Ansiktsuttryck

Som ett fullständigt Tim Roth-fan och ständigt nyfiken på folks bevekelsegrunder för beteenden är jag förstås också galet förtjust i Lie To Me. Tre säsonger fulla av Roth som spelar Cal Lightman med ett kroppsspråk som inte är av denna värld, en förtjusande dialog, en galet bra personkemi mellan skådisarna och en far-dotter-relation som är spännande. Jag kan varmt rekommendera serien om nu någon hade missat den. Lightman är baserad på Paul Ekman, en forskare som jobbade med mikrouttryck och som förespråkade att det finns ansiktsuttryck som är helt allmänmänskliga och inte kulturellt burna. Han utvecklade en serie igenkänningsfaktorer för att hitta identifiera sådana uttryck - FACS. (Och om jag förstått saken rätt så är relationen mellan Lightman och hans dotter Emily också baserad på teorier om förtroende mellan föräldrar och barn som Ekman och hans dotter framfört)

I serien har vi också en naturbegåvning på att se lögner och uttryck, vad Ekman kallar för en wizard. I verkligheten har Ekman identifierat 50 sådana naturbegåvningar ur en grupp av 20 000 människor och om man vill följa en intressant blogg (eller bara läsa lite för nöjes skull) så finns det en kvinna som jobbar med det som bloggar under Eyes for Lies.

På den bloggen fanns en länk till ett test som gäller identifierandet av falska och äkta leenden. När jag pluggade psykologi på universitetet så gjorde vi en del tester med just mikrouttryck, men jag hade aldrig gjort ett med leenden förut. Resultatet är inte så mycket förvånande som intressant. Av 20 fick jag 14 rätt. Av de sex som jag fick fel var jag tveksam innan jag klickade i på alla. Två var falska och fyra genuina och fem var män och en kvinna. Teorierna säger att vi är oväntat dåliga på att känna igen falska leenden, men gäller det också när vi ser genuina och ändå är misstänksamma? Det ger en något att fundera på.

Hur gick det för er?

Startsträcker

Har kommit fram till att 'prokrastinera' inte fyller sin funktion för mig. Negativ klang, tråkiga associationer och det gör att jag känner mig slö, slapp och dålig. Nej, jag har bestämt mig, hädanefter får det heta 'startsträcker' istället. Jag behöver lite uppvärmning innan jag ger mig på stora, svåra saker (som resten av kapitel fem och det fruktade kapitel sex, eller sju om jag bryter tidigare). Det är en startsträcka mer än ett uppskjutande av själva agerandet. Nödvändig. Eller ja, jag verkar inte komma runt den i alla fall, så då kan den lika gärna få ett ord. Idag har jag startsträckt med lite bloggläsning, bildgoogling, användande av eniros kartfunktion, städat i mapparna i datorn och nu till sist ett blogginlägg. Men nu får det vara nog, jag ska koka en kopp te, ta en pralin som en lydig liten författare och sätta igång på allvar. Den här lördagen blir inte längre av att jag väntar.

Som islossning

Imorse tappade jag tiden. Jag var inne i kapitel fem och det kräver knepiga omskrivningar och tillbakablickar (som jag inte kan bestämma mig för om jag ska göra i kursivt, i vanlig text eller bara summera som en tanke) och tiden bara slutade spela roll. Den kunde ha sprungit förbi eller stått helt still och jag skulle inte ha märkt det. Äntligen. Det är såhär det ska kännas. Nu jävlar!  

Helt rätt

Det finns dagar som inte känns som om de går att rädda. Jag sov oroligt och vaknade knappt av klockan. Tillbringade morgonen i ett zombieliknande tillstånd och arbetsdagen instängd på kontoret med min begynnande förkylning, te, alvedon och textskrivande för jobbets räkning. Det regnade på mig på vägen hem och jag hade glömt att gå med soporna på morgonen, något som alltid straffar sig. Dessutom hade jag tackat nej till rollspel på grund av att jag känner mig så sänkt och eftersom de senaste dagarna har varit som att dra tänder när jag försökt putsa på manuset. Men det låg ett brev på hallmattan. Ett vadderat kuvert från mitt förlag och jag kunde inte föreställa mig vad det skulle kunna vara. När jag slitit upp kuvertet visste jag inte om jag skulle skratta eller ta till lipen. Min förläggare är inte bara världens bästa, hon är också tankeläsare. Det var en påse praliner och ett kort som hejjade på mig under den här sista månaden av manusskrivande. Fina, fina Anna. Det kunde inte ha kommit bättre.

Råd till författaraspiranter

Amanda Hellberg har manat till att dela med sig av tio råd i hur man blir författare inom en viss genre eller skribent av en viss sort och hennes ord har blivit hörda. Hon har samlat en lista över de som svarat. Där finns råd till de som skriver ungdomsfantasy, barnbilderböcker, copy, industriprosa och en massa annat. Det är intressant läsning även om man inte skriver i de genrer som har blivit behandlade. Det finns gott om texter på nätet för de som vill utveckla sitt skrivande också. Om man kör fast så kan ett välskrivet synopsis hjälpa en ur eländet, eller så kan man se över sin dramatiska kurva. Not for Robots är en sida med essäer om skrivande som är väldigt bra. Och när man väl har skrivit kan man behöva råd i hur man redigerar. Har man tur och har fått sitt manus genomgånget av en redaktör så kan det ha drabbats av mystiska symboler och annat - då är det här användbart: Five editing tricks and tips. Diana Wynne Jones har skrivit en artikel om att skriva och jag är säker på att hon inte är ensam om att ha råd till folk.

Har ni några favoritråd, att ge eller som ni fått/läst/hört?

Skrivdagar

Kapten har gett mig ett par dagars permission från skutan för att ägna mig åt min andra böjelse, skrivandet. De dagarna tillbringar jag så här:

För den observante så har jag alltså sällskap i den här drastiska förlusten av sanity points, den här gången av den begåvade Jenny Milewski som jobbar vidare på sin skräckroman Tomrum. Det är inte det sämsta att kunna titta upp och bli påmind om vad jag egentligen strävar efter - färdigt manus med redigeringsmöjligheter. För att inte tala om att konversationerna mellan det frenetiska skrivandet är lättsamt och inspirerande. Eller ja, om man är fascinerad av seriemördare eller vill veta hur en dramaturgisk kurva ser ut så är det inspirerande.

Och utsikten är inte så dålig den heller:

Årets bästa 2010

Mycket riktigt funkade inte länken från 2009 nu när 2010:s lista är uppe. Men ja, här är samma länk, annan text - 2010 års bästa läsupplevelser inom mina genrer. Det är en lista med modifikation eftersom vi sneglar på varandras listor och försöker att inte prata om samma böcker tusen gånger, dessutom är den begränsad till böcker vi har i butiken eller som går att få tag på fortfarande. Utöver de böcker som nämnts där så hade jag tre riktigt fina läsupplevelser på svenska också: Sigrid Combüchens Spill, Therese Söderlinds Norrlands svårmod och Karin Tidbecks Vem är Arvid Pekon?

Jim Butcher är också en stående favorit och Sarah Monettes The Bone Key är en helt underbar bok som inte kom med på bokhandelns lista eftersom den inte går att få tag på längre. Skulle ni snubbla över den så köp den och njut den som den sällsynta delikatess den är. Jag tvingades låna det ex jag läste och det var med sorg och saknad jag lämnade tillbaka det. Monette tänker trycka och sälja en chapbook med fyra korta berättelser om Booth (huvudpersonen i The Bone Key) till välgörande ändamål, så vill man ha den och stötta en god sak är det läge att förboka på hennes livejournal.

Jag älskar chapbooks. Det lilla formatet, de korta historierna, som extramaterial till en film.

Skriver synopsis

Har hamnat i lite dilemma med boken och för att lösa det skriver jag nu ett synopsis. Ja, jag vet, det är lite sent påkommet kan man tycka. Men det är rätt intressant vad man hittar i sin struktur när man gör det efter att man börjat. Synopsis är ingen picknick att skriva bara och goda råd är svåra att hitta. Det har skrivits mycket på nätet men summan av det mesta verkar vara 'alla gör olika' och begränsningarna verkar variera från en halv A4 till 20 A4, från att det ska vara en övertygande försäljningsteknik till att det bara ska vara för författarens eget bruk.

Två länkar jag fann hjälpsamma var den här artikeln i Svensk Bokhandel och det här inlägget av Dee-Ann Latona DeBlanc.

Jag roar mig med DeBlancs upplägg och skriver en rad, en paragraf och en sida.

Bästa läsupplevelser 2009

Ja, jag vet, gamla nyheter. Men jag får frågor om vilka böcker jag gillar tillräckligt ofta för att tänka mig att det är ok att länka till en sån här lista. Dessutom kommer nya årsbästalistan på måndag så det är relativt kortvarigt. Här har ni i alla fall listan jag skrev för SF-bokhandelns hemsida om mina läsupplevelser undrer 2009. Jag kan inte garantera att länken finns kvar efter måndag, men man kan alltid försöka. Nu tillbaka till ordgruvan. Idag (som de senaste dagarna) har jag tillbringat på bibliotek i sällskap med en annan författare. Vi har suttit och hängt i varsin soffa, lyssnat på musik, druckit kaffe, bytt texter, skrivit nytt, beklagat oss, gottat oss och varit så produktiva som respektive musa och disciplin tillåtit.

Öppet brev till min musa

Kära söta rara du! Du vet att jag saknat dig, har jag inte sagt det ofta nog? Har jag inte sjungit din lov högt och tydligt i alla medier som orkat lyssna? Du är inte bortglömd och du är inte eftersatt. Ger jag dig inte praliner och champagne? Mjuka tofflor, vackra morgonrockar, hela dagar att bara vräka ur sig material på bibliotek eller kaféer? Jo det gör jag.

Ändå lämnade du mig sittande här, ensam och olycklig när jag behövde dig som mest och nu i den tolfte timmen så återvänder du! Som en tjuv om natten, ett spöke i de skumma morgontimmarna. Hur skulle det vara ifall vi kom överens om att du ger mig idéer när jag behöver dem och inte flera veckor för sent? Och att du inte levererar dem på morgonen när jag knappt kan stava mitt eget namn i brist på koffein och kolhydrater. Hur skulle det vara ifall du i alla fall tycker att den idé du gett mig på morgonen är bra nog även till lunch? Jag klarar inte av mer velande eller fler kalla axlar. Jag behöver lite konstant närvaro, en pålitlighet.

Då behöver jag inte en musa, säger du? Snicksnack. Utan glimtar av inspiration skulle det aldrig bli något av, då skulle jag läsa istället, det vet du.

Vad säger du? Ska vi göra en gemensam ansträngning och se om vi kan få ihop det här? Vi har en månad och några dagar på oss, det borde väl gå? Jag lovar dig levande ljus och körsbärspraliner ikväll om du ger mig ett par inspirerade konversationer nu.

Lämna mig inte.

Din förtvivlade författare, Nene

Hedrad

Ett av mina 'nyårslöften' är att inte googla mig själv eller boken längre eftersom det är så otroligt svårt att ta till sig av det goda och så jävla svårt att hålla det dåliga ifrån sig. Ja, ironin är uppenbar. Nå, jag läser förstås gärna saker som jag får skickade till mig och idag fick jag en jättefin länk. Den går till Socialistsimons blogg där han snackar böcker och just det här inlägget utnämnde Udda verklighet till årets lästa sexscen 2010. O ja, vi är väldigt smickrade härborta!

Stolt

Årets ögonblick var när jag fick en länk av chefen igår. Den gick till årets försäljningstopplista på SF-bokhandeln. Udda verklighet blev den bäst säljande boken på svenska förra året. Wow. Jag är fortfarande rätt tagen. Här, beskåda det fantastiska, och kolla vilket fint sällskap jag hamnat i dessutom.

Jag är road av det faktum att av topp 10 på listan så är 7 av Perumov och en av Gluchovskij. Rysk fantastik gör sig uppenbarligen i svensk översättning.

Så, till alla läsare som införskaffat sitt ex på eller genom SF-bokhandeln - Tack! Det här gjorde under för självförtroendet och skrivlusten.

Vankelmodig

Jaha. Så är vi där igen. Den inre redaktören har fått fritt spelrum och har djupt rotade åsikter om vartenda ord som sätts på papper. Jag skriver en scen och ratar den strax igen. Skit. Som om jag hade tid med det här. Jag har varit produktivare de senaste dagarna än på flera veckor och aha!-upplevelserna har varit fler än på flera månader, och ändå ligger jag vaken varje kväll och räknar ner dagarna till min deadline och undrar om jag kommer att hinna. Jag vill ju inte ha ett grovt utkast till förlaget på deadlinedagen (den siste februari för de som undrade), jag vill ha ett polerat manus! Jag vill att orden ska glänsa var för sig och bilda vackra sekvenser som slår an rätt ton när man läser dem. Metaforer som är stilsäkra och dialoger som känns trovärdiga (utan att vara diskbänksrealistiska, för gudars skymning vad jag tycker det är tråkigt att skriva och läsa). Hur gärna jag än skulle vilja odla bilden av ett författargeni som sätter sig ner och får meningarna genom gudomlig försyn så är det verkligen inte jag.

Samtidigt är det roligare att skiva nu än på mycket länge också. Jag har en ny favoritkaraktär, har gått igenom mina bilder från Malmö i somras och njuter av att kunna hitta på vad jag vill var jag vill i hela stan.

Om bara dagarna var längre. Om bara min ordproduktion var högre per dag. Om bara februari hade lika många dagar som alla andra månader. Eller varför inte ett par veckor mer, när jag nu ändå önskar mig det omöjliga.

Välja sida?

Idag hade jag chans att använda min mest oväntade julklapp: Det är den lilla skatan ovanpå m:et som gör det för mig.

Resten av helgen tillbringades så här:

Framför den här:

Nej, det är helt riktigt. Det var verkligen inte synd om mig.

Gott nytt 2011!

Nu när jag under ceremoniella former bytt kalender är det väl läge att önska alla andra också ett gott nytt år! Jag har bara en nyårstradition som jag inte ändrat på och det är att fylla nyårsdagen med lite av allt jag vill att mitt kommande år ska innehålla. Idag har det inneburit: långsam och god frukost med ohemula mängder kaffe; lång promenad i det fina vädret; fika på stan med Käraste; samtal med vänner; passiv underhållning av god kvalitet (i det här fallet Jeeves & Wooster på dvd); aktiv underhållning av god kvalitet (All the Windwracked Stars av Elizabeth Bear); skrivande; skrivrelaterat läsande; en riktigt god kopp te uppkrupen i soffan. Och så lite bloggande på det. Goda tider!

Jag har blivit lovad middag också och sen tror jag bestämt att det får räknas som en fullmatad dag. Jag har inte rest något under nyårsdagen, men det kommer att bli en del resande under året ändå, planerna är så gott som färdiga.

Hoppas era nyårsdagar är fyllda med goda saker och att era nya år blir underbara!

Det sista Debutantbloggsinlägget

Nu är det gjort, hela debutantåret är över och jag har lagt upp mitt sista inlägg på Debutantbloggen. Undertiteln på den bloggen är "... om ångest drömmar och vedermödor" och jag har avslutat med att skriva om min senaste ångest. Jag tror bestämt att det är alla debutanters ångest - att skriva bok nummer två.

Novelltävling - Mitrania

Magasinet Mitrania utlyser en novelltävling för en antologi. Det är en tävling för de som skriver fantasy, sf och skräck. Regler och priser finns här. Det är gott om tid än, bidragen ska inte vara inne förrän 1:a mars.

Genrelycka - Bister fantasy

Jag är sedan igår uppfylld av språklycka. En av mina vänner, den kloka herr Emgård, myntade en ny term för fantasy - bister fantasy. Det är så perfekt för mina bokhandlarbehov att jag nästan blir tårögd! Nu behöver jag inte beskriva de böckerna som 'smutsig fantasy' eller 'nitty gritty' som jag känt mig tvingad till tidigare. Känns riktigt, riktigt bra. Jag har funderat på ifall det finns en bättre term för urban fantasy också. Än så länge ingen framgång. Förslag mottages tacksamt.

God fortsättning förresten! Hoppas era helger avlöpte över förväntan och att ni har en fin vecka. Jag önskar att jag hade goda nyheter från det självpåtagna skriv-ide jag gått i. Men än så länge anser jag att det är goda nyheter att jag inte får raseriutbrott på mina motsträviga karaktärer. Om jag inte avrättar dem så är det ett under. *tar ett ögonblick och funderar över ifall det skulle vara möjligt* Nej, de överlever nog idag också. Men jag ger inga garantier för imorgon.

Ha en underbar helg!

Tänkte passa på att önska alla en fin helg, en god jul, en fin valfri högtid! Jag ska ha flera dagars ledigt i sträck och tänkte gräva mig en igloo och sätta mig i den, gå i ide och inte komma ut förrän jag har något att visa upp. Nu jäklar ska det bli skriva av! Under tiden hoppas jag att ni har det bra och att vi ses, om inte efter helgen så nästa år! God ju och Gott nytt år!

-Nene

Årets kortaste dag

Årets kortaste dag är till ända, det är fullmåne och det har varit månförmörkelse, den första fullständiga månförmörkelsen att infalla på vintersolståndet sen 1638. Det känns som om det är värt att notera. Jag har gjort det genom att skriva ett spektakulärt gräl, slå in julklappar och dricka glögg uppkrupen i soffan. Och ni? Något speciellt för den speciella dagen?