Skrivtid

Jag har ett par dagar ledigt från bokhandeln för att skriva och det går framåt, men så förbaskat långsamt att det känns som om jag rör mig i slow-motion. Jag tänker lösa det med att förbjuda mig själv snabba former av underhållning och uppenbara saker som distraherar. Eller i alla fall försöka minska dem drastiskt. Alltså: inget internethängande förrän på fredag och inga nya, uppslukande böcker förrän då heller. Nu tar jag min dator och går till närmaste café utan uppkoppling och hoppas på att det ska hjälpa min tynande disciplin. Ha en underbar början på hösten allesammans, hörs på fredag.

Bokmässan!

Nu är den här och jag är på plats! Jag har haft en fin dag och njuter av varje liten sak som inte är som det varit förut. Så många nya förstagånger att göra. Jag har varit på ett stort seminarium (Sofi Oksanden - insert fangirl squee - talade om sin bok Utrensning och om att skriva om övergrepp under diktaturer), på ett litet seminarium (Jo Salmson pratade om fantasy som verklighetsspegel) och båda gick jag in på med min namnbricka (också känd som psycic paper för de invigda). Jag fick en bok signerad av Sofi Oksanen, sprang på en massa bekanta och avslutade dagen med mingel i förlagets monter. Där fick jag se den nya Legend av Richard Matheson och på förstasidan finns en bild av min bok. Jag blev ännu gladare över det än vad jag blev av att ha omslaget till Legend längst bak i min bok. Jag flinade som en galning. Visst, jag fattar att man inte förväntas vara så kvittrig över sådana saker men det känns precis som jag trodde - roligt och nytt och lite mer på riktigt än författarskapet känts på sistone.

Vill man se bilder så finns en del på twitter och jag hoppas på att fylla på under resten av mässan. Men så här långt kan vi väl konstatera att jag roar mig!

Veckans inlägg: Bokmässeuppvärmning!

Veckans inlägg på Debutantbloggen är uppe och jag fortsätter med mina förberedelser inför årets bokhögtid. Dagens djupa funderingar gäller vilka böcker av vilka författare jag ska släpa med mig för att sen smyga omkring mellan utställningsmontrarna i jakt på en signatur. Edelfeldt är självskriven, men vilken bok?! Jag kan ju inte ta med mig alla jag gillat. Ack och ve.

På väg tillbaka

Jag har återupptagit min morgonrutin. Eller ja, jag är på fiket, jag har kaffet, datorn är igång och (bakom det här fönstret) har jag ett dokument uppe. Det är inte min bok, det är inte ens en annan bok, det är mina utkast till föredragen på bokmässan. Men det är i alla fall något! Fingrarna rör sig över tangenterna och jag sitter i alla fall inte och stirrar tomt ut i luften. Nene - Skrivkrampen 1-12. Hah! På väg tillbaka. Jag ska minsann visa den.

Karaktäristisk

Jag har pratat om Ur avgrunden tidigare, ett bloggromansprojekt som ligger precis i min genreförälskelse (Malmö med extra allt) och jag älskar projektet. En del av projektet som kittlar fantasin mer än andra är möjligheten att få en egen karaktär inskriven i historien, för ynka 100 kr. Jag kunde inte motstå, särskilt inte när det var så mycket lovecraftianska influenser och min egen stad och allt. Så jag skrev in mig själv. Nene Ormes, bokhandlare och ockultist, är nu en karaktär i Ur avgrunden och i kapitel 13 är hon med för första gången. Jag är helt exalterad. Och örhängena som nämns i första meningarna är de här. Olyckligtvis äger jag inte dem, men man kan ju drömma. Eller få dem inskrivna för mitt alterego i alla fall.

PS: Den författare som fick mig att välja en variant av mig själv som karaktär var Murasaki Shikibu och hennes historier om Genji där hon skrev in andra personer vid hovet på deras begäran. Jag har sedan dess funderat över hur det skulle kännas att vara en karaktär i en bok.

Veckans inlägg och bokhyllor

Veckans inlägg på Debutantbloggen är uppe och av olika anledningar kom den upp en dag tidigt. Det handlar inte helt oväntat om copingstrategier - i mitt fall organiserande av bokhyllor och böcker om att skriva. Förtjusningen över bokhyllor som möbler och som samlingar av böcker är äldre än vad jag har riktiga minnen av. Jag kommer bättre ihåg skolans bibliotek än vad jag minns klassrummen, bokhyllor är det första jag tittar efter när jag kommer hem till folk och det är inte på något sätt ovanligt att jag surfar efter bilder på just bokhyllor. Det och folks skrivbord. Jag vet inte om det är antropologen i mig, eller boknörden eller bara nörden som gör att jag tycker det är roligt. Kanske esteten har ett finger med. Troligen är jag bara nyfiken i en strut. Hursomhelst, en annan som gillar organisering av bokhyllor är den här bloggen.

Mitt bokköpstopp är säkert en av anledningarna till att jag ger mig på att rensa i min bokhylla. Det känns inte som ett futilt arbete när jag vet att inflödet av böcker är tillfälligt avbrutet i alla fall. Nu sitter jag på jobbet och funderar över hur jag ska organisera de böcker som överlever den stora gallringen. Kanske i teman?

Bokmässeuppvärmning 2

Inför föredraget om att skriva fantasy på svenska har jag idag svarat på en massa frågor från min förläggare och funderat högt över vad som spelar roll för mig och vad jag tror kan vara intressant för andra att lyssna på. Det är olyckligtvis inte alltid samma sak. Om man betänker att jag är en sådan som kan sitta och fila på en mening i en kvart för att somliga av orden jag använt ger konnotationer som jag inte tänkt mig om man betänker var ordets ursprung i svenska språket, ja då kanske det inte är svårt att se hur andra kan bli lite glasartade i blicken. En författare som tänker som jag är Elizabeth Bear som nyligen gjorde det här inlägget om ordet 'assassin' och dess implikationer i en sekundärvärld. Nå, jag har sansat mig lite och pratar om annat än det rent språknördiga. Kvällen tillbringades dessutom med Cap'n och med förberedelser inför vårt gemensamma föredrag om kick-ass chick-litt fantasy. Vår att-göra-lista för kvällen börjar med 'Take over the world' och har som näst sista punkt 'Finish work on death-ray'. Jag gillar att vi är på samma nivå, jag och chefen.

Ljuva toner?

Veckans inlägg är uppe på Debutantbloggen. Den här gången om att skriva till musik och om att vara beroende av musik för att få ro att skriva. Hur gör ni? Själv har jag kört fast och behöver verkligen något som sparkar igång mig om det här ska bli något. Vill man förresten ha spellistor till sina läsupplevelser?

Jag hade kassettband som gick på repeat när jag var inne i en galen läsfas i tonåren. Mr Music av alla saker. Flera av de låtarna var verkliga dagsländor och jag har inte hört dem sen dess. Så hittade jag ett av de där kassettbanden i en låda och provade det i bandspelaren (som överlevt för att den har en cd-spelare också även om den är för stor för sitt eget bästa) och jag blev översköljd av minnen från böcker som jag glömt att jag läst, med scener ur dem som jag inte tänkt på sen dess, inte medvetet i alla fall. Det är en märklig känsla. Jag undrar om jag kommer att ha samma upplevelse av den musik som jag spelade när jag skrev slutscenerna till Udda verklighet när jag hör den igen om 20 år, eller om det är en del av läsupplevelsen. Ska bli intressant att ta reda på, jag har märkt upp spellistan tydligt så den inte försvinner.

Att vara sin egen chef

Min chef på bokhandeln är på semester och jag saknar henne. Verkligen, på riktigt och alldeles innerligt! Inte nog med att hon är bra på vad hon gör, får struliga saker att se sjukt lätta och snabbfixade ut,  hon har alltid kloka saker att säga om allt möjligt också. Och så är hon rolig. Och kreativ. Och en god vän. Hon är chefen jag önskade att alla kunde få ha - med fullt förtroende för att du kan sköta din uppgift, ger dig gott om utrymme att ta egna initiativ och belönar dina ansträngningar. När jag skriver är jag min egen chef och jag är inte en chef som min Kapten är. Jag har bitvis inget förtroende alls för mig själv, jag misstänker att jag är en slacker och att inget blir gjort om jag inte sätter upp del- och detaljmål, jag har hårda deadlines och när jag gör något bra har jag inte vett att njuta av det. Om jag däremot skulle lyckas mindre bra så är min inre slavdrivare framme med tidsstudiemannen i släptåg och ska ifrågasätta om jag verkligen ska ägna mig åt det här när det ändå inte ger resultat omgående.

Jag vet att det är fråga om en skrivsvacka (som alltid i början av hösten, men tidigare än vanligt i år) och att mitt förtroende för min förmåga är extra låg när jag inte verkar få ihop det. Just nu hjälper det inte att veta, den inre tidsstudiemannen har ändå ett formulär fyllt av nedslående siffror och stränga tillrättavisande.

Jag får försöka distrahera honom med lite scrivernerplanering. Jag kanske kan få det att kännas som om jag rör mig framåt.

Scrivener - en trevande kärlekssaga

För andra kvällen sitter jag nu med datorn i knäet, i soffan, pysslar med Scrivener. Det är ett underbart litet program (man kan köpa det på en pytteliten usb-sticka) som gör hela planeringen av skrivprojektet till en glädje. Man ser omedelbara resultat med minsta förändring, det förenklar det mesta av textfixandet och ger mig samtidigt nöjet av att lära mig ett nytt verktyg. Jag är så kär! Fina lilla programmet! Ledsen, kan inte stanna, har en instruktionsvideo om statistik att titta på. <3

Veckans inlägg: Genretankar

Att fundera kring genrer är på intet sätt slut för min del. Jag gör det så gott som dagligen på jobbet och har fått ta tag i det på allvar både på utbildningen och när jag försökte få min bok accepterad av ett förlag. Nu har veckans inlägg på Debutantbloggen kommit upp och där försöker jag redogöra för några av mina uppfattningar. (För den hugade finns det för övrigt mycket klokt att läsa om genrer, inte minst på Wikipedia, t.ex. genrestudier och genrer lite allmänt.)

science fiction och/eller fantasy

Det kommer säkert inte som en överraskning för någon att jag funderar över fantasy och sf som genres med jämna mellanrum (det ingår ju trots allt i mitt jobb). Det är naturligtvis inte bara vi på SF-Bokhaneln som funderar över sånt och nu har jag hittat en hel debatt om huruvida sf och fantasy kan jagas ihop under samma flagga. Justina Robson och Mark Chadbourn har gjort flera inlägg i en Babel Clash på Borders blogg (läs nerifrån och upp). Intressanta poänger på båda sidorna får jag säga. En av de saker som slår mig mest är att jag är lyckligt lottad som jobbar där jag gör. Jag har ständig tillgång till de senaste författarna, böckerna och nyheterna. Sf och fantasy får lika stora delar av hyllutrymmet. Folk som kommer in i butiken är på förhand inställda på vad de är ute efter och om det finns någon "sf är finare än fantasy för sf sysslar med verkligheten"-attityd så är jag oftast förskonad från den eller har möjlighet att bidra med min syn på saken. Visst har vi problem med genrebestämningen ibland, men det är (som flera personer i kommentarerna på tråden ovan sagt) för marknadsföringsanledningar mer än att vi tycker att en sorts spekulativ fiktion är bättre än någon annan.

Jag för egen del är glad över att det finns både rymdskepp och drakar i böckerna jag har på armslängds avstånd och det har alltid varit en fråga om att välja en bra historia för mig - inte välja ifall det är teknik eller magi som styr världen.

Veckans inlägg: Det var en gång

Det visade sig vara fullt möjligt att ta semester även från skrivandet. Jag har inte fått ner ett ord på en hel vecka. Istället har jag badat i havet (saltvatten är något speciellt), läst böcker på stranden (har sand som bokmärke numer) och ätit mängder av god mat. Och så har jag rensat bland mina barndomssaker på mina föräldrars vind. Det var upplysande och utmattande. Jag skriver mer om det i veckans inlägg på Debutantbloggen, för den som skulle vara intresserad.