Jag bär mitt nördhjärta på ärmen

... eller på bröstet, magen eller ryggen beroende på tröjan. Jag pratar förstås om t-tröjor med tryck. Det måste vara det roligaste plagget nånsin. Det är svårt irriterande att det inte finns en större variation på själva tröjans form bara, jag är inte helt införstådd med det fina i en rundringad vanlig tisha. Men, men, vad gör man när trycken är såhär fantastiska?

Sen finns det förstås en uppsjö ställen att skaffa dem och en uppsjö av subnördkulturer att ta del av. På shirt.woot har de mer eller mindre nördiga nya tröjor varje dag. Det är källan till min fantastiska Aquired Taste-tröja och just idag har de en med Monty Python-tema, nämligen Black Knight Coat of (No) Arms. Det är habegär vid första ögonkastet.

Think Geek har förstås en massa fina, vad sägs om den här med Mary Shelley? Eller med superhjältar i art nouveau-stil? Det är nästan för fint för att låta bli ...

Har ni några egna favoriter?

Euroconrelaterade länkar

Lite länkar från Eurocon (jag vet, jag är så sent ute att det inte ens är lustigt, men det är det här eller att inte lägga upp dem alls, och jag vill ju hitta dem för egen räkning om inte annat, så håll till godo!). De är otroligt självcentrerade, jag har bara tagit med dem som nämner intervjun på fredagen, men det är en välgrundad gissning att de flesta av de som jag länkat till faktiskt har skrivit om fler saker och fler dagar. Bara att klicka sig vidare. Glorybox-Sara och jag klickade när vi träffades, här finns bildbevis!

Lite udd  gillade intervjun med Bear.

Boktimmen tyckte att intervju gick riktigt bra och förundras över att jag inte squeelade mig igenom den.

Drömmarnas berg funderar över mitt upplägg men gav resultatet tummen upp.

Lazy's Library har bild och några citat.

Maria UNT  har med en bild.

Jumbled Words kallar mig 'cute' och bara  därför vill jag ha kvar länken. Ack, fåfänga!

Debutantbloggens Oskar Källner använder Bear-intervjun som ett exempel på hur roligt det är att vara nörd, vuxen och få lov att gotta sig i sina intressen på en kongress.

Jag och Karin Tidbeck signerade i SF-bokhandeln på torsdagen och det finns visst en liten video av försnacket där.

Steampunkcykel

När jag fyllde 35 fick min cykel punktering och jag var hänvisad till extracykeln under en vecka eller två. Det i sig var väl inget att rapportera men när födelsedagen närmade sig fick jag besök av mina vänner, Christoffer och Maria Krämer, som ledde mig ner på gården där ett stort paket inslaget i svarta sopsäckar stod. Under dem fanns den mest fantastiska cykel jag någonsin sett! Grön! Med kylarprydnad! Och parasollställ! Det var helt enkelt allt man någonsin kunnat önska sig av en cykel. Inte förrän Maria frågade om jag kände igen cykeln insåg jag att det var min gamla. En skabbig 80-talshoj som blivit sprejmålad för en tio år sen eller så. De hade involverat Käraste som smugit ner och punkterat den när jag kommit hem från jobbet en dag och sen levererat den till vännerna. Han hade laddat upp med undanflykter och lögner ifall jag skulle börja fråga var den tagit vägen. Jag hann knappt sakna den. Här stod den så, som en dröm i grönt och koppar med mässingsdetaljer. Jag kunde knappt tro min lycka.

Jag lämnade in bilderna till Steampunk i Sverige och vann ett halsband för dem (så fort det dyker upp får jag visa upp det också, det är verkligen gåvan som fortsatt att ge) och nu har cykeln blivit uppmärksammad även av Steampunk-Micki. Cykeln kom med en fin beskrivning av tillverkningen, som en rosett av fiktion, den finns återgiven på båda bloggarna, där finns också fler bilder.

Bläckfisk i rymden

På sätt och vis tycker jag  synd om de som med dårars envishet hävdar att sf och fantasy är undermålig litteratur som endast är handlingsdriven och/eller innehåller ett visst antal ingredienser ur en, av kritikern fastställd, lista. För det mesta tycker jag bara att de har fel. Och sen finns det de tillfällen då det bevisas att sf inte är ett litterärt påhitt utan numer är verkligheten och då undrar jag alltid hur dessa författare/kritiker/dårar tar det. Nu senast Margret Atwood. Hennes kritik av sf är lika gammal som det pris hon fick för sin The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse). Jag undrar om hon är lika förundrad över vår verklighets sf-inslag som jag är? Den fantastiska framtiden är nu - NASA skickar ut bläckfisk i rymden! Det blir knappt bättre.

Alla länkar ni behöver finns på butikens blogg.

Stolt över min genre

Det finns förstås en mängd saker som irriterar mig med folks inställning till genrelitteratur. Att kalla det genrelitteratur är den första irritationen, i mitt tycke tillhör alla böcker minst en genre. Att använda sig av science fiction och fantasy i sitt skrivande och sen blankt förneka att det skulle kunna finnas bra saker med sf/f som genrer gör mig också asförbannad. Jag är inte ensam i min irritation. Den delas bland annat av min kapten och vän Karin Waller på SF-bokhandeln Malmö och häromdagen fick vi nog. Vi har pratat om det länge, men den här gången fick vi tid att skriva ett inlägg på butiksbloggen om genreföraktet. Vi ryter här. För dem som är intresserade.

Det finns naturligtvis en massa mer man kan säga om saken, men nu har vi börjat i alla fall.

Skriva fantasy och science fiction

Jag blir alltid glad när jag ser mina genres tagna på allvar. De som tror att fantasy och sf är lättare att skriva för att man kan hitta på som man vill misstar sig grundligt (och det är märkligt ofta det misstaget görs). När man skriver fantastik är det viktigare än annars att ha koll på sin värld och bygga den med omsorg. Att vara konsekvent och välja vad man har med sig från vår värld blir mer betydelsebärande än i mainstreamlitteratur. Läsaren förlitar sig på att du har full koll och att du kommer att lotsa dem genom historien och världen utan att plötsligt servera iskylda drycker i en medeltida kultur utan att först ha tänkt ut hur istransporterna går till (det betyder inte att du måste berätta hur det går till, men du måste i alla fall veta). Alla friheter som genrerna ger kommer med sina egna uppsättningar måsten.

Sf/f bygger på traditioner, har litterära giganter, föregångare, strömningar, konventioner och allt det andra som mainstreamlitteratur också har, och att tro att man kan bortse från det när man skriver kommer bara att göra att resultatet blir klenare. Jag säger inte att man inte kan bryta mot konventioner, jag säger bara att man ska veta när man gör det och göra det medvetet.

Anledningen till att jag tänkte på det här just nu var att jag snubblade över Stefan Ekmans plussning av en inspirationskurs i att skriva fantasy. Den låter väldigt spännande. Här finns originallänken med pdf. Det rör sig om fyra möten i Göteborg och de är gratis eftersom de är en del av kursledarens utbildning till skrivpedagog.

För dem i Malmö med omnejd finns det en kurs i Att skriva fantasy och science fiction. Den är en del av Folkuniversitetets utbud och katalogtext finns här.

Det är roligt att läsa fantastik skriven på svenska, som en kontrast till all den engelskspråkiga litteratur jag vanligen plöjer. Jag ser för egen del fram emot att få se mer svensk fantastik i framtiden. Bra, välunderbyggd, egensinnig fantastik.

När man hittar nåt som funkar

För att muntra upp mig själv tittar jag på Darth Vader-reklamen (ja, jag vet, den handlar om en bil egentligen, men det märker jag knappt) ett par gånger. Jag skulle kunna sjunga dess lov i flera meningar. Den är bedrägligt enkel, snyggt spelad, lysande kroppsspråk, understated och med hög igenkänningsfaktor (på flera punkter, i mitt fall för känslan av att vara Darth Vader fångad i en fyraåring utan jedikrafter). I sådana här lägen blir jag extra glad över att hitta en film till, med mer av den lille Vader.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tM3s37fZZts&w=640&h=390]

Jag struntar i att det är ett blibolag bakom. Den gör mig glad.

Stolt

Årets ögonblick var när jag fick en länk av chefen igår. Den gick till årets försäljningstopplista på SF-bokhandeln. Udda verklighet blev den bäst säljande boken på svenska förra året. Wow. Jag är fortfarande rätt tagen. Här, beskåda det fantastiska, och kolla vilket fint sällskap jag hamnat i dessutom.

Jag är road av det faktum att av topp 10 på listan så är 7 av Perumov och en av Gluchovskij. Rysk fantastik gör sig uppenbarligen i svensk översättning.

Så, till alla läsare som införskaffat sitt ex på eller genom SF-bokhandeln - Tack! Det här gjorde under för självförtroendet och skrivlusten.

Genrelycka - Bister fantasy

Jag är sedan igår uppfylld av språklycka. En av mina vänner, den kloka herr Emgård, myntade en ny term för fantasy - bister fantasy. Det är så perfekt för mina bokhandlarbehov att jag nästan blir tårögd! Nu behöver jag inte beskriva de böckerna som 'smutsig fantasy' eller 'nitty gritty' som jag känt mig tvingad till tidigare. Känns riktigt, riktigt bra. Jag har funderat på ifall det finns en bättre term för urban fantasy också. Än så länge ingen framgång. Förslag mottages tacksamt.

God fortsättning förresten! Hoppas era helger avlöpte över förväntan och att ni har en fin vecka. Jag önskar att jag hade goda nyheter från det självpåtagna skriv-ide jag gått i. Men än så länge anser jag att det är goda nyheter att jag inte får raseriutbrott på mina motsträviga karaktärer. Om jag inte avrättar dem så är det ett under. *tar ett ögonblick och funderar över ifall det skulle vara möjligt* Nej, de överlever nog idag också. Men jag ger inga garantier för imorgon.

Arbiträr afasi

Här på jobbet har det varit en märklig dag. Jag har drabbats av lättare afasi och är fullständigt förbluffad över vad personen som sopat med kvast i mitt ordförråd har lämnat kvar. I samtal med kund kunde jag till exempel säga saker som 'den där symbolen som liknar en gargoyle fast mer som en sån där som hoppar, en grön' när jag menade spelföretaget Flying Frogs logga. Jag försökte också beskriva känslan i ett av spelen 'som den i den där filmen där Depp spelar en förvirrad man med puritanska värderingar, han den där Ichabod Crane' men var oförmögen att hitta Sleepy Hollow i huvudet.

Nåja, kvasten lämnade i alla fall kvar möjligheten att på kundens fråga om hur Call of Cthulhu kändes att spela, ifall det var learning by doing, svara 'nej, det var mer learning by dying'.