Steampunk

Jag är rätt såld på steampunk. Det torde inte vara en överraskning för särskilt många av mina läsare, men om man vill se några av mina lovsånger så finns det ett inlägg på Nittonde stolen och under etiketten 'steampunk' på SF-bokhandelns blogg finns ett gäng andra. Jag var på ett steampunklajv i Göteborg förra året och har läst allt jag kunnat lägga händerna på (och hunnit med ska sägas, en liten läshög har bildats därhemma). Jag har alltid gillat saker som idag skulle hamna under steampunk: Jules Verne, urverk (ville bli urmakare en gång i tiden), luftskepp, 1800-talsestetik (men betackar mig för de mer osmakliga delarna av kulturen då), upptäcktsresande, kartografi, romantiken, piraterna osv. Jag tror inte jag har varit medveten om det som subgenre förrän 2007, men det känns som om det spelar mindre roll - steampunk är vansinnigt varierat, finns i kläder, film, litteratur och musik. Det ska rätt mycket till för att det ska ta slut.

När jag gav mig på NaNoWriMo 2008 ville jag ha något som var så långt ifrån Udda verklighet jag kunde komma och skrev en ytterst opassande historia i ett steampunk-Malmö, kallade det hela för Den tickande staden och hade alldeles för roligt. Jag hade lite glömt att det kunde vara så kul att skriva (redigerande gör gärna det med mig, jag blir övertygad om att jag bara kan göra fel, för det är ju det enda jag gör då - rättar fel), men det gav mersmak. Så 2009 gav jag mig på att skriva en julkalender som en prolog till Den tickande staden. Den publicerades på nätet, fick ursnygga illustrationer av min vän Tomas Lif och vänner, bekanta och vilt främmande läste den. I mars 2010 tog jag ner den, med tanke att snygga till texten och kanske göra något av mitt underhållningsprojekt, en bok kanske. Sen blev jag utgiven och tiden tog slut.

Åka (från fanzinet Landet Annien) driver en blogg om steampunk i Sverige och efterlyste länkar, bilder, evenemang - allt som hade med steampunk att göra och som skedde i Sverige. Om man skickade in så kunde man vinna ett väldigt fint halsband med en skrivmaskinstangent på.

Jag skickade länken till den där kalendern och passade också på att skryta om den vansinnigt snygga steampunkmoddade cykel jag fick i födelsedagspresent förra året. Och jag vann!Så nu ligger kalendern uppe och hon har sagt att hon ska visa upp cykeln på sin blogg också. Åka har dessutom skrivit en väldigt uttömmande och ingående presentation av steampunk som jag tycker är väl värd att läsa, om man så bara har ett minimalt intresse av genren.

Få din novell uppläst

Via det eminenta SF-nyhetsbladet Sciencefictionjournalen (#207) fick jag en länk till en podcast, Elektrubadur, som söker nya noveller att läsa upp.

"Bästa författare,

Elektrubadur är en nätradiostation som sänder noveller. Vi tar tacksamt emot bidrag med svenska som originalspråk. Vi kräver inte att ditt bidrag ska tillhöra någon specifik genre. Vi tycker om science fiction, fantasy och skräck, men vi vill sända alla berättelser som tilltalar vår kärlek till det underliga, fantastiska, mystiska, obehagliga, och kanske lite roliga."

Kunde kanske vara något? Jag är svårt sugen själv. Med gammal vurm för Skriv så spelar vi (finns det programmet att höra någonstans i ett arkiv eller så? Jag har inte kollat än, men det vore intressant) så är det rätt oemotståndligt.

Lättdistraherad

Eftersom dygnet är otrevligt begränsat när det kommer till timmar, inte är det öppet för förhandling heller, så har jag fått göra en översikt var de tar vägen. 9,5 timmar till jobbet. 1 timme till morgonrutinen. 1,5 timme till middag och socialisering med Käraste efter jobbet. 8 timmar mer eller mindre medvetslös.

Det ger fyra timmar mer eller mindre över. Jag har oftast 1-1,5 timme mellan morgonrutinen och jobbet som jag försöker lägga på skrivandet, men de ca 2,5 timmar som blir kvar på kvällen borde (i alla fall delvis) också läggas på skrivandet och på sistone har jag slösurfat mer än vad jag borde istället.

see more Failbook

Känns det igen? Oh yes. Det känns igen. Dags att göra något åt saken. Såhär blir ingen bok skriven.

Om manus var älskare

På tal om länkar, här är en som fick mig att skratta upp te i näsan. If Manuscripts were Lovers.

Skrivande i länkform

När jag lyckas slita mig från rapporter från Japan och Mellanöstern så läser jag om skrivande (förstås) och nu har jag ett gäng länkar som är väl värda besväret. Så, det här kan eventuellt vara mer för min skull än för er. Om ni inte skriver själva förstås, då är det här riktigt, riktigt bra grejjer av människor som vet vad de snackar om. Först ut är Sarah Monette som pratar om mosstrollproblemet. I korthet: använd inte termer eller uttryck som inte är underbyggda i din värld.

Sen har vi ett inlägg ur Elizabeth Bears livejournal där hon pysslar med ett stycke så att man kan se hur hon tänker kring tempo och karaktärsbeskrivning. Det är inspirerande. (EBear brukar också prata om mosstrollsproblemet.)

Till sist har vi ett inlägg av Sherwood Smith om att lära sig skriva om. Och det är väl det inlägg som har mest bäring på mig i dagsläget.

Sen har jag en bonuslänk (tack Moa, jag hade inte hittat annars!) Den visar ett par av mina favorithus i Malmö. Se och njut, funkis när det är som funktionellast.

Länklycka: Brian Dettmer

Det finns konstnärer som i redan i sitt val av material och medium förtrollar mig, Brian Dettmer är en sådan. Han har tagit böcker och med hjälp av pincetter och skalpeller har plockat fram själen i gamla böcker, böcker som ingen läser för texten längre eftersom den är föråldrad. Det är så vackert och symboliskt att jag smälter.

Här hittade jag honom första gången (en hel hög med tjusiga bilder ur hans galleri) och här är en intervju med honom. Förtrollande.

Länklycka - Ione Rucquoi

I en helt orelaterad sökning hittade jag den här posten på The Journal of Mythic Arts, om konstnären Ione Rucquoi och hennes utställning Birds, Fishwives and Bunnygirls. Kärleken var fullständig. Den här är en favorit:

Även om rödhåriga kvinnor med fåglar på hjärnan är tilltalande (särskilt när de har näbb, jag säger ju det - kolla in länken!) så är ändå den här bilden mer fantasieggande.

Och på tal om fantasi och länkar så är här en länk till en karta över litteraturen som ni aldrig sett den förut. Jasper Fforde har inte problem med sin fantasi, det är då ett som är säkert. Kartor i böcker, särskilt över fantasilandskap, och kartor i allmänhet verkar vara något jag suktar efter på sistone. En bortlängtan kanske?

När man hittar nåt som funkar

För att muntra upp mig själv tittar jag på Darth Vader-reklamen (ja, jag vet, den handlar om en bil egentligen, men det märker jag knappt) ett par gånger. Jag skulle kunna sjunga dess lov i flera meningar. Den är bedrägligt enkel, snyggt spelad, lysande kroppsspråk, understated och med hög igenkänningsfaktor (på flera punkter, i mitt fall för känslan av att vara Darth Vader fångad i en fyraåring utan jedikrafter). I sådana här lägen blir jag extra glad över att hitta en film till, med mer av den lille Vader.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tM3s37fZZts&w=640&h=390]

Jag struntar i att det är ett blibolag bakom. Den gör mig glad.

Ansiktsuttryck

Som ett fullständigt Tim Roth-fan och ständigt nyfiken på folks bevekelsegrunder för beteenden är jag förstås också galet förtjust i Lie To Me. Tre säsonger fulla av Roth som spelar Cal Lightman med ett kroppsspråk som inte är av denna värld, en förtjusande dialog, en galet bra personkemi mellan skådisarna och en far-dotter-relation som är spännande. Jag kan varmt rekommendera serien om nu någon hade missat den. Lightman är baserad på Paul Ekman, en forskare som jobbade med mikrouttryck och som förespråkade att det finns ansiktsuttryck som är helt allmänmänskliga och inte kulturellt burna. Han utvecklade en serie igenkänningsfaktorer för att hitta identifiera sådana uttryck - FACS. (Och om jag förstått saken rätt så är relationen mellan Lightman och hans dotter Emily också baserad på teorier om förtroende mellan föräldrar och barn som Ekman och hans dotter framfört)

I serien har vi också en naturbegåvning på att se lögner och uttryck, vad Ekman kallar för en wizard. I verkligheten har Ekman identifierat 50 sådana naturbegåvningar ur en grupp av 20 000 människor och om man vill följa en intressant blogg (eller bara läsa lite för nöjes skull) så finns det en kvinna som jobbar med det som bloggar under Eyes for Lies.

På den bloggen fanns en länk till ett test som gäller identifierandet av falska och äkta leenden. När jag pluggade psykologi på universitetet så gjorde vi en del tester med just mikrouttryck, men jag hade aldrig gjort ett med leenden förut. Resultatet är inte så mycket förvånande som intressant. Av 20 fick jag 14 rätt. Av de sex som jag fick fel var jag tveksam innan jag klickade i på alla. Två var falska och fyra genuina och fem var män och en kvinna. Teorierna säger att vi är oväntat dåliga på att känna igen falska leenden, men gäller det också när vi ser genuina och ändå är misstänksamma? Det ger en något att fundera på.

Hur gick det för er?

Råd till författaraspiranter

Amanda Hellberg har manat till att dela med sig av tio råd i hur man blir författare inom en viss genre eller skribent av en viss sort och hennes ord har blivit hörda. Hon har samlat en lista över de som svarat. Där finns råd till de som skriver ungdomsfantasy, barnbilderböcker, copy, industriprosa och en massa annat. Det är intressant läsning även om man inte skriver i de genrer som har blivit behandlade. Det finns gott om texter på nätet för de som vill utveckla sitt skrivande också. Om man kör fast så kan ett välskrivet synopsis hjälpa en ur eländet, eller så kan man se över sin dramatiska kurva. Not for Robots är en sida med essäer om skrivande som är väldigt bra. Och när man väl har skrivit kan man behöva råd i hur man redigerar. Har man tur och har fått sitt manus genomgånget av en redaktör så kan det ha drabbats av mystiska symboler och annat - då är det här användbart: Five editing tricks and tips. Diana Wynne Jones har skrivit en artikel om att skriva och jag är säker på att hon inte är ensam om att ha råd till folk.

Har ni några favoritråd, att ge eller som ni fått/läst/hört?

Årets bästa 2010

Mycket riktigt funkade inte länken från 2009 nu när 2010:s lista är uppe. Men ja, här är samma länk, annan text - 2010 års bästa läsupplevelser inom mina genrer. Det är en lista med modifikation eftersom vi sneglar på varandras listor och försöker att inte prata om samma böcker tusen gånger, dessutom är den begränsad till böcker vi har i butiken eller som går att få tag på fortfarande. Utöver de böcker som nämnts där så hade jag tre riktigt fina läsupplevelser på svenska också: Sigrid Combüchens Spill, Therese Söderlinds Norrlands svårmod och Karin Tidbecks Vem är Arvid Pekon?

Jim Butcher är också en stående favorit och Sarah Monettes The Bone Key är en helt underbar bok som inte kom med på bokhandelns lista eftersom den inte går att få tag på längre. Skulle ni snubbla över den så köp den och njut den som den sällsynta delikatess den är. Jag tvingades låna det ex jag läste och det var med sorg och saknad jag lämnade tillbaka det. Monette tänker trycka och sälja en chapbook med fyra korta berättelser om Booth (huvudpersonen i The Bone Key) till välgörande ändamål, så vill man ha den och stötta en god sak är det läge att förboka på hennes livejournal.

Jag älskar chapbooks. Det lilla formatet, de korta historierna, som extramaterial till en film.

Skriver synopsis

Har hamnat i lite dilemma med boken och för att lösa det skriver jag nu ett synopsis. Ja, jag vet, det är lite sent påkommet kan man tycka. Men det är rätt intressant vad man hittar i sin struktur när man gör det efter att man börjat. Synopsis är ingen picknick att skriva bara och goda råd är svåra att hitta. Det har skrivits mycket på nätet men summan av det mesta verkar vara 'alla gör olika' och begränsningarna verkar variera från en halv A4 till 20 A4, från att det ska vara en övertygande försäljningsteknik till att det bara ska vara för författarens eget bruk.

Två länkar jag fann hjälpsamma var den här artikeln i Svensk Bokhandel och det här inlägget av Dee-Ann Latona DeBlanc.

Jag roar mig med DeBlancs upplägg och skriver en rad, en paragraf och en sida.

Hedrad

Ett av mina 'nyårslöften' är att inte googla mig själv eller boken längre eftersom det är så otroligt svårt att ta till sig av det goda och så jävla svårt att hålla det dåliga ifrån sig. Ja, ironin är uppenbar. Nå, jag läser förstås gärna saker som jag får skickade till mig och idag fick jag en jättefin länk. Den går till Socialistsimons blogg där han snackar böcker och just det här inlägget utnämnde Udda verklighet till årets lästa sexscen 2010. O ja, vi är väldigt smickrade härborta!

Novelltävling - Mitrania

Magasinet Mitrania utlyser en novelltävling för en antologi. Det är en tävling för de som skriver fantasy, sf och skräck. Regler och priser finns här. Det är gott om tid än, bidragen ska inte vara inne förrän 1:a mars.

This book is not the boss of me

Det händer att jag fastnar i det jag skriver. Ok, det händer oftare än jag har lust att erkänna och jag erkänner det ofta nog ändå. Det händer att jag måste tala allvar med mig själv. Visst, det händer också skrämmande ofta. Dagligen. Oftast på morgonen om vikten av att stiga ur sängen. Men jag har förstått att det händer andra också: "I recognize that writing a novel is hard. And I don’t give a lemur’s left foot. I don’t give a good goddamn. I don’t give two shits in a wicker basket. The best things in life are hard. Like hunting pterodactyls. Like getting married. Like climbing a mountain and building a ladder to the moon. Like raising children. Like raising robotic children. Like making a golem who will build a robot who will raise your robot children."

Läs och begrunda. Alternativt skratta dig igenom.  I am a writer, and I will finish the shit that I started. Hädanefter ska jag ha en rulle silvertejp bredvid datorn, så att jag minns dessa visa och vansinniga ord.

Dagens asgarv

Jag bara måste dela med mig av den här fantastiska bilden. Paleontologen i mig kvittrade förtjust och jag skrattade högt och skrämde slag på kunderna.

Varsågoda. :)

Vad jag ser mest fram emot 2011

Det är inte ens en tävling - vad jag ser mest fram emot under 2011 är A Game of Thrones som tv-serie. Mina kollegor i butiken har gjort ett inlägg med de senaste bilderna och framförallt med den nya trailern. Jag har sett den tre gånger nu. Den kan inte komma fort nog!

I fint sällskap

För ett tag sen skrev jag ett inlägg där jag pratade om några av mina skrivande bekanta. En av dem är Stefan Ekman som blev doktor i fantasy vid Lunds Universitet. Han blev sen intervjuad i Skånskan och gav tips på tre böcker i fantasygenren och häromdagen läste jag artikeln. Ja, ni  har gissat rätt - det här är ett skryttillfälle om något. Stefan rekommenderar min bok, och sällskapet är finast möjliga!

Edit: Och nu fick jag veta att det finns ett omnämnande i hans intervju med Lunds lokaltidning också!

En annan stads käresta

När jag läste Palimpsest blev jag överväldigad av många saker och det är en bok som handlar om många saker så det är inte konstigt. Den är magisk, drömsk och sensuell. Jag hade inte läst något annat av Cat Valente innan dess, möjligen förutom några blogginlägg på LiveJournal, men jag har verkligen hittat en favorit i henne. Karaktärerna är kompromisslöst och kärleksfullt skildrade av en författare som har ett lätt handlag med alla sidor av mänskliga känslor. Drömstaden Palimpsest målas upp så det känns som om man varit där, det är varje teckning av en drömd plats, varje filmscen, varje dagdröm du någonsin haft men underligare. Det finns bin där. Bara det, en bok som visar kärlek till bin. Nå, jag har alltså börjat läsa hennes andra böcker och hennes LJ och hon har nyligen varit i Melbourne på WorldCon. Det var inte en resa utan sina besvär och bekymmer men det här inlägget visar vad hon fick med sig hem. En förälskelse i staden. Det är verkligen så det känns när jag mött en ny stad. Hon sätter fingret på det och jag avundas henne inte bara hennes vackra berättelser utan hennes möte med Melbourne också.

När jag reser så är det så det känns. Jag tar med mig en berättelse hem tillsammans med minnena av brunnslocken i gatorna, utrymmet mellan byggnaderna och den där unika smakupplevelsen av något jag inte smakat förut, vare sig det är vattnet eller maten. Lukten av disel och nilvatten i Luxor. Berlins oändliga kvarter och bittra decembervind. Den åldrade skönheten i de förfallna kvarteren i centrala Kairo där åsnekärror och taxibilar varvas. Kyotos bussar och Tokyos lokaltåg.

Sen kommer jag hem till Malmö och även om jag har flera historier med mig så är jag inte på något sätt klar med min stad. Men jag kan inte sluta tänka på dem, de andra städerna, jag önskar dem allesammans en käraste som Cat Valente.

Det här måste för övrigt vara en av de häftigaste saker som någonsin hänt en författare. Det blir ännu bättre om man läst Palimpsest först, men jag tror ni fattar ändå.

The Owl

Jag tror jag har hittat den. Låten jag pratade om. Den som kan vara ett ledmotiv, en stämningssättare och som dessutom är instrumental. Som om inte det var nog så är det en vansinnigt snygg video också. Jag är lite skakad. Måste lyssna på den igen. [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=CD6VgRUE1y0&fs=1&hl=sv_SE]