Den mörkaste tiden

/

Det här förbaskade mörkret börjar tära rejält på mig, jag kan inte nog säga hur mycket jag ser fram emot vintersolståndet på torsdag! På andra sidan blir det bättre, om än långsamt. Tills dess gäller det bara att inte använda socker eller koffein som kompensation eftersom det i sin tur gör att jag sover sämre och därför har svårare att komma upp ordentligt och är tröttare om dagarna i en skenande, ond spiral. Julhandeln är i full gång också och det är den galnaste och roligaste tiden att jobba i butiken, men det lämnar väldigt lite energi över på kvällarna. Idag har vi haft en rekorddag på jobbet och jag har druckit dubbel dos kaffe och sitter här och skälver lite stilla. Inget skrivet med andra ord.

En annan uppmuntran i den mörka tiden är brevlajvet jag är med i, Poste Restante, som just nu står för lejonparten av min kreativitet. Jag absolut älskar det! Handskrivna brev, finurligt vikta kuvert, lack, formuleringar som tagna ur gamla dokument, och så lajvelementen: stavfel, datum, halvkvävda sanningar och avslöjanden, överstrukna meningar som ger känsla av vad personen önskade att de kunnat säga men försöker hindra sig. Jag hoppas att den här vurmen finns kvar efter februari så att jag kan använda den till något annat också. Jag har redan planer ...

 

Stipendium! (och artikellänk)

/

I fredags fick jag riktigt goda nyheter. Jag var sen iväg till jobbet och var hemma när posten kom. Ett tunt, vitt kuvert låg tillsammans med en hög reklamtidningar och annat bös. Det var från Författarfonden och jag tänkte 'lika bra att läsa avslaget nu, undrar hur många som sökte den här rundan' eftersom det var vad som hänt förra gången. Döm om min förvåning när jag öppnade det och det ensamma pappret meddelade att jag blivit tilldelad ett arbetsstipendium av Författarfonden! Jag trodde inte att det skulle kännas så stort eller viktigt som det gjorde. Men här sitter jag och ser fram emot 2012 på ett alldeles nytt sätt. Så många skrivperioder jag kan få ut av de pengarna! Jag har redan planerat in den första omgången.

Jag ville verkligen att det inte skulle vara någon skillnad på att skriva på halvtid (som jag gjorde när jag skrev Udda Verklighet) och att jobba heltid och skriva den tid som blev över. Jag ville vara en av de där författarna som kan skriva närsomhelst, bara dyka in i texten och hamra loss en timme, en kvart, fem minuter, vad tid som gavs. Det är jag uppenbarligen inte. Jag har lyckats rätt bra med att skriva på morgonen under sommarhalvåret, men under den mörka årstiden är det hopplöst att ens få upp ögonlocken, för att inte tala om att komma igång med skrivandet innan jobbet. Så jag har fått tjänstledighet beviljat i omgångar för att skriva och efter tre dagar har jag upplevt ett skutt framåt, som om bogseringslinan spänts och det börjar rulla av sig självt.

Ska bli spännande att se om det funkar nu också.

Förresten, såg ni artikeln i DN där jag pratar om remakes på sagor med Hanna Fahl? Inte? Här är den.

På väg igen

/

20111128-074910.jpg Skrivresan var produktiv och mina värdar skämde bort mig ordentligt under tiden. Jag har sovit som ett barn och det i sig var värt att åka bort för. Inga mardrömmar, ett minimum av sammanbitna käkar och så vakna till en dag fylld av samtal om text - jag har varit lyckligt lottad. Stormen missade oss också. Det regnade och blåste rejält men det var ingen klass 3-varning som det var i Skåne. Hoppas att alla har klarat sig fint därnere. Skrivandet gick över förväntan. Jag hann snygga till två kapitel och hitta två nya problem. Ge med ena handen, ta med andra. Nu är jag på väg tvärs över landet för att träffa förlaget i Göteborg. Jag tror inte jag åkt på bredden såhär förut ...

HP Lovecrafts matvanor

/

Idag är det Thanksgiving och på io9 uppmärksammas det bland annat genom den här notisen: Feed Cthulhu by Feeding the Hungry at Thanksgiving. Utöver det behjärtansvärda syftet med notisen är  den kommentar som finns längst ner väl värd att läsa (vill ni läsa resten av kommentarerna så är det bara att gå till originalartikeln och bläddra ner). Det är en genomgång av Lovecrafts korrespondens och de referenser till mat som finns i den. Jag hade ingen aning om vad han gillade att äta eller dricka, utom kaffe som han liked exeedingly, och det gav en väldigt mänsklig bild av hans liv. Och på tal om Lovecraft, om ni befinner er i stockholmstrakten den 2:e december så missa inte skräckaftonen på SF-bokhandeln i Stockholm. Vinnarna av Lovecraft-tävlingen tillkännages och det ska diskuteras skräck kvällen igenom!

Var tar tiden vägen?

/

Jag började ett inlägg i måndags där jag lovsjöng min helg och slutet av förra veckan. Sen letade jag efter bilder och ... ja, resten är historia. Hur som helst så hade jag en fin helg. Jag hade fint besök i torsdags och passade på att fylla mitt hem med skräck-, wierd- och fantasyförfattare som satt i den röda sammetssoffan och drack champagne till oanständigt sent. Det kändes så där återhållet dekadent som jag föreställt mig att författare måste ha det och flera gånger under kvällen kom jag på det också, vilken tur jag hade som fick ha det så. Särskilt när vi skålade för allt roligt som hänt i respektive skrivliv - nya kontrakt, fina recensioner, färdiga manus och så vidare.

Dagen efter tog jag med delar av sällskapet till Hollandia och pekade ut bordet som Udda och Nadja sitter vid när de är där, litteraturvandring light.

På lördagen gick vi på Sisters of Mercy-koserten i Lun och jag hade en lysande plats! De spelade alla låtar som var viktiga för mig på 90-talet. Äntligen har jag sett dem! (ja, ja, jag vet att det inte är samma sak som att ha sett dem när de var stora, men det var nog för mig ändå). Söndagen bjöd på pannkakor både till frukost och lunch och sen ett maraton av gamla Poirot-avsnitt.

Sen kom måndagen med en lysande recension av Lisa Sjöbloms Hitta barnen! i DN (på tal om saker att skåla för), tisdagen levererade Utopi nr3 där Karin Tidbeck har en nyskriven novell illustrerad av Lisa och Sara Bergmark Elfgren medverkar med en serie tillsammans med Kim W Andersson. Vi filmade lite snuttar för butikens julkalender och gick på Tintin-filmen. Och så var det plötsligt torsdag igen. Var tar tiden vägen? Visst, den är fylld av saker att göra, men någonstans borde jag ha hunnit posta ett pyttelitet inlägg om helgen, eller hur?

Nå, nu postar jag i alla fall, så att jag inte plötsligt inser att det är torsdag igen och ytterligare en vecka har gått.

I love books - häxor och vampyrer

/

Ikväll finns det chans för malmöbor (med omnejd) att träffa och lyssna på Sara Bergmark Elfgren när hon pratar om Cirkeln på Kirsebergs bibliotek kl 18.00. Det är I love books sista föreläsning för året och Sara delar scenen med Katarina Harrison Lindbergh som ska prata om sin fackbok om vampyrer. I love books har gjort jättefina arrangemang förut och jag vet att Sara är trevlig att lyssna på, men kom i tid om du vill ha bra plats!

Vad är värt att veta om författaren?

/

Vad vill folk veta? är en fråga jag ställer mig oftare än jag egentligen har lust att medge. När jag började med den här bloggen så var det för att få lov att blogga på svenska istället för på engelska och i samband med att min bok var på väg ut och när jag ändå hade Debutantbloggen igång så ville jag ha en svensk sida för de där andra grejerna som inte rymdes under Debutantbloggens header. Men övergången mellan språken visade sig vara svårare än jag trott och av andra anledningar än jag trott också. När jag skrivit på engelska så var det främst för de av mina vänner som var engelskspråkiga och för de av mina vänner som flyttat utomlands och redan använde LiveJournal, jag hade ingen som helst förutfattad mening att leva upp till och alla jag pratade med under LJ-alias var införstådda med mediet och dess begränsningar/fördelar. Bloggande på svenska på en öppen svensk blogg visade sig inte alls vara samma grej. Jag vet hur många personer som öppnar den här bloggen per dag, jag vet vilka söktermer som leder folk hit och jag kan av åtminstone det sista dra slutsatser om vad de letar efter. Tacksamt nog är mitt namn en av de vanligare sakerna folk söker på, men samtidigt är det lite bekymrande eftersom jag inte vet varför de letade efter mig. Vad vill de veta? Är de ute efter författaren Nene, Nenes erfarenheter eller någon helt annan del av Nene? Är jag egentligen inte önskvärd utan de letar efter saker om boken (eller om nästa bok, vilket flera söktermer ger tecken på)? Vad vill de hitta? Vad skulle förstöra deras upplevelse av boken och kommande böcker och vad skulle förstärka den?

Och de återkommande läsarna sen, de vet ju redan vem jag är, har i flera fall redan träffat mig, pratat med mig eller har mig på facebook, vad vill de läsa om? Är vardagen intressant nog att faktiskt skriva om - för låt mig genast erkänna, det är jävligt mycket vardag mellan författardagarna - och om inte, är det ok att vänta tills det faktiskt händer något författarrelaterat att skriva om?

På LJ var det här inte ett problem, av den självklara anledningen att jag inte kommit så långt med skrivandet då och eftersom de som läste mina inlägg redan visste att jag skrev eller struntade i det. Ett problem jag själv hade med LJ var istället att ett par författare jag lagt i min flist där visade sig vara personer jag inte kunde behålla respekten för, eller i alla fall inte intresset för, efterhand som jag läste deras inlägg. Det har dessvärre smittat av sig på deras böcker också. Jag är inte helt avslappnad inför en bok som jag vet har plågat författaren i fråga under tillkomsten och jag är inte helt öppen inför en bok där jag vet att författaren har en del osmakliga åsikter som jag verkligen blir irriterad på i dennes dagliga inlägg.

När jag började blogga så ville jag inte bli en av de författarna men jag inser att jag har bundit mina egna händer med det. Jag vill inte vara utan textur och åsikter på grund av en förutfattad hänsyn mot läsare jag aldrig träffat eller hört av. Jag kan för tusan inte gissa i förväg vilka som letar efter mig eller varför de läser (eller stänger fönstret i förakt)!  Så varför försöka? Det är knepigt att balansera vänner, bekanta, fullständiga främlingar, läsare och journalister (jodå, har hänt) på samma ställe. Jag vill ju att alla har något att läsa och att det inte ska vara tråkigt eller frånstötande.

Om ni har något att säga om saken blir jag förstås glad, det skulle underlätta. Hur ställer ni er till att jag skriver om andraboksångesten/födelsedagen/förläggarsamtalet/fikapausen/läsandet? Är något mer eller mindre viktigt? Vad vill man egentligen läsa om eller veta?

En vecka, en helg, ett brev

/

Förra helgen firade jag min födelsedag med det sedvanliga coctailkalaset och min fasta övertygelse att mitt liv blir roligare om jag har en årligen återkommande anledning att bära klänning, hatt och dricka drinkar ur martiniglas i trevligt sällskap. Mycket riktigt, det var verkligen bättre för kvällen! Men sen kom dagen efter och förutom att jag mådde som jag förtjänade så hade jag dessutom fått en ytterst oförtjänt förkylning. Den i sin tur utvecklade sig till en riktig jävelhosta som jag fick träffa läkare för att få bukt med. Jag gillar inte att gå till läkare. Ja, jag vet, läkarskräck är så vansinnigt tramsigt de är bara människor de också osv, osv. Det hjälps inte. De föregående två veckorna hade varit fulla av läkarbesök, provtagningar och annat trams (orelaterad fysisk åkomma, jag mår efter omständigheterna väl och är friskförklarad) så jag tycker att det var fullt tillräckligt med petande, klämmande och deprimerande väntrum för resten av året. I vilket fall som var jag inte frisk nog att låta bli och resultatet var att jag blev sängliggande resten av veckan. När man inte kan läsa, skriva eller titta på tv i någon vettig utsträckning har man gott om tid att tänka på saker och därav kom det förra inlägget om hur lång tid det egentligen tar att skriva en bok.

Eftersom jag haft torra ögon, varit yr och ofokuserad och varit alldeles för sjuk för att göra något vettigt har jag försökt mig på att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Svärmor hade lånat mig en bok på skiva, men jag klarade verkligen inte av den. Jag hade inte kunnat läsa den på papper så det blev inte bättre av att lyssna på den. Plotten, karaktärerna, dialogen, beskrivningarna - allt irriterade mig på olika sätt. Men sen fick jag Jonathan Strange & Mr Norrell av en vän och eftersom jag inte lyckats läsa ut den i pappersformat tidigare så tänkte jag ge den en ny chans nu när jag ändå var halvt medvetslös och inte orkade värja mig.

Det har gått över förväntan! När jag bodde i Uppsala och gick på universitetet där hade jag en vän som med jämna mellanrum läste för mig på kvällarna. Han stannade gärna uppe hela nätterna och jag var morgonpigg och som avslutning läste han Lovecraft för mig tills jag somnade. Det var förstås rätt vansinnigt att lyssna på galningars berättelse om hur de förlorade förståndet medan onämnbara ohyggligheter bankade på dörren, men det var texter som gjorda för att återberättas av en person. De var ofta skrivna som dagbok eller som ett försök att beskriva en händelse och därför perfekta för högläsning. Om man då bortser från de knepiga ordvalen. Hursomhelst, JS&MN känns likadan, det är mycket tillbakablickar och utvikningar och det känns utmärkt som högläsning. Fast visst somnade jag upprepade gånger och visst var det lite förvirrande när min spellista lagt kapitelfilerna i fel ordning, men nu tror jag att jag löst det. Jag går till och med och lägger mig lite tidigare för att kunna höra ett par kapitel extra. Det ger tid för hostmedicinen att verka också.

För min del är det extra trevligt att läsa/höra Jonathan Strange & Mr Norrell och det lite ålderdomliga språket den är skriven på eftersom jag har gett mig på att vara med i ett brevlajv - Poste Restante. Den senaste veckan har varit full av inspirationssurfande och brevutkast. Nu har jag fått mitt första brev tillbaka och går och grunnar på hur jag ska svara.

Men helgens händelse är ändå mötet med chefsförläggaren och samtalet om min framtid som författare. Jag ägnar dagarna i ända åt mitt liv som bokhandlare, det är rolig omväxling att prata om mina planer och förhoppningar som skrivande person också. Det var också intressant att prata med någon i den svenska bokbranschen om fantasy och hur det fungerar för dem, med tanke på att jag ägnar stora delar av mina veckor åt den engelska och amerikanska sidan av samma sak.

Och på tal om liv som fantasyförfattare - Sara Bermark Elfgren och Mats Strandberg var på Babel i torsdags och pratade om Cirkeln. Det var ett fint inslag om ungdomslitteratur och fantasy, finns på svtplay, Sara och Mats kliver på efter ca 20 minuter.

Sen tänkte jag avsluta med att ställa samma fråga som på facebook: vad rekommenderar ni för ljudböcker? Har ni några favoriter? Är det uppläsningen som gör den stora skillnaden? Såhär på kapitel 17 av Jonathan Strange & Mr Norrell har jag en bit kvar innan det blir dags att byta, men det är alltid bra att vara förberedd!

Det känns hektiskt fast det står still

/

Hur lång tid tar det egentligen att skriva en bok?-frågan jag får regelbundet på mina föredrag och biblioteksträffar är ungefär lika knepig att svara på som Var får du allt ifrån?-frågan. Jag har ingen aning egentligen. Jag vet inte hur lång tid det tog att skriva den förra för även om jag vet hur många kalenderdagar som gick mellan första ordet och sista redigeringen men jag har ingen aning om hur många av dem som var skrivdagar, eller ens hur lång tid jag la varje dag som var en skrivdag. Just nu vet jag exakt hur många timmar jag lägger varje dag och ändå är hastigheten inte pålitlig. Somliga scener tar tusen år att göra klara medan andra kapitel bara behöver korrigeras lite ytligt. Till och med när jag har underbara skrivdagar och allt känns som ett rinnande vatten (jodå, jag har sådana också) så kan jag inte beräkna hur långt in i boken jag ska komma. Det är frustrerande mitt i glädjen över att det går bra och är roligt.

 

4-årsfirande i butiken!

/

Imorgon är det dags för SF-bokhandeln i Malmö att fira sina fyra år  och vi har laddat hela veckan! Idag la vi sista handen vid kalaset och om ni har möjlighet att ta er förbi så kommer ni inte att gå lottlösa ur det.

Som alla andra fyraåringar tycker vi att ett kalas ska ha ballonger, smågodis och fiskdamm, men eftersom det är Halloweenhelgen också så kallar vi vår fiskdamm för Bus eller bok. Kom in i butiken, säg 'bus eller bok!' till personalen i kassan och ni ska genast bli givna en bok. Det är blandade böcker som bokhandeln samlat på sig, läsex från förlagen, fellevererade och annat roligt. Naturligtvis bjuder vi på smågodis också. Dessutom får kalaset finbesök i form av serieskapare som kommer att signera, prata med fans och rita i böckerna. Hela programmet finns här. Är man dessutom ordentligt utklädd så får man rabatt på sina köp.

Men bokhandeln lever ett dubbelliv i helgen och är med på Sydcon också! Jag ska skynda mig dit efter vi stänger imorgon så jag hinner med båda. Det är förbaskat roligt att Malmö har ett rollspelskonvent igen. Sydcon var den stora rollspelshändelsen för mig när jag flyttade till Malmö -94. Det är naturligtvis inte samma, men det är svårt att leva upp till nostalgin enbart så jag ser fram emot att skaffa mig nya minnen istället.

Kan inte riktigt fatta att det gått fyra år sen vi öppnade butiken, det är helt enkelt sant att tiden går fort när man har roligt.

Läsa om och om igen

/

Det här med att läsa om böcker, gör ni det? Jag vill minnas det som att det var något alla gjorde när jag var yngre men som mer och mer blir en ynnest man visar en särskilt älskad bok ju äldre man själv blir. En av mina snabbläsande vänner (100 sidor per timme, jag har verkligen ingen aning om hur snabbt jag läser, men det är inte i närheten av den siffran) hävdar att det är lätt att läsa om en bok flera gånger och att hon bara behåller böcker hon vill läsa om och om igen. Allt som bara förtjänar en omläsning (att hon unnade böckerna en andra läsning imponerade på mig bara det) skänker hon bort efteråt.

Jag satt och tittade på min bokhylla och funderade. Det är dags för en omläsning tror jag bestämt. Jag hade tänkt att jag skulle läsa om böcker under 2011 men de enda böcker jag har läst om är Särskild och Udda verklighet och jag tror verkligen inte att det gälls. Jag hade till och med börjat på en lista av böcker jag ville läsa om. Flera av dem var serier där en ny bok skulle komma (Song of Ice and Fire började jag läsa 96/97 så det börjar bli dags att friska upp kunskaperna tänkte jag, och sista Potter-filmen kom ju, tänk om man skulle läsa om innan dess, men nej) och ytterligare andra var gamla favoriter som jag pratat om i bokhandeln utan att egentligen ha någon färsk uppfattning om dem. En av anledningarna till att det inte blev av under 2011 har varit att jag (förutom att läsa om och om och om mina egna böcker) läst så mycket bra, nya böcker, hittat författarskap som krävt min uppmärksamhet och jag kan inte säga att jag missunnar någon av dessa tiden, särskilt inte till förmån för en bok jag redan har läst. Livet är för kort, har jag intalat mig. Men är det verkligen så? Borde det inte vara tvärt om? Eller i alla fall lite av varje?

Det är väl klart! Så jag har dammat av min lista, och lämnar den öppen för förändringar. Jag tänker mig att jag borde hinna med i alla fall tio omlästa böcker nästa år (måste lämna utrymme för nya böcker också, det är inte som om mina favoritförfattare slutar producera under tiden). När jag sen hittade den här sidan kände jag mig tvungen att knuffa upp American Gods till första titeln (hans regler om spoilers är stenhårda dessutom, det uppskattar jag). Det har ju kommit en nyutgåva med utökad text också, kanske dags att skaffa en ny?

Vilka böcker läser ni om?

Skrivhöst

/

Hösten är (verkligen) här och november närmar sig med stormsteg (vilket stressar mig lite) och med den också en massa skrivchanser. Somliga har jag pratat om tidigare, andra när nya för dagen. Håll till godo! NaNoWriMo - National Novel Writing Month, skriv en roman (eller i alla fall 50 000 ord) på en månad. Det finns möjlighet att anmäla sig redan nu, man kan förbereda sig genom att tänka ut plot och karaktärer, researcha miljöer och allt annat kringarbete. Om jag ska vara med (högst tveksamt förvisso) så finns jag som vanligt på 'lindorm', säg till om vi ses där!

Kriminalroman och thriller - Skrivkurs på Folkuniversitetet i Malmö, börjar alldeles snart men håller på under hela hösten. Den leds av Jenny Milewski som jobbat med det skrivna ordet de senaste 15 åren och som debuterar med sin Skalpelldansen på Telegram förlag i vår. I Jennys regi kommer det att diskuteras skillnad mellan krim och thriller samt skrivas dylikt.

Att skriva fantasy och science fiction - är en annan skrivkurs på Folkuniversitetet i Malmö, den här leds av Karin Tidbeck som är den eminenta författaren till novellsamlingen Vem är Arvid Pekon? samt ett gäng noveller som än så länge bara är publicerade på engelska i amerikanska magasin. För att citera Karin så kommer kursen att innehålla: världsbyggande! Främmande livsformer! Mytologisk struktur! Sociala strukturer! Medhavda fördomar!

Skriv en skräcknovell i Lovecrafts anda - tävling med SF-bokhandeln och Vertigo förlag. Deadline är snart, så skynda er! Den 5:e november går deadline ut.

Har man problem med idéer eller behöver lite hjälp att generera lovecraftnamn/plot/en magisk ponny så finns Seventh Sanctum, en helt fantastisk sida!

Om inte det här gett er sug att skriva så vet jag inte vad som gör.

Bara för att du inte fattar är det inte dåligt

/

Först Margret Atwood och science fiction och nu det här: I dagens DN har Heberlein gett sig på skräcklitteraturen och verkar tycka att skräckläsare är folk som inte klarar av att hantera verkligheten. Gudars skymning vad sånt snack tröttar ut mig! Det finns gott om andra som har sagt saker om hennes påståenden, jag vill särskilt peka er mot Pål Eggerts svar. Läs kommentarerna också när ni ändå är igång, diskussionen fortsätter där.

Vad är det som får tyckare och vetare att tro att bara för att man läser litteratur med övernaturliga element så skulle man inte kunna göra metaforiska jämförelser eller djupare analyser av sin samtid och tiden då litteraturen skrevs?

*suckar trött åt tjatet om att vampyrer skulle vara en trend* *suckar sen igen åt hennes 'tips' till författare*

Höstkänslor

/

Det är mörkt på kvällarna, jag använder lampor på cykeln på väg från jobbet och när vinden tar fart längs husväggarna bildas små virvelvindar som drar med sig gula löv och damm i spiraler som snirklar sig runt fötterna. Det är en utmärkt chans att använda alla kappor och jackor som jag av outgrundliga anledningar samlar på mig. Dessvärre också tiden då händerna börjar kinka. Vaknade med kramp idag och har ägnat den senaste timmen åt uppmjukning för att kunna skriva. Känns som slöseri med tid och gör mig förstås vansinnigt frustrerad. Försöker komma ihåg att de som har riktig reumatism har det värre (jag har bara reumatisk värk, det är skillnad) och ser min farmors röda, svullna leder framför mig. Hösten är också tiden då jag börjar sakna saker - Egypten, skogen, farmor, skolstart, solljus, tid. Det känns som om allt går fortare under den mörka årstiden. Dagarna försvinner innan de hunnit börja och ändå varar det för evigt innan det blir ljust igen.

Jag hade hoppats att min säsongsvisa deppighet gått över, men dagar som denna är det inte helt säkert.

Det går förresten bra med skrivandet, när jag väl kan få fingrarna att gå med på vilka tangenter vi ska trycka på, och jag har gott mod. En behaglig känsla mitt i allt.

Den är inte helt ensam, jag försöker ladda batterierna så gott det går och den här månadens konsertupplevelse var igår när vi var och såg Max Raabe på Konserthuset. Slutsåld och underbar!

Roliga nyheter för en av de gamla debutantbloggarna också - Christin Ljungqvist som skrev på Debutantbloggen om hur det var att ta sig igenom refus efter refus har nu blivit antagen! Ett utmärkt exempel på att trägen vinner.

Det var lite av varje från den här författarfronten, hur har ni det i höstrusket?

Dofter

/

Sara på Glorybox skriver idag om ett parfymföretag som gjort en serie dofter efter ett gäng författare, herrar allesammans, och hur hon än söker så kan hon inte hitta beskrivningar av vad de olika författardofterna skulle innehålla för toner (det rör sig om Poe, De Sade, Orwell och Laclos). Hon avrundar med att fråga vilken författare vi skulle vilja dofta som. Jag kan inte komma på någon. Jag misstänker hela tiden att alla författare luktar soffa, dammiga böcker, bekvämaste koftan och husdjur ifall de inte har snyggat till sig och då luktar de parfym eller schampo. MEN jag kan livligt föreställa mig att vilja dofta som deras olika verk, som karaktärer eller miljöer eller händelser de har beskrivit! Och där har jag tur för det är precis vad Black Phoenix Alchemy Lab också har föreställt sig. De gör serier baserade (bland annat) på författares olika verk och de olika världar och karaktärer som presenteras. Det är mer än en gång jag har varit nära att köpa alla dofterna som ingår i Neil Gaimans olika serier till exempel. Inte för att jag tror att jag vill ha dem på mig jämt utan för att det skulle vara fantastiskt att kunna öppna ett litet glasrör och få en doft av en imaginär plats.

Det får mig förvisso att fundera på hur mina verk skulle dofta, utan större framgång, men den karaktär jag vet med bestämdhet hur han luktar är Hemming. Han luktar torra fjädrar, svagt av hud och läder. Jag är inte säker på om det skulle göra sig som parfym.

Har ni någon litterär doft ni vill känna? Författare, plats eller karaktär? Har ni provat Bpal:s dofter? Åsikter?

Hur jag luktar? Tubereuse Criminelle, choklad och äpplekaka. Och soffa. Just nu i alla fall.