande boken på svenska förra året. Wow. Jag är fortfarande rätt tagen. Här, beskåda det fantastiska, och kolla vilket fint sällskap jag hamnat i dessutom.

Jag är road av det faktum att av topp 10 på listan så är 7 av Perumov och en av Gluchovskij. Rysk fantastik gör sig uppenbarligen i svensk översättning.

Så, till alla läsare som införskaffat sitt ex på eller genom SF-bokhandeln - Tack! Det här gjorde under för självförtroendet och skrivlusten.

En god dag

Ute är det plusgrader och snön verkar ha genomgått en zombiefiering. Nu är den decimetertjock, halvflytande och grå. Inte lika vackert. Trots det har jag en riktigt fin dag. Morgonskrivandet gick som det skulle (det händer så sällan numer att jag blir lyrisk varje gång), när jag kom till jobbet hade min kollega kommit in för tidigt och jag kunde vända i dörren för ytterligare en timmes skrivtid. Som också gick bra! Sen har det ju varit juletider på jobbet, mycket folk, många önskelistor och pepparkakor så det står ut ur öronen. Och på tal om ätbara saker så är det Det Stora Julbordet med jobbet idag. Vi har jagat upp oss över det här sen i oktober och är rätt taggade nu. (Jag vet, epikuré i själ och hjärta, kan inte hjälpas. Är bara glad att vi är flera på jobbet som är likadana.)

Och på tal om jobbet så har kollegorna i Stockholm gjort en julkalender med presenttips.

Dessutom har jag förälskat mig i årets julkalender och i Ritva Rantanen. Ack, vad hade jag inte gjort för att ha hennes hår! Och för att bo på hotell Gyllne Knorren!

Fantastisk måndag!

Tillbaka på jobbet igen efter skrivveckan och med huvudet mer inne i Särskild än utanför så var det lite av en omställning. Den har underlättats av att jag inom två timmar har haft a) besök av författaren Henrik Örnebring (då jag förstås passade på att skaffa hans Blodsmak och få den signerad, ta det bokköpstopp!) och b) blivit berömd för Udda verklighet inte mindre än tre gånger. Den senaste läsaren kom med det trevligaste berömmet på länge: "Du, din huvudperson, Udda, henne känner jag."

Underbart. Helt jäkla underbart att höra.

Arbiträr afasi

Här på jobbet har det varit en märklig dag. Jag har drabbats av lättare afasi och är fullständigt förbluffad över vad personen som sopat med kvast i mitt ordförråd har lämnat kvar. I samtal med kund kunde jag till exempel säga saker som 'den där symbolen som liknar en gargoyle fast mer som en sån där som hoppar, en grön' när jag menade spelföretaget Flying Frogs logga. Jag försökte också beskriva känslan i ett av spelen 'som den i den där filmen där Depp spelar en förvirrad man med puritanska värderingar, han den där Ichabod Crane' men var oförmögen att hitta Sleepy Hollow i huvudet.

Nåja, kvasten lämnade i alla fall kvar möjligheten att på kundens fråga om hur Call of Cthulhu kändes att spela, ifall det var learning by doing, svara 'nej, det var mer learning by dying'.

Att vara sin egen chef

Min chef på bokhandeln är på semester och jag saknar henne. Verkligen, på riktigt och alldeles innerligt! Inte nog med att hon är bra på vad hon gör, får struliga saker att se sjukt lätta och snabbfixade ut,  hon har alltid kloka saker att säga om allt möjligt också. Och så är hon rolig. Och kreativ. Och en god vän. Hon är chefen jag önskade att alla kunde få ha - med fullt förtroende för att du kan sköta din uppgift, ger dig gott om utrymme att ta egna initiativ och belönar dina ansträngningar. När jag skriver är jag min egen chef och jag är inte en chef som min Kapten är. Jag har bitvis inget förtroende alls för mig själv, jag misstänker att jag är en slacker och att inget blir gjort om jag inte sätter upp del- och detaljmål, jag har hårda deadlines och när jag gör något bra har jag inte vett att njuta av det. Om jag däremot skulle lyckas mindre bra så är min inre slavdrivare framme med tidsstudiemannen i släptåg och ska ifrågasätta om jag verkligen ska ägna mig åt det här när det ändå inte ger resultat omgående.

Jag vet att det är fråga om en skrivsvacka (som alltid i början av hösten, men tidigare än vanligt i år) och att mitt förtroende för min förmåga är extra låg när jag inte verkar få ihop det. Just nu hjälper det inte att veta, den inre tidsstudiemannen har ändå ett formulär fyllt av nedslående siffror och stränga tillrättavisande.

Jag får försöka distrahera honom med lite scrivernerplanering. Jag kanske kan få det att kännas som om jag rör mig framåt.

Måndagsexemplarsmåndag

Gräsliga, gräsliga måndag. Skrikande måsar, vaknade på fel sida, ingen laktosfri mjölk på fiket, inga hörlurar med mig och ett otroligt störigt sällskap i soffgruppen bredvid. Felleveranser och felprismärkningar och försvunna böcker. Tusen saker att göra och ingen tid att göra dem på (cap'n - jag saknar dig! jag vet att det är din första semesterdag men ändå ...). Tusen mil kö på lunchen och konstant klibbigt i luften.

Dessutom försöker jag sluta med tillsatt socker. Och skrivandet går åt skogen.

Hur var din måndag? Snälla säg att den var bättre, jag känner det som om jag haft allas dåliga måndag idag.

Kort och koncist

Idag har jag tillbringat hela dagen inne på kontoret, rygg mot rygg med min kapten, och har ägnat den åt att skriva katalogtexter. För dem av er som har SF-Bokhandelns papperskatalog till hands så är det alltså fråga om den lilla textsnutt som dyker upp tillsammans med boken där, eller om man går in på hemsidan så är det den längre texten som finns bredvid böckerna där. Eftersom bokhandeln har sin egen stil på texterna och på vad som är viktigt att få med är det extra kul att skriva. Det blir om möjligt ännu roligare av att sitta med Cap'n och bolla idéer eller översättningsförslag på de engelska orden. 'Invader' t.ex. Hur skulle ni översätta det? Själv röstade jag för 'invadist' eller 'invadör' men jag tror att resultatet blev 'de invaderande styrkorna' även om det inte är i singular. Men mitt i all denna skrivglädje så finns det också ett stänk av missmod. Det gäller särskilt de mer romantiska urban fantasyböckerna. Där verkar baksidestexterna ha en finit mängd variationer och sen är det att blanda och ge. Eller vad sägs om 'ferociously alluring'?

Imorgon har jag lite mer av samma, jag ser redan fram emot det!

Slutet är här. Och ändrad tid.

Jaha, det var det det. Semestern över. Det har varit en så galet upptagen vår, och vintern innan dess var inte att leka med den heller och hösten som bara bestod av arbete och omskrivningar. Nog längtade jag efter ledigt alltid och när jag under flera nätter i början av semestern drömde att jag var försenad till saker (konstant försenad, med andan i halsen) var det inget snack om att den kom lägligt nu. Sen har vädret varit förtrollande! Tropiskt nästan. Jag är glad att det är mer sommar kvar nu när jag går tillbaka till jobbet igen. Jag ser inte fram emot att stå och se cykelstråket av folk dra förbi med solstolar på pakethållaren och badkläderna på under de vanliga - men det kan vara värt det för den där eftermiddagsglassen på Davidshall eller den ljumma promenaden hem om kvällen. Kanske ett kvällsdopp vid T-bryggan.

Nå, jag har annat roligt att se fram emot. Som Litteraturbaren på torsdag. Tiden har blivit ändrad till kl 20.00 och om man vill åka från Lund så är det förmingel med musik på Lunds Bok & Papper innan bussen går ut till Dalby. Jag har fått veta att förbokning av biljetterna är att rekommendera. Det görs på nummer 046-20 00 06 och de kostar 150 kr.

Semestern må vara över - men sommaren är det inte!

science fiction och/eller fantasy

Det kommer säkert inte som en överraskning för någon att jag funderar över fantasy och sf som genres med jämna mellanrum (det ingår ju trots allt i mitt jobb). Det är naturligtvis inte bara vi på SF-Bokhaneln som funderar över sånt och nu har jag hittat en hel debatt om huruvida sf och fantasy kan jagas ihop under samma flagga. Justina Robson och Mark Chadbourn har gjort flera inlägg i en Babel Clash på Borders blogg (läs nerifrån och upp). Intressanta poänger på båda sidorna får jag säga. En av de saker som slår mig mest är att jag är lyckligt lottad som jobbar där jag gör. Jag har ständig tillgång till de senaste författarna, böckerna och nyheterna. Sf och fantasy får lika stora delar av hyllutrymmet. Folk som kommer in i butiken är på förhand inställda på vad de är ute efter och om det finns någon "sf är finare än fantasy för sf sysslar med verkligheten"-attityd så är jag oftast förskonad från den eller har möjlighet att bidra med min syn på saken. Visst har vi problem med genrebestämningen ibland, men det är (som flera personer i kommentarerna på tråden ovan sagt) för marknadsföringsanledningar mer än att vi tycker att en sorts spekulativ fiktion är bättre än någon annan.

Jag för egen del är glad över att det finns både rymdskepp och drakar i böckerna jag har på armslängds avstånd och det har alltid varit en fråga om att välja en bra historia för mig - inte välja ifall det är teknik eller magi som styr världen.

Dagen i punkter

¤ Skar mig i handen när jag packade upp - blodvite för bokhandeln! ¤ Glass i solen.

¤ Fick veta att Udda verklighet är månadens val för Adlibris Fantasyklubb!

¤ Lyckades fånga Udda verklighet när den dök upp Adlibris 'senast sålda'-ruta. Bildbevis  säger ni? Här:

Att se sin egen bok i den lilla rutan är en besatthet jag ärvt av en författarkollega (H, den här är till dig), jag är glad att kunna pricka av den från listan! Nu ska jag bara se någon läsa min bok på bussen också så har jag verkligen sett den fylla sitt syfte i det vilda.

Resten av dagen kommer att ägnas åt att packa och förbereda för morgonen - då bär det av till Condense, Swecon 2010, för en helg full av strängteori, first-contact-sf och fantasy nu och i framtiden. Ska bli fantastiskt roligt!

Somliga dagar rockar

En läsare kom in i butiken, med en bukett blommor och ett vackert beröm. Han hade köpt boken, trots att han inte gillar böcker på svenska, gått och satt sig vid kanalen och försvunnit in i den meddetsamma. Lite senare hade han funderat på att leta efter brunnen, men blivit påkommen av polisen med händerna på staketet. När han försökte förklara vad det var han gjorde bad de honom blåsa i ett alkotest. :)

Jag är glad att han inte fick några påföljder för det, men jag är faktiskt ännu gladare över att han gick dit och kollade. Och jag är gladast över att han berättade om det för mig.

Vilken dag!

Det började med en liten skrivstund och att jag mötte en deadline en dag tidigt. Sen var det dags för intervju i P3 Populär och jag blev otroligt väl omhändertagen innan, under och efter av Julia medan samtalet med Hanna Fahl var lika roligt som vanligt. Jag kom därifrån med humöret på topp och lite av en minneslucka när det kom till vad jag sagt. Förutom att jag svor i radio. Fy på mig.

Jag firade mitt första radioframträdande som författare med en ny datorväska och en mumsig lunch. Och jag hinner inte mer än tillbaka till bokhandeln förrän dagen rusar i taket! Topplistan för maj månad har kommit. Det är så man blir svag i knäna! Här, se själva: Jag vet att det är för alla de fantastiska människor som kom in på signeringsdagen och de första dagarna och sen gick hem och berättade för sina vänner. Jag är överväldigad. Och glad förstås! Och i gott sällskap!

Sen kom folk in i butiken efter att ha hört radioprogrammet, folk skickar gratulations-sms och jag fick till och med ett email med musiklänkar till steampunkmusik producerad här i Sverige (efter att ha nämnt mitt nästa projekt i intervjun).

Efter lunch fick jag en finfin recension och dessutom goda nyheter om ett uppdrag till hösten. För att inte tala om att jag blev bokad för nästa radiointervju. Som är redan på tisdag.

Och jag har fått en wikipedia-artikel. Wow.

Ja jösses. När det regnar så öser det ner!

Det känns som tisdag

Fjärilarna i magen är bråkiga så här kvällen före signeringen. När jag jobbade som reseledare brukade jag köra tisdag till tisdag-turer och den dag då jag hade som värst med fjärilarna i magen var just tisdagarna. Så mycket hängde på hur de där första timmarna gick, om gruppen gillade en, om bussen skulle vara i tid/i gott skick/ha luftkonditionering, om gästerna var på gott humör eller sura över något som hänt tidigare. Men när jag hälsat på alla, sett till så de satt bekvämt, höll i mikrofonen och började prata så brukade det gå över. Och hade det inte löst sig tidigare så brukade Karnaktemplet som första guidningstur lugna nerverna och charma gästerna. Det är så otroligt övermannande underbart att ingen kunde motstå det.

Det känns passande att morgondagen är just en tisdag, men jag önskar lite grann att jag hade Karnak som bakgrund.

Som en dans

Idag har jag skrivit hela dagen. Jag önskar att jag kunde säga att jag arbetat med mina skönlitterära strävanden, men i verkligheten har jag fått förtroendet att hjälpa till med katalogtexterna till världens bästa bokhandels katalog. Det innebär att jag sitter och saliverar över Android Karenina långt innan den kommit ut och att man kan sucka lyckligt över China Mievilles senaste bok Kraken (som dök upp senare under dagen). Det innebär också att man får leta igenom långa listor av länkar för att hitta information om en bok, för att sen försöka dechiffrera vad den egentligen handlar om från de allmänt hållna uttalandena man kan hitta.

Den roligaste biten är att översätta det som ska in i katalogen. Vissa ord blir svåra att få rätt ton på. Gårdagens stora bekymmer var vilket ord för 'zombie raiser' jag skulle använda. Zombiemästare, zombiekung, zombieherre, zombiedomptör, zombiehärskare?

Dagens stora problem har varit 'dungeon'. Som i 'dungeon crawling' eller rent ospecificerat 'dungeon'. Inte nödvändigtvis varken grav, katakomb, fängelsehåla eller annan håla heller. Det gladde mig dessutom att få använda 'opta' som ett ord.

Ah, språkfinesser. Det man lever för.