Tiptree 2013

Jag har fått ett otroligt fint hedersuppdrag - jag sitter med i juryn för Tiptree Award 2013! Det ska bli så otroligt coolt och jag misstänker att all min läsning framöver kommer att upptas av vad jag ska läsa för övervägande. Inte mig emot, jag brukar ändå ha läst halva honor-listan när den väl kommer ut, så det är min smak av böcker ändå. Idag tillkännagavs dessutom 2012-års två vinnare: Caitlin R. Kiernan med The Drowning Girl och Kiini Ibura Salaam med Ancient, Ancient.

Förutom vinnarna gör Tiptree-juryn en hederlslista med titlar och den används av många som rekommenderad läsning under året. I 2012 års hederslista återfinns inte mindre än två personer jag känner och jag är så stolt så jag spricker över att se deras namn där. Elizabeth Bear med sin Range of Ghosts och Karin Tidbeck med Jagannath. Läs hela listan här.

Det ska bli ett intressant år, onekligen!

"...the dreams where we've lost preciousss..."

Dagens video är utan tvekan den där Smeagol sjunger Mad World. Tack världen, tack internet, tack underbara människa för att det här är något som finns! [youtube http://www.youtube.com/watch?v=2INfnfP4wU8&w=853&h=480]

"Deagol said that we could have the precious ... or something like that."

Författarsamtal med Karin Tidbeck och mig

Vad sägs om att komma och höra mig och Karin Tidbeck prata om författarskapets glädjeämnen och vedermödor? Skånskan bjuder på författarsamtal med oss den 7/3 kl 19.00 och det enda man måste göra för att komma är att föranmäla sig hos Skånskan på kultur@skd.se eller ringa 040-660 55 00. Föranmälan måste vara gjord innan den 28/2, så ni har ett par dagar på er. Hoppas vi ses där!

Budapest, en stad jag vill skriva om

Maken tog med mig och flydde landet för sin 40-årsdag och vi drog till Budapest. Det har visat sig vara en väldigt charmig stad med vackra, gamla hus. Det mesta visade tecken på förfall men jag måste medge att för mig förhöjer det skönheten. Det är svårt att förklara men jag gillar att se när något har blivit levt med, även om det innebär att det inte är i finaste skick längre. Vad jag inte gillar är när man river urskillningslöst och bygger själlösa nya saker utan att försöka få det gamla att passa med det nya eller använda de gamla byggnaderna på nya sätt (att smälla upp stänga köpcentrum tex, styggelse!) Hursomhelst gav Budapest en ny upplevelse varje gång vi rundade ett hörn och jag föll i fullständig kärlek med en bro. Sånt händer. Vi tillbringade bättre delen av två dagar i ett av de stora baden, nedsänkta i varmt vatten utomhus, med regnet och natthimlen. Det var helt fantastiskt och hjärnan slutade inte ge mig nya sätt att använda varma bad i fantasymiljöer. Jag blev i princip övermannad av ett par idéer och satt och klottrade resten av kvällen. Tack Musan, men kunde du inte väntat lite? Jag var ju redan igång!

Vänner med saker att fira

Har ni sett att Maria Turtschaninoff vunnit ett jättefint pris? Och att Karin Tidbeck har vunnit Crawford-priset för exceptionellt lovande nya fantasyförfattare? Och hon placerades på Locus rekommenderad-läsning-lista för 2012?

Det är lätt att vara stolt vän när så roliga saker händer.

BBQ - som det ska göras

Igår blev vi bjudna på BBQ från ett ställe som heter Couch's här i Chattanooga och det kom med ett tillbehör som kallas hot slaw. Eftersom vi är i Södern började diskussionen om vad som är den bästa BBQ:n och eftersom jag är så förbaskat nyfiken på hur ord är funtade ledde diskussionen vidare till vad som definierar en BBQ i Södern jämfört med resten av landet. Imorse fick jag se den här videon som förklarar allting. Så om ni är nyfikna, this is it: [youtube http://www.youtube.com/watch?v=6ubTQfr_tyY]

Marys födelsedagspresent till alla

Den här resan till Chattanooga sker i februari för att fira Marys födelsedag i föräldrahemmet med ett skrivretreat, och dessutom firar hon sig själv genom att bjuda på en berättelse! Ni kan inte närvara men hennes novella finns nu uppe på hennes hemsida för alla att njuta av och den är en helt annan grej än hennes romaner. Jag tänkte att jag skulle peka er i rätt riktning så ni inte missar den. Och om ni nyligen hittat henne och hennes skrivande så läs förra årets födelsedagsberättelse också, det är Kiss Me Twice, en av mina favoriter av hennes korta historier. Hon använde förra årets NaNoWriMo till att skriva om den till en roman och jag ser fram emot att få läsa den så småningom. Tills dess nöjer jag mig med den som novella. Så ett stort grattis till Mary och lite läsning till oss! Det är en fin dag idag.

Skrivretreat i Chattanooga

Så här sitter man i en solfläck och skriver sitt morgonbrev med konversationer runtom som rör sig om det korrekta användandet av hoi poloi, hur elektroniska manusinlämningar är överlägsna fysiskt papper på grund av lukten och en lång diskussion om agenter. Allt till det lågmälda knattrandet av datortangenter. Varje kväll har bjudit på en sprakande brasa och skrivande i fåtöljer framför den. Jag har det ytterst bra. Tiden går alldeles för fort.

Guldpantern utdelad!

Eftersom jag är i USA när Guldpantern skulle delas ut gick två av mina skrivvänner på minglet i mitt ställe och Karin Waller tog emot statyn åt mig. Skånskan hade varit vänliga nog att skicka hem en man med videokamera till mig så jag kunde vara med i anden och tacka personligen, om än i förväg och på duk. Utöver den fulsnygga statyn fick jag en rescheck från Resia och ett diplom. Skämta icke att jag ska ha de här sakerna nånstans där jag kan se dem och känna mig sporrad att skriva mer och bättre. Här är några bilder, tack till Jenny Milewski som tog dem åt mig.

Guldpantern!

Jag är stolt över att meddela att jag har blivit tilldelad Guldpantern! Skånska Dagbladets kulturpris gick i år till mig! http://www.skanskan.se/article/20130202/NOJE/702019906/-/hon-hittar-fantastiska-varldar-i-malmo

Prisutdelningen är när jag är i USA, men när jag kommer hem så kommer det att finnas en tjusig liten skulptur som kan påminna mig om det när jag blir tveksam till ifall det verkligen hänt. Det kändes rätt påtagligt igår när deras webbredaktör var hemma hos mig och spelade in mitt tack (att spelas upp på prisutdelningen i min frånvaro), men i den allmänna influensafeberyran har det hela antagit en overklig karaktär.

Det kommer förstås att firas med tulpaner, choklad och champagne.

Enstaka låtar

Motsatsen till oönskad öronmask måste vara den där låten man verkligen gillar och därför går och sjunger en snutt av hela tiden, den som går och går och går i huvudet och bara gör en glad. Det händer rätt ofta att det är mer en ljudslinga än en sång, och eftersom jag är så gräsligt omusikalisk att det är smärtsamt kan jag _aldrig_  nynna den. Om jag försöker får folk ett ansträngt ansiktsuttryck och gissar på fel musikstil med en artist jag aldrig hört om eller Kyckling Gullefjun. Det ena eller det andra. Hursomhelst. En av ljudslingorna jag har på repeat är när den blå damen i Femte elementet sjunger på kryssningsskeppet. Den gör mig glad. När jag hörde den här låten imorse kändes det lite likadant.  Nu har jag haft den på huvudet sen dess. I just det här utförandet. (Hittad via Neil Gaiman.)[youtube http://www.youtube.com/watch?v=TL8wHn0QHIc]

Och så började jag tänka på det där med låtar man har i huvudet fast de är lite vid sidan av vad man brukar höra och då tänkte jag på Die Antwoord. Där har vi en annan låt som inte släpper alls. Även om de inte är alls lika. [youtube http://www.youtube.com/watch?v=8Uee_mcxvrw]

Frånvarande under februari

På måndag åker jag till Tennessee i USA för att vara på skrivretreat i en vecka. Jag ska träffa Mary Robinette Kowal och några andra och förhoppningsvis få igång mitt skrivande igen. Det har varit spridda skurar på sistone men jag har ett par projekt som alla vill ha lite kvalitetstid med mig, så det ska nog gå vägen. (Ni har väl läst MRK, eller hur? Shades of Milk and Honey är Jane Austen med magi, det är lysande. Eller hennes finfina novella Kiss Me Twice som är hollywoodglamour och -noir i en högteknologisk framtid där en AI tvingas lösa sitt eget försvinnande.) Sen bär det av till Budapest för att fira makens födelsedag. Jag har aldrig varit i varken Budapest eller Ungern förut, så det ska bli riktigt spännande. Jag är glad att jag hinner hem och byta väska mellan resorna för jag vill få med mig badkläderna till Budapest. Utomhusbaden ska vara något speciellt.

Jag tror inte att jag kommer att ha så tät uppkoppling som jag vant mig vid och eftersom jag först ska göra en kraftansträngning med skrivandet och sen ska umgås med Käraste är det lika bra att förvarna, om jag försvinner helt från alla mina olika forum är det inte för att jag inte gillar er.

Jag finns att nå på mail eller via vanliga brev och jag kommer att fortsätta med min Month of Letters under tiden. Jag ser fram emot att skaffa mig frimärken av främmande valörer och skicka från exotiska orter. Exotiska för mig alltså. Jag kommer inte att vara så hård som till exempel Maria Turtschaninoff som ska ha internetfasta under sin brevskrivarmånad (skriv till henne också!), och om det inte varit för resandet hade jag inte varit i närheten heller, men nu blir det oväntat mycket av det på kort tid.

Men jag har ett par dagar kvar av normal internetuppkoppling och onormala mängder brevskrivande. Jag har börjat, första brevet ska ju gå i posten imorgon.

Month of Letters

Edit: English at the bottom. Det är den tiden på året: jul och nyår är över, det är svårt att komma in i rutinen igen, ljuset har inte kommit tillbaka och kylan är värre än i december (åtminstone här i Skåne). Det är alltså den perfekta tiden att delta i Month of Letters!

Det är Mary Robinette Kowals påfund och det är en underbart rolig sak att göra. Här är utmaningen:

1) Att varje dag under februari skicka något med posten: ett brev, ett vykort, ett paket; handskrivet eller maskinskrivet eller utskrivet från datorn; till någon du känner eller till en främling. 

2) Att svara alla som skriver till dig, dessa svar räknas också som skickade saker. 

Förra året hade jag med i utmaningen att jag skulle skriva som Udda till alla som skrev till henne och jag gör samma i år. Om du vill höra från Udda så skriver du till henne. Och om du vill skriva till mig så är det bara att adressera det till Nene istället. Jag svarar på alla brev jag får och jag ser verkligen fram emot att skriva brev med lite reda igen.

När jag var yngre hade jag brevvänner, många och långväga, både sådana jag träffat och främlingar. Somliga hade jag hittat via Kamratposten, denna klippa i tidiga tonåren. Jag har kvar buntar med brev från den tiden, det finns inte en chans i helvetet att jag kommer att kasta dem! Inte för att jag läser dem numer, men det är skönt att se dem och veta att det en gång fanns någon som satt ner och tänkte på mig när de skrev allt det där. Att ha en långsam monolog med en annan människa i åtanke. Jag gillar det.

Det är inte svårt det här. Man behöver inte ens ha en fin handstil eller veta hur man skriver brev (det finns inget hur, det är bara att prata på papper), man behöver inte ha fint brevpapper eller speciella kuvert - man behöver bara skriva, adressera och skicka.

Udda Engström c/o Ormes Törnskärsgatan 2d 217 44 Malmö SWEDEN

For those finding their way here through Month of Letters twitter (or any other means not relating to Swedish), here's the gist of it: I'll participate in Month of Letters this year, as I did the last, and I'll answer any and all letters I receive. I make no promises as to the quality of my English, or my English grammar, but if you can stand that please write to me. I'm looking forward to write letters and I'd love to hear from you!

Nytt läsår?

Jag sitter i soffan, det är min lediga dag och jag har inte riktigt sett poängen med att byta ut pyjamasbyxorna mot riktiga kläder, och funderar över det här med läsning och böcker som föremål. Det är inget nytt, jag menar, jag jobbar i en bokhandel och publicerar böcker och blir lite stressad om jag inte har en bok i väskan ifall jag så bara ska gå och handla, så visst tänker jag på böcker ofta. Men! I det här fallet tänkte jag på de olästa böckerna i hyllan. Somliga av mina vänner kallar dem hyllvärmare och har utmaningar som går ut på att läsa dem och lägga dem till handlingarna. Jag har egentligen inget namn för dem, de står inte bara där och håller de andra böckerna sällskap, de har ju lagts där av en anledning. Nån gång hade jag för mig att just den boken skulle bli mitt nästa läsprojekt, och sen blev det inte så. Hur gick det till? Varför har jag inte läst dem än? Hur kan de ha blivit så många? Nog är det så att de flesta jag känner med stora mängder böcker också har en uppfattning om hur böckerna ska förvaras, och nog är det så att jag är en av dem. I alla inredningsbilder tittar jag på bokhyllorna och böckerna först, i alla hemma hos-reportage letar jag bokhyllor och försöker se titlarna (skratta inte, jag vet att flera av er är likadana!) och jag följer bloggar som är helt vikta till böckers sorterande och förvarande. Jag är en usel boksoreterare, jag har egentligen bara en regel: inga bakomböcker. Böckerna ska stå så de syns, annars glömmer jag att jag har dem. För min själsfrids skull vill jag heller inte ha några ovanpåböcker. Jag vill att alla hyllorna ska ha prydliga rader av böcker med en egen plats.

Det går förstås inte.

Jag tror att jag helt förlorade greppet om det i och med World Fantasy Con, men det var illa även innan dess. Där fick man en hel kappsäck med böcker när man kom. Det är en del av WFC, tydligen. Jag hade ingen aning och hade till och med tagit med mig en bok dit (se ovan uttalande om att inte kunna lämna hemmet utan böcker). Vilket förstås visade sig vara dumhet av den högsta skolan. Jag drog hem hur mycket böcker som helst och har bara hunnit läsa ut två. Det är tragiskt rent, men den där halvmeterhöga stapeln av böcker måste ju ta vägen någonstans, så nu har jag böcker ovanpå böckerna över hela. Jag bor också så litet att det inte finns plats till fler bokhyllor. Och jobbar på ett ställe som inte bara ger mig personalrabatt, det förser mig med det senaste av alla mina favoriter och en ständig ström av helt nya författare dessutom. Jag sorterar och gör mig av med böcker med jämna mellanrum, skänker bort dem eller trugar dem på mina vänner, men det går inte lika fort som att fylla på. Det är ohållbart.

Så, e-böcker. Är det dags för det? Hur gör jag med min out of sight, out of mind-läggning då? Hur gör ni? Vad läser ni på? Hur hanterar ni den enorma mängd vackra böcker som finns därute? Finns det fler som köper för pensionen (eller motsvarighet, ni vet, regnig dag, sjukdom, jullov, den där långa semestern som aldrig blivit av)? Och kanske framför allt: vad ser ni fram emot att läsa 2013? Man behöver ju alltid tips menar jag ...

Skrytbart: Karin Tidbeck, Jagannath

Min vän Karin Tidbeck (aka Slaktarn för de som följt med på våra äventyr Sverige över) har plöjt fältet med sin fina novellsamling Jagannath. Inte nog med att den blivit blurbad av enbart stora namn, den har fått så mycket uppmärksamhet att jag knappt hunnit med att läsa allt, och det är enbart av det bra och lyriska slaget. Om ni inte lyckats fånga något än så kan ni lyssna på den senaste episoden av Notes from Coode Street där Jonathan Strahan och Gary K Wolf kallar Karin THE DISCOVERY OF THE YEAR!

Där hör ni. Och det är ändå i förhållande till alla de andra otroligt coola samlingarna de pratar om.

Jag är (fullständigt utan berättigande) väldigt, väldigt stolt. Delar av den där boken har skapats i min soffa. Bara det.

Gott slut och gott nytt!

Det är alltid svårt för mig att summera det gångna året när jag är nere i värsta mörkersvackan och dessutom full av helgerna med vad känslor de lämnat mig med, men jag brukar försöka ändå. Så med risk att för att jag utelämnar något viktigt är det här saker jag kommer att minnas 2012 för. Jag fick Författarfondens arbetsstipendium och använde det genom att ta ledigt i ett par veckor i taget för att skriva. Under våren skrev jag klart Särskild. Till sist. Fick bekräftat att jag kan skriva mer än en bok och det var ju skönt. Att det där jag upplevt som kändes som kramp i hjärnan faktiskt gick över!

Att dela året med flera andra som skriver var också en lättnad. Jenny Milewski och Karin Tidbeck kom med sina romandebuter under året och på håll fick jag chansen att se en riktig succé när Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg släppte sin andra. Mina skrivdagar och min skrivlust har också blivit mycket bättre och produktivare av Karin Wallers och Therese Mellbys sällskap.

Det har hunnits med ett par resor: till Stockholm för att fira Sara och Mats. Till Åland för Åcon och för att träffa Cat Valente. Till USA på semester och för att gå på 4th Street Fantasy. Till Göteborg för Bokmässan och till Uppsala för Kontrast bara helgen efter. I november åkte jag till World Fantasy Convention i Toronto, där vi firade Karin T:s släpp av Jagannath. Och så avsluta 2012 med en resa till vänner i Bryssel.

Det stora för min egen del var förstås släppte av Särskild, att få vara del av Malmöfestivalen och allt roligt som följde. Den fick mycket uppmärksamhet och det har gått så bra att det hårda arbetet var värt det, och alla fina brev, meddelanden och tweets har hjälpt till i skrivandet och med att starta om igen. Det har blivit en hel del föreläsningar, författarbesök och signeringar också.

Författaråret avslutades med ett medlemskap i Författarförbundet. Känns symboliskt rätt.

Allt som allt har set varit ett spännande år, ett fullt år. Jag kan bara hoppas att 2013 har ännu mer på lut för mig, men när jag läser det här känns det som om det är direkt omöjligt.

I vilket fall önskar jag er alla ett fint slut på det här året och en god början på nästa, och om det inte blir som en önskar brukar jag trösta mig med att det är en dag efter den också. Och sen ytterligare en. Det finns gott om chanser. Läs något bra, skapa något på egen hand, säg något fint till någon ni gillar, unna er att se världen från en lite särare sida. Ta hand om er under nästa år också!

En synnerligen god jul till er alla!

Själv har jag nyss firat Midvinter och ska imorgon åka till släkten för att fira jul. Jag vill därför passa på att önska alla som firar den en riktigt god jul, och till alla andra önskar jag en trevlig helg och ledighet. Jag hoppas att ni får tid att läsa något trevligt, att ni hittar anledning att vara glada och att den vändande solen lyser på er.  

E-läsning: Garrett Investigates och Lord Darcy

Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en läsplatta utöver ipaden eller om jag nöjer mig där (även om jag inte är särskilt nöjd med den som just läsplatta). Om ni har förslag på maskiner som passar er, eller som absolut inte passar, så får ni gärna komma med dem. Det är, som de säger, en djungel därute. Hursomhaver, om man nu ändå läser e-böcker så kanske det är intressant med tips? Och eftersom jag är så vansinnigt förtjust i New Amsterdam-universat av Elizabeth Bear tycker jag att det är läge att rekommendera det som e-läsning. Första boken, New Amsterdam, finns bara att få tag på som e-bok och nu har dessutom Garrett Investigates kommit. En hel liten bok med bara Abby Irene Garrett och hennes fall! Att säga att jag är exalterad vore en typisk underdrift. De ligger båda på Subterranean Press men går förstås att köpa på flera olika ställen.

Den här artikeln hänvisar också till Lord Darcy-böckerna som jag inte hört om eller läst tidigare (mig veterligen) men som nu hamnat väldigt högt upp på min att-läsa-lista.

Mycket nöje!

Skriva sex - bra och/eller dåligt

Alla som någon gång hört mig prata om sexscener i böcker, om min uppfattning om dessa och om vad jag gör när jag bara vill roa mig själv skrivandes vet att jag gillar snyggt skrivet sex. Att lära känna karaktärerna utan maskerna på, att se vilka de är när de är utlämnade till varandra, vad de gillar, vem de gillar att vara med, vad de gör även om de inte gillar det - det är lika viktigt för mig som att veta vad de äter. Och jodå, jag vet att det här inte är sånt som alla gillar att läsa eller skriva, eller ens tänka på - men för mig är det intressant. Då är det också intressant att se hur andra närmar sig samma saker. Mary Robinette Kowal (Shades of Milk and Honey, Glamour in Glass) har en tid nu lagt upp erotiska scener som hon skrivit som en del av en skrivkurs. De utspelar sig i hennes böcker men off-stage. Vi vet att hennes huvudpersoner har ett sexliv men vi får inte se särskilt mycket av det i böckerna. Men i texterna som MRK har skrivit nu får vi det. Jag tycker att det ger ett annat djup, men jag förstår varför hon valt att inte skriva in det i böckerna, det hade gett en helt annan ton till dem.

Men det är förstås inte ett oproblematiskt val att göra. Ska man ha med sexscener? Mellan vilka karaktärer? Varför? Vad tillför det och vad ändrar det? Vad får vi veta som vi inte fått veta annars? Osv, osv. Och om man inte gör det väl så riskerar man hamna i fack man inte tänkt sig. Något jag misstänker har hänt författarna som nu hamnat på Bad Sex Awards nomineringslista.

Så vill ni se exempel på hur något görs bra och sen hur något ser ut när det görs dåligt - då har ni två utmärkta utgångspunkter ovan.