Särskild

Särskild har fått en recensionsdag! Den 17 augusti 2012 kommer uppföljaren till Udda verklighet.

Det är festival i Malmö, och festivalen har lockat mer än bara vanliga människor. De sära har kommit till stan för att jaga, slåss och roa sig. Men bakom musiken, de glättiga scenerna och festivalstånden ruvar mörker och hemligheter.

Udda har börjat drömma igen, och hennes drömmar leder henne tillbaka till den karismatiske hamnskiftaren Hem- ming och till det enigmatiska Oraklet som bor i toppen av Turning Torso. Uddas förmågor gör henne till både en tillgång och ett hot för de krafter som rör sig i Malmös sära värld. Där finns de som vill utnyttja henne, men ock- så de som fruktar henne och vill förgöra henne. Magrete, Hemmings brutala mäster, gillar inte att Udda har svurit sin lojalitet till Oraklet och en sammandrabbning är över- hängande. Hamnskiftare, drömmare, lotsar, eldtursar och orakel – vem går segrande ur striden?

Den får svart snitt, precis som den förra, och kommer i samma originalformat som Udda verklighet också.

Suecica Astrum Erratus Praemium

Jag har blivit nominerad till ett pris, till Suecica Astrum Erratus Praemium 2012, tillsammans med bla värdiga kandidater som hela SF-bokhandeln och tv-serien Äkta människor. Om man är medlem på Star Trek Database så får man rösta. Kolla in kandidaterna och gör ett val. Jag är lite tagen faktiskt, den enda rimliga reaktionen på det här är förstås att brista ut i sång:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X6oUz1v17Uo&w=640&h=480]

och förstås:

Pausbilder

Är mitt uppe i redigering-omskrvining-nyskrivning av Särskild version 4.3 och har således inte hjärna över att vara varken intelligent eller trevlig. Men jag har en massa bilder från det fantastiskt trevliga Nördcafét som jag och Karin Tidbeck hade glädjen att medverka i. (Karin som för övrigt precis har lagt sitt nya manus till färdig-högen och som jag ska få lov att läsa njutningsfullt så fort jag är klar med mitt eget - det är bara att gratulera henne! och mig!) Bilderna ligger på Nördcaféets facebooksida, jag ska fråga fotograferna ifall jag får använda en bild eller två här. Tills vidare har vi länkar:

Charlotte Frantzdatter Johansen: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.349593161726174.90261.100000264802941&type=3

Esben Hjorth: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150621654611093.443556.540386092&type=3

FormDesign Center: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.269627716435610.63424.193933254005057&type=3

Stipendium! (och artikellänk)

I fredags fick jag riktigt goda nyheter. Jag var sen iväg till jobbet och var hemma när posten kom. Ett tunt, vitt kuvert låg tillsammans med en hög reklamtidningar och annat bös. Det var från Författarfonden och jag tänkte 'lika bra att läsa avslaget nu, undrar hur många som sökte den här rundan' eftersom det var vad som hänt förra gången. Döm om min förvåning när jag öppnade det och det ensamma pappret meddelade att jag blivit tilldelad ett arbetsstipendium av Författarfonden! Jag trodde inte att det skulle kännas så stort eller viktigt som det gjorde. Men här sitter jag och ser fram emot 2012 på ett alldeles nytt sätt. Så många skrivperioder jag kan få ut av de pengarna! Jag har redan planerat in den första omgången.

Jag ville verkligen att det inte skulle vara någon skillnad på att skriva på halvtid (som jag gjorde när jag skrev Udda Verklighet) och att jobba heltid och skriva den tid som blev över. Jag ville vara en av de där författarna som kan skriva närsomhelst, bara dyka in i texten och hamra loss en timme, en kvart, fem minuter, vad tid som gavs. Det är jag uppenbarligen inte. Jag har lyckats rätt bra med att skriva på morgonen under sommarhalvåret, men under den mörka årstiden är det hopplöst att ens få upp ögonlocken, för att inte tala om att komma igång med skrivandet innan jobbet. Så jag har fått tjänstledighet beviljat i omgångar för att skriva och efter tre dagar har jag upplevt ett skutt framåt, som om bogseringslinan spänts och det börjar rulla av sig självt.

Ska bli spännande att se om det funkar nu också.

Förresten, såg ni artikeln i DN där jag pratar om remakes på sagor med Hanna Fahl? Inte? Här är den.

Helgen över

Helgen var ägnad åt Kristianstad Bokfestival. Det var förtjusande väder om än lite kyligt och jag har inte varit i Kristianstad på evigheter. De håller på med någon form av renovering (tack och lov ska de inte riva allt) av rådhuskvarteret vid stationen som jag blev stående och tittade på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gick en sväng på stan, skaffade en av Burmans böcker på ett supertrevligt antikvariat och drack en kanna te på Teapot innan jag tog mig bort till biblioteket. Där speed-dejtade jag publiken i tio minuter och pratade om min kärlek till Malmö som verklig och fiktiv stad, om urban fantasy och vad jag vill ha av en historia och om Udda verklighet för de som inte läst den än. Folk var smickrande uppmärksamma under tiden och kom med frågor efteråt och önskar att jag tagit med mig fler böcker eftersom de var efterfrågade. Kvällen avslutades med ett mingelparty för arrangörer och gästande författare. Jag hade förmånen att prata med besökande från Kuba och Island förutom de svenska. De spännande diskussionsämnena varade hela vägen ner till Malmö.

På lördagen åkte jag tillbaka till Kristianstad (Det går tåg direkt från Malmö och det skånska landskapet är distraherande vackert. Som vanligt.) för att vara sällskap åt Sara BE (of Cirkeln fame). Hon hade ett par timmar innan och efter sitt föredrag och vi gick en sväng på stan för att kolla in bokborden (jättestor bokloppis över hela stan) och pratade skrivande, läsande och så många olika delar av författarskapet vi hann med under tiden. Dagens stora överraskning var när en tjej kom fram till oss och frågade om min autograf. Jag hade sett henne tidigare (hon var steampunkklädd och väldigt fin) och då hade hon hållit i Cirkeln så jag trodde hon ville prata med Sara, men nej, det var mig hon ville träffa! (Miriam, om du läser det här, det var trevligt att träffas och grattis till novelltävlingsvinsten igen!) Det är vansinnigt roligt att höra av läsare, jag är inte alls säker på att folk fattar vad det betyder för den som skriver. När jag nu säger 'den som skriver' menar jag främst mig. Det är förbaskat förmätet att tro att jag talar för alla andra som skriver, men de allra flesta jag pratat med verkar vara överens om att det är det sista steget som är den största poängen – det att nå läsare. Det håller mig intresserad i min egen text långt efter att den blivit mer ett jobb än ett nöje, långt efter att jag skulle ha slutat jobba med den om det bara var för min skull. Hur roligt det än är att skriva så är det (för mig) roligare att bli läst. Att få veta att någon dessutom gillat vad de läste är underbart!

Söndagen lade jag på att träffa Bitches United och fortsätta samtalet om text och bransch. Det är spännande och upplysande att höra så många sidor av en sak som på ytan verkar vara samma. Alla som tror att det finns ett enda sätt att förhålla sig till texten, vara författare eller en enda väg till publicering skulle bara höra våra samtal. Eftersom en av tjejerna är skrivpedagog dessutom gick jag därifrån med ännu mer övertygelse om att jag är på rätt väg med mitt manus. Alltid en skön känsla.

Så var vi då framme vid idag. Måndag. Ösregn, buggande facebook, fridag, anteckningar. Alltsammans har gett mig en underbar början på min skrivvecka.

Jag bär mitt nördhjärta på ärmen

... eller på bröstet, magen eller ryggen beroende på tröjan. Jag pratar förstås om t-tröjor med tryck. Det måste vara det roligaste plagget nånsin. Det är svårt irriterande att det inte finns en större variation på själva tröjans form bara, jag är inte helt införstådd med det fina i en rundringad vanlig tisha. Men, men, vad gör man när trycken är såhär fantastiska?

Sen finns det förstås en uppsjö ställen att skaffa dem och en uppsjö av subnördkulturer att ta del av. På shirt.woot har de mer eller mindre nördiga nya tröjor varje dag. Det är källan till min fantastiska Aquired Taste-tröja och just idag har de en med Monty Python-tema, nämligen Black Knight Coat of (No) Arms. Det är habegär vid första ögonkastet.

Think Geek har förstås en massa fina, vad sägs om den här med Mary Shelley? Eller med superhjältar i art nouveau-stil? Det är nästan för fint för att låta bli ...

Har ni några egna favoriter?

Post-Eurocon-utmattning

Det har gått en vecka sen Eurocon 2011 och jag har nätt och jämnt hämtat mig. Det är ju inte som om livets alla andra åtaganden tog hänsyn till att jag sov för lite och pratade och upplevde för mycket under fyra dagar. Nejdå, livet fnyser i min generella riktning och dundrar vidare. Mycket att göra på jobbet, förbereda inför semestrarna, förbereda inför Rom-resan och så midsommarfirande på det. Snabbspola fram till idag och jag har fortfarande inte haft tid och sinnesnärvaro nog att göra en post om Eurocon. För att fatta mig kort - det var fantastiskt roligt!

Torsdagen torde vara avklarad (förra posten) och fredagen var min stora dag. Jag grundade så gott jag kunde med en rejäl frukost, väl medveten om att min nervositet skulle påverka mitt matinitag senare under dagen. Sen drog jag och Kapten ut på stan för att hitta bra kaffe, ta en promenad och äta lunch. Vi var tillbaka i tid för den första paneldebatten vi prickat för och i och med det så stampade allt på. Tiden kändes som om den rusade förbi (varje föredrag var ca 40 min långt, men det kändes som kortare) samtidigt som den sträcktes ut i det oändliga (det är märkligt vad man hinner med om man planerar noga). Jag lyssnade på panelsamtal om infodumpning och jag gick på ett par högläsningar och så träffade jag mängder med folk. Flera ansikten var bekanta från Swecon förra året och det var kära återseenden, även om de var hastiga. Sen kom kvällens höjdpunkt för mig - hedersgästintervjun med Elizabeth Bear.

Den var på stora scenen, filmad av UR och naturligtvis överlever ingen plan mötet med fienden, i det här fallet tekniken. Med en superhjälteinsats av Socialistsimon lyckades vi avvärja haveri och jag fick chans att visa upp Bears omslagsbilder för publiken, och för hela svenska folket när programmet väl sänds. Bear har en fantastisk bredd i sina böcker och det kändes som om det vore dumt att missa chansen att visa upp hennes författarskap för alla, när vi nu hade tv där och allt. Så jag hade grupperat hennes böcker kronologiskt efter den första i varje serie och det blev ett svep genom hennes författarskap, från första bokpublikation 2005 (fast hon skrivit sen 1995) fram till den sista delen av hennes senaste trilogi som kom i våras. Hon är makalöst trevlig, glad, generös med sin person och sina erfarenheter och hon var lätt festens medelpunkt. Det var en heder och en ära att ha fått vara den som intervjuade henne.

Ett smakprov av intervjun nedan, hela ska komma på UR i september. Så fort jag vet när så får ni veta!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=-xzG1lGe-Ac]

Efter att jag gjort mitt på fredagen förlöpte kvällen i något som närmast kan kallas tunnelseende. Jag hade varit så nervös att jag inte ätit sen den tidiga frukosten och adrenalinet gjorde sig påmint också. Jag har egentligen inte scenskräck, jag vet att jag vill göra det och jag har pratat inför folk förut - men det hindrar inte mig att bli nervös inför varje större grej i alla fall. Det är säkert till del anledning till att jag åkte vilse på vägen hem från stället vi åt på på kvällen. Den röda linjen delar sig, olyckligtvis vid hållplatsen innan Tekniska Högskolan, så jag hamnade på Karlaplan mitt i natten. Efter åtskilliga vänliga själar (och en och annan uttråkad och snorkig person) hittade jag tillbaka till hotellet och föll i säng.

På lördagen var vi på kongressen i god tid, hade ett späckat program och vi hade verkligen valt med omsorg var vi skulle lägga våra pauser, vilket inte hjälpte mig det minsta när jag blev ombedd att hoppa in och göra en kort intervju med EBear på SF-bokhandeln nere i stan mitt på dan. Så det var bara att ge sig av. Hon var charmerande där också förstås!

På eftermiddagen fikade vi med Sara Bergmark Elfgren, Cirkeln-berömd och sjukt trevlig, gick på läsning med densamma och tillbringade delar av dagen i stora salen för att se bland annat Hannu Rajaniemi och Charles Stross prata med varandra. På kvällen gick vi ut och drack drinkar på ett ställe helt klätt i vitt kakel, där man om man hade tur kunde höra de som satt intill. I mitt fall blev det ingående samtal om genreskrivande och bokmarknaden med Sara BE.

På söndagen var jag helt färdig. Hjärnan var överlastad, jag hade sovit för lite, ätit för lite, druckit för lite vatten och allmänt njutit av tillvaron så till den milda grad att jag nästan slutat bry mig om vad som stod på programmet. Förutom att jag hade en egen högläsning (av första scenen i Särskild och en novell om Gustav, antikhandlaren från Udda verklighet) och satt med i en panel, samt att jag inte tänkte missa EBears hedersgästtal. I övrigt fick det bli vad det blev. Frukosten var vid det laget traditionsenligt intagen tillsammans med M.D. Lachlan, som skrivit Wolfsangel och The Elfish Gene, och eftersom vi pratats vid varje morgon under tre dagar gick jag på intervjun med honom också. Det var väldigt intressant att höra hur någon rört sig från att skriva komedi och humor till att skriva fantasy. Han var generellt en väldigt trevlig och rolig person, nu ska jag bara läsa hans bok också.

En packad dag senare rusade jag och Kapten iväg till vårt tåg, svor över att vi inte valt tyst kupé för hemresan och började planera nästa års Åcon. Cat Valente ska vara hedersgäst och det skulle vara toppen att åka på det.

Jag har tusen citat från alla föredrag och paneler jag bevistade, mängder med bilder undangömda i en kamera nånstans, jag är fortfarande uppfylld av förundran och beundran över allt arbete som lagts ner på ett arrangemang som det här, och jag har verkligen inte smält allt som sagts och gjorts än - trots att det är en vecka sen. Jag tar av mig hatten för arrangörerna, det här med kongresser är verkligen något alldeles speciellt. Hoppas att vi ses på en i framtiden!

Eurocon 2011 - tjuvstart

Så var det igång! Jag och Kapten åkte upp med tåg, ägnade hela resan åt att diskutera hur man bäst översätter ordet 'quest' (mitt förslag är 'dådfärd', och det står jag fast vid tills bättre kommer); vad som är skillnaden mellan ukronisk, alternativ historia och kontrafaktisk historia; hur mycket av en fangirl man kan vara och fortfarande påstå sig ha värdighet; statusuppdateringar på facebook kontra twitter; alléer och ekbackar och hur det påverkar vilket ord för själva byggnaden bakom träden man ska använda; hur vi skulle få mesta möjliga ur schemat; och så åt vi choklad, i mängder. När vi kom till Stockholm så tog Kapten väskorna och åkte till hotellet och jag jagade bort till SF-bokhandeln för min och Karin Tidbecks signering. Det var väldigt trevligt, många trevliga människor dök upp. Sen pratade Charles Stross om bokbranschen, sin publicieringshistoria och lite annat smått och gott.

Vi hasade iväg genom stan för att bevista uppvärmningsölkvällen på Monks på Sveavägen och där var alla andra också. Det var så fullt på ovanvåningen på puben (den som var reserverad för kongressens besökare) att vi inte ens kom uppför trappan, istället hängde vi vid baren och där hittade Elizabeth Bear oss. Eller ja, hon och Amanda Downum kom ner för att skaffa sig något ur baren och jag passade på att presentera mig. Och sen var vi igång! Maken till trevliga damer får man leta efter! Vi pratade språk, böcker, resor, tatueringar, brädspel och bläckfiskar. Och precis när jag inte trodde att det kunde bli trevligare så dök Sara Bergmark Elfgren upp och knackade mig på axeln. När vi skulle avrunda pubkvällen blev det istället att följa med Sara till hennes förlagsmingel och där blev vi kvar tills månen gått upp.

Nu är jag nerbäddad på hotellrummet, är glad att jag listat ut hur jag får min telefon att agera modem och jag ser fram emot morgondagen så mycket att det är tramsigt! Det här kommer att bli en kick-ass helg!

Eurocon 2011

Ni har väl sett att schemat kommit upp? Eurocon 2011 är nu så nära att det börjar bli svårt att få tid med allt som ska göras innan dess. Särskilt som det har tillkommit författargäster hela tiden och jag vill hinna läsa något av alla innan jag träffar dem. Har nu till sist fått erkänna mig besegrad. Det går bara inte. Jag vill också gå på alla panelerna, alla högläsningarna och alla intervjuerna. Det går inte heller. I besvikelsen får jag nöja mig med att det jag faktiskt kan gå på är lysande trevligt. Så, för dem som är intresserade har jag ett gäng punkter:

Torsdag 16/7, 16.30 på SF-bokhandeln i Gamla Stan signerar jag böcker och pratar med Karin Tidbeck (som också signerar). Kom förbi och snacka lite! Det följs sen av Charles Stross som också signerar och sen pratar lite (eller möjligen tvärtom). Man skulle kunna säga att jag och Karin är uppvärmningsakten för Stross. Inte dåligt. Inte dåligt alls.

På Eurocon, 17/7 19.00, intervjuar Elizabeth Bear, hedersgästen på kongressen, så om ni har något ni vill att jag ska fråga henne, bara kom med det. Jag tar emot förslag.

19/7 12.00, sitter i panel och diskuterar fantastik i Sverige före år 2000. 13.00, läser texter (i ca 30 min). Det troligen en novell och kanske de första kapitlen av den nya boken (alla texterna är så korta). Den här gången blir det på engelska för de utländska gästernas skull.

Jag är lite bitter över att jag åker hem innan den paneldebatt jag sett fram emot mest. Det är en diskussion om kvinnor, män och neutrum i sf. E Bear är med förstås och hennes tankar kring det hade varit roligt att höra. Nåja, man kan inte få allt. Jag ska gå på hedersgästtal, högläsningar av en hel hög författare, föredrag om att forska i våra genrer och paneldebatter om allt möjligt. Jag hyser ett visst missnöje över att missa föredraget om myter i fantasy och sf, men det sammanfaller med en panel jag sitter med i, så jag kan inte gärna gå på det.

Nu är dagarna fyllda av att öva på intervjun och på uppläsningen som båda är på engelska, panelerna kan jag inte gärna öva på men jag har förberett lite listor på böcker jag tycker är värda att diskuteras, så det känns som om det är under kontroll. Jösses, det här ska bli så roligt! Hoppas jag träffar några av er där, bara kom fram och säg hej i så fall!

Steampunkcykel

När jag fyllde 35 fick min cykel punktering och jag var hänvisad till extracykeln under en vecka eller två. Det i sig var väl inget att rapportera men när födelsedagen närmade sig fick jag besök av mina vänner, Christoffer och Maria Krämer, som ledde mig ner på gården där ett stort paket inslaget i svarta sopsäckar stod. Under dem fanns den mest fantastiska cykel jag någonsin sett! Grön! Med kylarprydnad! Och parasollställ! Det var helt enkelt allt man någonsin kunnat önska sig av en cykel. Inte förrän Maria frågade om jag kände igen cykeln insåg jag att det var min gamla. En skabbig 80-talshoj som blivit sprejmålad för en tio år sen eller så. De hade involverat Käraste som smugit ner och punkterat den när jag kommit hem från jobbet en dag och sen levererat den till vännerna. Han hade laddat upp med undanflykter och lögner ifall jag skulle börja fråga var den tagit vägen. Jag hann knappt sakna den. Här stod den så, som en dröm i grönt och koppar med mässingsdetaljer. Jag kunde knappt tro min lycka.

Jag lämnade in bilderna till Steampunk i Sverige och vann ett halsband för dem (så fort det dyker upp får jag visa upp det också, det är verkligen gåvan som fortsatt att ge) och nu har cykeln blivit uppmärksammad även av Steampunk-Micki. Cykeln kom med en fin beskrivning av tillverkningen, som en rosett av fiktion, den finns återgiven på båda bloggarna, där finns också fler bilder.

Ett år sen

Det är ett år sen min bok kom från tryckeriet och ett ex landade på min hallmatta i ett vadderat kuvert. Jag var listig nog att dokumentera uppackningen av det, helt medveten om att ifall jag inte fotograferade denna monumentala händelse så skulle den gå för evigt förlorad. Ahem. Nå, såhär i efterhand är jag rätt glad över det i alla fall eftersom jag inte riktigt har samma magknipslycka varje gång jag ser boken (tur i sig eftersom jag jobbar bredvid den varje dag) men jag kan fortfarande minnas doften av helt nytt papper, känna de sidenblanka sidorna och knastret när jag bläddrade igenom den första gången från trycksvärtan på de svarta snittytorna som hade klibbat ihop sidorna. Ah, det var tider det! En repris säger ni? Här kommer den:

Känslan var fantastisk. Det är skönt att kunna påminna sig själv om det ibland. Ha en underbar helg alla!

Helt rätt

Det finns dagar som inte känns som om de går att rädda. Jag sov oroligt och vaknade knappt av klockan. Tillbringade morgonen i ett zombieliknande tillstånd och arbetsdagen instängd på kontoret med min begynnande förkylning, te, alvedon och textskrivande för jobbets räkning. Det regnade på mig på vägen hem och jag hade glömt att gå med soporna på morgonen, något som alltid straffar sig. Dessutom hade jag tackat nej till rollspel på grund av att jag känner mig så sänkt och eftersom de senaste dagarna har varit som att dra tänder när jag försökt putsa på manuset. Men det låg ett brev på hallmattan. Ett vadderat kuvert från mitt förlag och jag kunde inte föreställa mig vad det skulle kunna vara. När jag slitit upp kuvertet visste jag inte om jag skulle skratta eller ta till lipen. Min förläggare är inte bara världens bästa, hon är också tankeläsare. Det var en påse praliner och ett kort som hejjade på mig under den här sista månaden av manusskrivande. Fina, fina Anna. Det kunde inte ha kommit bättre.

Hedrad

Ett av mina 'nyårslöften' är att inte googla mig själv eller boken längre eftersom det är så otroligt svårt att ta till sig av det goda och så jävla svårt att hålla det dåliga ifrån sig. Ja, ironin är uppenbar. Nå, jag läser förstås gärna saker som jag får skickade till mig och idag fick jag en jättefin länk. Den går till Socialistsimons blogg där han snackar böcker och just det här inlägget utnämnde Udda verklighet till årets lästa sexscen 2010. O ja, vi är väldigt smickrade härborta!

Stolt

Årets ögonblick var när jag fick en länk av chefen igår. Den gick till årets försäljningstopplista på SF-bokhandeln. Udda verklighet blev den bäst säljande boken på svenska förra året. Wow. Jag är fortfarande rätt tagen. Här, beskåda det fantastiska, och kolla vilket fint sällskap jag hamnat i dessutom.

Jag är road av det faktum att av topp 10 på listan så är 7 av Perumov och en av Gluchovskij. Rysk fantastik gör sig uppenbarligen i svensk översättning.

Så, till alla läsare som införskaffat sitt ex på eller genom SF-bokhandeln - Tack! Det här gjorde under för självförtroendet och skrivlusten.

I fint sällskap

För ett tag sen skrev jag ett inlägg där jag pratade om några av mina skrivande bekanta. En av dem är Stefan Ekman som blev doktor i fantasy vid Lunds Universitet. Han blev sen intervjuad i Skånskan och gav tips på tre böcker i fantasygenren och häromdagen läste jag artikeln. Ja, ni  har gissat rätt - det här är ett skryttillfälle om något. Stefan rekommenderar min bok, och sällskapet är finast möjliga!

Edit: Och nu fick jag veta att det finns ett omnämnande i hans intervju med Lunds lokaltidning också!

Leva författarmyten

Mina skrivande vänner och jag brukar diskutera författarklyshor, författarmyter och den bistra verkligheten. Alla har blivit färgade av sina förutfattade meningar och alla är väl medvetna om hur det fungerar egentligen. Det är ingen av oss som tror att man kan försörja sig på sitt skrivande, att det ska vara lätt bara för att man blivit publicerad, att det inte är hårt arbete bakom. Ändå har flera av oss uppfattningen att en perfekt skrivdag är som klyshan säger - full av kaffe/te, choklad, sitta kvar i sängen/sitta och tänka vid sitt skrivbord, ha livliga diskussioner om skrivandet och att orden kommer utan att det känns som att dra tänder. Idag är författarmyten delvis närvarande. Jag har tagit mig till biblan, kaffe i handen, väskan full med ätbar uppmuntran och till råga på allt är det väder av den sorten som får mig att njuta av att jobba inne.

Orden då, säger ni? Ja, vi får väl se. I väntan på dem putsar jag på vad jag ska säga imorgon.

Blandat

Först och främst är det vansinnigt roligt att Sigrid Combüchen vunnit Augustpriset! Spill är en förtjusande bok, och mitt eget omhuldade ex har en dedikation jag kan vara stolt över dessutom. Nu är det långt ifrån alltid som jag gillar augustprisvinnarna men den här är galet välgjord, på sina ställen känner jag dessutom extas över kommateringen och interpunktionskonsten, utan att den blir tillkrånglad eller så. En solid vinnare! Sen är det första kvällen på min skrivledighet. Jag har ett par dagars ledigt från jobbet och ska skriva så mycket jag kan under den tiden. Det är en extra tillfredsställande känsla eftersom det börjar lossna nu. Jag håller tummarna för att det ska uppstå något slags ketchupeffekt och att texten nu ska komma mig till mötes. Istället för det eviga jagandet jag har hållit på med i månader.

NaNoWriMo gick åt skogen (som alla andra år) och jag är verkligen inte förvånad. Det är en galen idé och jag tror att min bok skulle bli skräp om jag försökte klämma den ur mig på en månad bara. Men statistiken man har tillgång till angående sitt skrivande har varit spännande att se.

Och slutligen - jag håller på att ladda för storsamlingen på Borgarskolan i Malmö på torsdag. Ujujuj, flera hundra personer! På samma ställe! Där minst hälften av dem kommer att önska att de var någon annanstans. Det är inte lönt att man försöker lugna mig, jag är så nervös att jag kommit ut på andra sidan och känner mig lugn igen (fast med stirrig blick och ryckiga rörelser). Niklas Krog, denna klippa i snarlika situationer, säger att när det blir fler än hundra åhörare så kan det vara hur många som helst, man kan inte ta in det. Jag hoppas han har rätt.

Chokladpralinerna är fortfarande många, vädret uselt och jag är försiktigt optimistisk. Det känns som ideala omständigheter för en intensiv skrivperiod!

Somliga dagar 2

Idag var en sådan dag som jag drömmer om att ha när jag tänker på mitt skrivande. När jag säger att det inte händer ofta så menar jag det verkligen. Men dagen idag levde verkligen upp till förväntningarna. Jag vaknade av mig själv, diskuterade en väninnas skrivprojekt över lunch, tog min dator och en finkaffe med till biblioteket och sen satt jag där tills jag var färdigskriven, fyra-fem timmar senare. Jag hade tre vänner som kom förbi för att säga hej, dricka en kopp te och hålla mig lite sällskap med sina egna projekt innan vi gick skilda vägar. Men framförallt så var det den perfekta känslan i skrivandet. Som om världen jag skriver om pratade med mig igen efter en lång tids relativ tystnad. Jag åstadkom tre gånger mer text idag än vad mitt dagssnitt har varit på sistone. Och jag gjorde det med stil. Här är bildbeviset.

Föredragsresultat

I tisdags hade jag förmånen att hålla föredrag på en gymnasieskola i Helsingborg som en del i deras kulturvecka och på andra klassföreläsningen var en journalist med. Det blev en liten blänkare i HD som ni hittar här. Det var spännande och rätt nervöst att vara med om och resultatet var mycket beroende av publiken. Den första klassen var tyst och den andra klassen hade en massa frågor. Jag blev till och med kramad av en grabb från den andra klassen innan jag gick och jag tror bestämt att det är den första kramen jag fått av en läsare som inte kände mig sen tidigare. Många förstagångare på samma dag där. Jag träffade Niklas Krog också. En trevlig, rolig och inspirerande författare och föreläsare. För mig är han mest känd som fantasyförfattare, men det är verkligen inte merparten av hans respektabla utgivning.

När jag fick frågan "var du nervös innan du kom hit och träffade oss?" så kunde jag ärligt svara att ja, det var jag - men det gör det inte mindre roligt! Nu laddar jag inför den 25:e då jag ska hålla storsamlingsföreläsning på en skola här i Malmö.  Flera hundra personer. På samma ställe. På tal om nervös då alltså.